En visuell framställning av föränderliga infrastrukturer som understödjer konstvärlden i allmänhet och Tensta konsthall i synnerhet. Skapad av Metahaven. Today: acne
Next →
Ieva Epnere: Om vatten, vind och ansikten av sten
Det kuperade ölandskapet är förbluffande vackert med sina fascinerande stenformationer uppkomna genom den evigt pågående friktionen med is, eld och hav.
Fogo Island är ett uthamnssamhälle, en liten, avlägsen kustby, unik för provinsen Newfoundland och Labrador. Lokalbefolkningen är ett sjöfolk som har livnärt sig på fiske i Nordatlantens kalla och ofta skoningslösa vatten. Samhället, som ända fram till sent 1900-tal, i generationer, - istället för sedvanlig marknadsekonomi - livnärde sig genom att hela familjer fiskade och förlitade sig på sin aldrig sinande uppfinningsrikedom, närd av den djupa kärleken till platsen. Den här historien av relativ isolering och självförsörjning har format dagens Fogo och dess befolkning och präglar alltjämt öns ekonomi och kultur.
Inflyttade fiskare från Europa började fiska runt Fogos rikliga vatten kring början av 1500-talet. En karta över Newfoundland från 1529 pekar ut ön som Y de Fogo, vilket senare ändrades till det mer engelskklingande Fogo Island. Till en början var det inte tillåtet att bosätta sig på ön och européer åkte och fram och tillbaka till Fogo för att fiska under de varmare månaderna fram till att den officiella, permanenta bosättningens inleddes under 1700-talet.
Fogo var platsen för ett numera legendariskt kommunalt filmprojekt i slutet av 1960-talet, The Fogo Process. Som en del av det nationella programmet ”Challenge for Change”, kom kanadensiska National Film Board (NFB) och Memorial University of Newfoundland Extension Service (MUN) till Fogo för att belysa och ge röst åt ett antal gemenskaper i deras kamp som uppstått i kölvattnet efter förlusten av det kustnära fiske som livnärt dem i århundraden, samt det överhängande hotet om att tvingas flytta tillbaka till huvudön Newfoundland.
Filmskaparen Colin Low och socialarbetaren Fred Earle arbetade utifrån Donald Snowdens vision, den sistnämnde var chef för MUN:s Extension Service. Low producerade 27 kortfilmer på Fogo Island som skildrade vardagsliv, utmaningar och högtider och inledde en dialog mellan olika grupper på ön som aldrig tidigare hade samarbetat med varandra. Filmerna fungerade som katalysatorer för mycket positiv social förändring genom att de hjälpte öborna att belysa deras likheter, hylla skillnaderna och att arbeta tillsammans för att utforma en plan för framtiden.” (Ur Shorefast Foundations hemsida.)
Under min vistelse lade jag mycket tid på att förstå och utforska landskapet på Fogo. Jag gick på vandringar tillsammans med en geolog och blev totalt drabbad av det kuperade landskapet. Texturerna, färgerna och formerna hos stenar funna på platsen, blev till en källa för utforskande av material i mitt arbete. Jag dokumenterade landskapet med hjälp av fotografi och överförde bilderna till siden för att skapa klädesplagg – bärbara landskap.
Under resan lade jag märke till att det bor få barn på ön, samtidigt som öns befolkning åldras. Jag inspirerades också av Colin Lows film The Children of Fogo Island (från The Fogo Process-projektet), och bjöd in barn från olika byar för att ta porträtt av dem – vissa av dem iförda mina landskapsplagg – och reflektera över deras relation till Fogo. Jag frågade dem om deras favoritplats på ön samt hur de ser på sin egen framtid och deras idéer om framtidens Fogo. Det var väldigt rörande att upptäcka hur mycket barnen älskar och är fästa vid sitt lilla fiskarsamhälle.
Utställningen Om vatten, vind och ansikten av sten beställdes av Fogo Island Arts och presenterades på Fogo Island Gallery 22.6–25.11 2018.
Ieva Epnere (f. 1977) bor och arbetar i Riga. Hon skapar fotografier, videoverk och filmer där personliga och privata berättelser utgör utgångspunkten för konstnärliga reflektioner kring identitet, traditioner och ritualer. Tidigare separatutställningar: ON WATER, WIND AND FACES OF STONE (2018), Fogo Island Gallery, Fogo Island; Hybrid Identities (2018), Galéria HIT, Bratislava; Sea of Living Memories (2016), Contemporary Art Centre, Riga och Art in General, New York; Pyramiden and other stories (2015), Zacheta Project Room, Warszawa; A No-Man’s Land, An Everyman’s Land (2015), Contemporary Art Centre, Riga; Waiting Room (2015), Contretype, Bryssel. Tidigare grupputställningar: PLACES: ONE AFTER ANOTHER, session IV of Viktor Misiano’s ”The Human Condition”, The Jewish Museum and Tolerance Center, Moskva; the Riga International Biennal of Contemporary Art (2018); Portable Landscapes. Exhibition of Latvian exile and émigré artists (2018), Latvian Museum of Art, Riga; Belonging to a Place: An Exhibition by Fogo Island Arts (2018), Art Gallery of the Embassy of Canada, Washington, DC; Nordic-Baltic Contemporary Art Exhibition: (In)visible dreams and streams (2017), Gallery Augusta, Soumenlinna B28, Helsingfors; Contemporary Landscape (2016), Cesis Art Festival, Lettland; 61st and 62nd International Short Film Festival Oberhausen (2015, 2016); Identity: Behind the Curtain of Uncertainty (2016), Ukrainian National Art Museum, Kiev; och Something eerie (2016).
