Öppet idag 11—17 Tensta konsthall
Vi använder cookies för funktions- och översättningsändamål.
Läs mer
till utställningar till arkivet
Refugee Heritage
Decolonizing Architecture (Sandi Hilal & Alessandro Petti)

Hurting and Healing: Tänk dig ett annat kulturarv

Medverkande konstnärer: Brook Andrew, DAAR Sandi Hilal & Alessandro Petti, Jeannette Ehlers & La Vaughn Belle, FCNN, Edi Hila, Patricia Kaersenhout, Manjot Kaur, Taus Makhacheva, Renzo Martens & CATPC, Rabih Mroué, Otobong Nkanga, Katarina Pirak Sikku och Jonas Staal.
19.3—28.8 2022
Konstnärer, forskare och gästcuratorer i samverkan med syfte att titta närmare på hur den västerländska uppfattningen om kulturarv kan utmanas och omdefinieras.
Läs mer
Pågår till
28.8 2022
Öppnar
19.3 2022
Utställningen är öppen
Tisdag—fredag 11—17
Lördag och söndag 12—17
Gratis inträde
Utställningen har sin grund i Palestina och i ett nära samarbete mellan Charles Esche, chef för Van Abbemuseum, och konstnärerna och arkitekterna Sandi Hilal och Alessandro Petti. I verket Refugee Heritage spekulerar Hilal och Petti kring vad som skulle hända om man utnämnde flyktinglägret Dheisheh i Palestina som ett av UNESCO:s världsarv, med samma status som exempelvis pyramiderna i Giza, Taj Mahal eller de kungliga slotten i Europa. I form av ljuslådor och fotoalbum refererar installationen till de byar som ett stort antal människor tvingades lämna 1948.

Lägret Dheisheh bildades 1949 och kan förstås som ett permanent och samtidigt tillfälligt samhälle i en statslös nation som existerar både inom och i motsättning till FN:s regelverk. Genom att föreslå samhället Dheisheh som något värt att bevara och vårda, skiftas villkoren för hur ett världskulturarv kan uppstå för ett ögonblick, och frågan om vad som ska hända med kolonialismens och ockupationens materiella historia tas upp igen i Palestina. Kan exil och migration öppna upp för en annan syn på kulturarv bortom nationalstaten? Hur kan förståelsen av kulturarv avkoloniseras i samhällen och organisationer som formats av europeiska kunskapssystem? Utifrån den här centrala frågan rör sig utställningen mot ett antal verk som presenterar konkreta förslag till att lyfta fram nya kulturarv.

De förskjuter, vrider och vänder på existerande uppfattningar om hur dåtiden verkar i vår tid, och framåt. Flera verk behandlar den historiska koloniala exploateringen och den ojämlikhet och förödelse som orsakats av den globala kapitalismen. Utställningen har ett skandinaviskt inslag med verk av Katarina Pirak Sikku som genomför en helande behandling av rasbiologins arkiv, FCNN:s feministiska tv-program och Jeannette Ehlers & La Vaughn Belles VR-version av monumentet I am Queen Mary. Manjot Kaur belyser den polyteistiska religionen som immateriellt kulturarv, och vänder sig till de gudomliga egenskaperna hos olika gudar för att lyfta fram det ekologiska läkande som krävs för att livet på jorden ska fortsätta; Jonas Staals bilder från Rojava dokumenterar processen att etablera demokratisk konfederalism i det kurdiska området i norra Syrien medan Taus Makhachevas video förkroppsligar den paradoxala handling som är i fokus för utställningen Hurting and Healing, en balansakt där museimålningar visas upp och förs i säkerhet av en lindansare mellan två bergstoppar i Kaukasus.

Otobong Nkangas projekt Landversations har inspirerat konsthallen att bjuda in lokala aktivister och experter att diskutera inhemsk kolonialism, landexploatering, urbefolkningars rättigheter och migrationens (agri)kultur. En serie videofilmer av konstnärskollektivet CATPC och Renzo Martens belyser de extraordinära ansträngningar som västerländska museer är beredda att göra för att hålla fast vid sina koloniala förvärv, och hur principen om ägande till och med undertrycker de andliga rättigheterna i de samhällen som en gång skapat verken. Detta globala problem har kallats den koloniala skillnaden, där de som inte anses vara kapabla eller värda att fatta beslut själva helt enkelt förvandlas till objekt. Både Patricia Kaersenhouts och Brook Andrews fotografiska bilder försöker reducera en del av denna vita arrogans genom att vända dessa koloniala bilder och texter mot sig själva. När man tittar på dem är förhoppningen att en del av styrkan i det dekoloniala motståndet förs vidare genom verkens form och hur de ramats in av konstnärerna. 

Utställningen är curerad av Charles Esche i samarbete med Susanne Ewerlöf och Cecilia Widenheim och producerad tillsammans med Van Abbemuseum i Eindhoven som generöst ställt en rad verk ur sin samling till förfogande. Programmet har tillkommit i samarbete med Accelerator/Stockholms universitet, Kungl. Konsthögskolan, Nordiska Konstförbundet, Orten Odlar, FastMarkRentVattenLevandeKulturarv, Fältbiologerna och Tensta bibliotek. Ett stort tack riktas till Mondriaan Fund och Delegation of Flanders in the Nordic Countries samt till Belgiens ambassad som bidragit med stöd till utställningen.  


Ladda ner katalogblad som pdf
Press paulina@tenstakonsthall.se
paulina@tenstakonsthall.se
RELATERAT