www.ievaepnere.com
Fildelningssite i form av en tidskrift. Bläddra igenom innehållet och lägg filerna i din bag genom att markera rutorna, klicka på ”spara bag” för att ladda ner. Skicka gärna förslag på innehåll till bag [at] tenstakonsthall.se.
nu
café
sök
framtiden
bokshop
om
press
tidigare
nu
Öppettider
Torsdagar och lördagar, 14:00 Allmän visning
5.2–22.4 2019 Låt älven leva
5.2-22.4 Tre systrar:
Tanja Muravskaja
5.2-31.12 Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan
vid Fogelstad 1922–1954:
Olivia Plender
Torsdag 21.2, 14:00 Konstnärspresentation:
Tanja Muravskaja om Tre systrar
9-10.2, 3.3, 13-14.3
13:00–17:00 Täljgille med Nina Svensson
25.2-1.3 Sportlov – Konstkollo
Mellan två och tre dimensioner
Tisdag 26.2, 18:00 Föreläsning: Katarina Pirak
om Julevädno – Lule älv
Tisdag 12.3
18:00 Workshop: Tabun och
självcensur i litteraturen
22.10 2018–29.4 2019 Space: Ieva Epnere
1.6 2018–4.3 2019 Konst och affärer
Tisdagar och torsdagar 13:00–16:00
lördagar 12:00 Kvinnocafé
Torsdagar och söndagar 14:00–17:00 The Silent University:
Språkcafé
Grafiskt blad av Marie-Louise Ekman Fantasifullt möte (2017)
↑
Workshop: Tabun och självcensur i litteraturen
Tisdag 12.3, 18:00
Tabun och självcensur i litteraturen- Workshop/Föredrag
I Svenska PEN:s nättidskrift Dissidentbloggen ägnas ett helt nummer åt temat ”Ett eget rum”, innehållande texter om kvinnliga författares villkor runtom i världen. Inspirationen är hämtad från Virginia Woolfs tidlösa och numera klassiska essä Ett eget rum från 1929 som inleds med raden: ”Men vi bad er ju att tala om kvinnor och litteratur, säger ni. Vad har det med ett eget rum att göra?”
I essän skriver Woolf om rummet som en metafor, men också en praktisk förutsättning för att kvinnor ska kunna skriva och visar varför det genom historien varit så svårt för dem att få möjlighet att skriva och nå framgång som författare. Behovet av ett fysiskt rum, men också ett mentalt rum för att kunna skriva fritt. Hon belyser även att där de yttre förutsättningarna funnits för att kvinnor ska kunna skriva, finns det inneboende strukturer i samhället som gör det nästintill omöjligt för en skrivande kvinna att bli behandlad på samma villkor som en skrivande man.
Det har hänt mycket med kvinnors rättigheter sedan Ett eget rum gavs ut, men frågeställningen i essän är fortfarande skrämmande aktuell. Ännu i dag går vi miste om romaner, poesi, essäer, artiklar, reportage som inte skrivits eller publicerats på grund av att kvinnor inte får eller vågar skriva dem. Även om kvinnors ställning i samhället på många platser förändrats radikalt sedan Ett eget rum skrevs, tystas, censureras och fängslas fortfarande kvinnor på många håll i världen enbart på grund av sitt kön – så kallad ”könscensur”. I vissa fall dödas de. Utifrån temat för Dissidentbloggens temanummer ”Ett eget rum” kommer den tidigare Gaza-baserade poeten Sahar Mousa att hålla en workshop/ett föredrag om skrivande, tabun i litteraturen och självcensur. Seminariet görs i samarbete med Svenska PEN.
Självpresentation
Sahar Mousa är tidigare Gaza-baserad poet och skribent. Under krigen i Gaza 2008 och 2012 publicerade hon en uppmärksammad artikelserie, Krigsdagböcker, på Facebook. Artiklarna ledde till dödshot från lokala IS-grupper samt hot och sexuella påtryckningar via sociala medier. Hon uppmanades att sluta skriva och återgå till islam, annars skulle de svärta ned hennes rykte som kvinna. Hon tvingades fly och bor i dag i Stockholm där hon är fristadsförfattare. Hennes dikt går att läsa på Dissidentbloggen #27.
bben och är hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Tabun och självcensur i litteraturen- Workshop/Föredrag
I Svenska PEN:s nättidskrift Dissidentbloggen ägnas ett helt nummer åt temat ”Ett eget rum”, innehållande texter om kvinnliga författares villkor runtom i världen. Inspirationen är hämtad från Virginia Woolfs tidlösa och numera klassiska essä Ett eget rum från 1929 som inleds med raden: ”Men vi bad er ju att tala om kvinnor och litteratur, säger ni. Vad har det med ett eget rum att göra?”
Konstnärspresentation: Tanja Muravskaja om Tre systrar
Torsdag 21.2, 14:00–15:00 Konstnärspresentation: Tanja Muravskaja om Tre systrar
Med sin film visar hon hur Euromajdan har kommit att politisera familjerelationer, genom att synliggöra skilda existerande politiska intressen inom familjen och på så sätt befästa konflikten. I sitt verk ställer Muravskaja djupt mänskliga och eviga frågor, såsom: Vad är orsaken bakom att fientlighet uppstår mellan familjemedlemmar och släktingar?
Tanja Muravskaja är född 1978 i Pärna, Estland och bor och arbetar i Tallinn.
Hon har studerat foto vid Estonian Academy 2002–2010 och vid University of Westminster 2004–2005, varefter hon började en utbildning inom journalistik på universitetet i Tallinn. Hennes konst började få uppmärksamhet i Estland under senare delen av 2000-talet i samband med en separatutställning med fotografiska porträtt som behandlade (ny) nationalism. Många av Muravskajas verk sätter fokus på den typ av konflikter som i första hand drivs fram av en förbittring med nationalistiska förtecken och som dras till orimlighetens gräns genom att underblåsas av patriotisk stolthet i ”det nya” Estlands moderna historia. Konstnären strävar efter att analysera och förstå den nya estiska identiteten i ett land som består av flera olika etniciteter. Muravskaja liknar sin roll som samtida konstnär vid rollen som en utomstående iakttagare, ett vittne. Samtidigt undersöker hon de politiska konflikterna utifrån ett personligt perspektiv, så som estniskfödd, rysktalande person av ukrainsk härkomst. Hennes verk finns representerade på Kumu Art Museum och Tartu Art Museum. Muravskaja är mottagare av Köler Prize 2018 Grand Prix, som samtidigt även gavs till konstnären Anna Škodenko på Contemporary Art Museum of Estonia.
Torsdag 21.2, 14:00–15:00 Konstnärspresentation: Tanja Muravskaja om Tre systrar
Med sin film visar hon hur Euromajdan har kommit att politisera familjerelationer, genom att synliggöra skilda existerande politiska intressen inom familjen och på så sätt befästa konflikten. I sitt verk ställer Muravskaja djupt mänskliga och eviga frågor, såsom: Vad är orsaken bakom att fientlighet uppstår mellan familjemedlemmar och släktingar?
Föreläsning: Katarina Pirak om Julevädno – Lule älv
Tisdag 26.2, 18:00 Katarina Pirak om Julevädno – Lule älv
15 kraftstationer på 60 år. En elproducerande gigant. Vattenfalls trotjänare och säker inkomstkälla. Katarina Pirak ska prata om med- och motstånd, upp- och nedrustning och synligt och osynligt. Hon är uppvuxen med Vattenfall. Trots att hennes pappa inte jobbade åt Vattenfall så hade även de i linneskåpet en kökshandduk med texten Statens Vattenkraftverk. Och gatorna trafikerades med blå Volvobilar med den vita texten och det vita emblemet lysande, Statens Vattenkraftsverk. Vid köksborden diskuterades hela tiden för- och nackdelar med dämningarna. Och visst kunde man tjäna pengar på att flytta. Vattenfall betalade rundligt. En del lovordade pengarna och andra förbannade dem. På helgerna åktede ibland på studiebesök. Pappans och mammans kompis herr Ericsson var platschef. De fick gå bland turbiner och generatorer, i inlopps- och utloppstunnlar, på dammar och nyanlagda vägar. Ibland tog tant Siv med dem på kalas. Till Gabriel, vars mamma var kocka på byggena. Kalasen ägde rum i matmässarna. Idag finns bara slyet kvar. För att inte tala om kompisarna i Messaure och Harsprånget. Av deras föräldrahem finns bara en skylt som berättar om att här fanns en väg.
Självpresentation
Katarina Pirak Sikku, född 1965, bor i Jokkmokk. Hon flyttade tillbaka till Jokkmokk efter sin examen i fri konst vid Konsthögskolan vid Umeå universitet 2005. I Jokkmokk har hon sin ateljé där hon under årens lopp har undersökt landskap, gränser och spår. Det hon är mest uppmärksammad för är engagemanget i Sveriges rasbiologiska material. Hon har med ett inifrånperspektiv undersökt hur det känns att vara en av de drabbade och undersökta. Hennes projekt började med frågan ”Kan sorg ärvas?”, är en fråga som hon fortfarande bär med sig och undersöker. Hon använder sin egen kropp för att känna, beskriva och uppleva. 2017 beviljades hon konstnärliga forskningsmedel av Vetenskapsrådet för ett treårigt projekt.
Hon har under senare år haft ett antal uppmärksammade separatutställningar och henne konstverk har bland annat visats på Modernas museet i Stockholm. Katarina Pirak Sikku är knuten till Centrum för Genusvetenskap vid Uppsala universitet.
Tisdag 26.2, 18:00 Katarina Pirak om Julevädno – Lule älv
15 kraftstationer på 60 år. En elproducerande gigant. Vattenfalls trotjänare och säker inkomstkälla. Katarina Pirak ska prata om med- och motstånd, upp- och nedrustning och synligt och osynligt.
25.2-1.3 Sportlov - Konstkollo Mellan två och tre dimensioner
Under sportlovsveckan är det konstkollo på Tensta konsthall i samarbete med Beckmans. Hur utforskar vi flera dimensioner genom skissandet, målandet, ritandet? Vem är det som skapar en till dimension och hur ser den ut? Från skiss till skulptur, från målning till objekt.
Kollot leds av de två tidigare Beckmansstudenterna Greta Colloca, grafisk formgivare och Iza Andersson, designer. Inga förkunskaper krävs! Rekommenderad ålder för kollot är 15-22 år.
25.2-1.3 Sportlov - Konstkollo Mellan två och tre dimensioner
Under sportlovsveckan är det konstkollo på Tensta konsthall i samarbete med Beckmans. Hur utforskar vi flera dimensioner genom skissandet, målandet, ritandet? Vem är det som skapar en till dimension och hur ser den ut? Från skiss till skulptur, från målning till objekt.
Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1922–1954: Olivia Plender
5.2-31.12 Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1925–1954
Klassrummet av Olivia Plender
Curator Hannah Zafiropoulos
Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1922–1954 är ett ettårigt forskningsprojekt initierat av den London-baserade curatorn Hannah Zafiropoulos som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. En ny installation beställd från Stockholms-baserade konstnären Olivia Plender blir platsen för en serie seminarier och performativa workshops som sätter sig in i Fogelstadskolans historia och dess metoder. Skolan blev ett radikalt utbildningsexperiment grundat som följd av den kvinnliga rösträtten som röstades igenom i riksdagen 1918 och som förverkligades i samband med de allmänna valen 1921. Åren mellan 1925 och 1954 (några kurser hölls redan innan skolan öppnade) höll skolan, som var självorganiserad av en grupp kvinnor av vilka flera varit aktivt engagerade i rösträttskampen, kurser utformade för att utbilda kvinnor i sin nya roll och sitt nya ansvar som medborgare. Vid sidan av föreläsningar med inbjudna talare inom ämnen som historia, politik och reproduktiv hälsa, var skolans pedagogiska metod före sin tid i fråga om kunskap byggd på kroppslig erfarenhet och kollektiva upplevelser genom rollspel, körsång och rytmik. De fem grundarna var de liberala politikerna Elisabeth Tamm (1880–1958) och Kerstin Hesselgren (1872–1962), läkaren Ada Nilsson (1872–1964), läraren Honorine Hermelin (1886 – 1977), hon var också skolans rektor) och författaren Elin Wägner (1882–1949). Bland de många eleverna märks författaren Moa Martinson (1890–1964) och konstnären Siri Derkert (1888–1973). Genom att koppla samman skolans historia med samtida feministiska praktiker, aktivistgrupper och experimentell pedagogik, handlar projektet om att försöka förstå vilka former av kunskap som sådana metoder kan ge upphov till idag och vilka politiska möjligheter den hade då som nu.
5.2-31.12 Att praktisera politik: Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad 1925–1954
Konstnären Olivia Plender gestaltar en av konsthallens salar, det så kallade Klassrummet och gästcuratorn Hannah Zafiropoulos gör en utställning utifrån Fogelstadgruppens skola. Fogelstadgruppen bildades 1921, samma år som kvinnor för första gången kunde rösta i allmänna val. Skolan var ett initiativ av en grupp välbärgade kvinnor som med sin skola strävade efter att förse kvinnor ur alla klasser med kunskap, ett språk och ett självförtroende för att våga göra sin röst hörd i det offentliga livet.
I sin video- och ljudinstallation behandlar den ukrainska konstnären Tanja Muravskaja den såriga och ömtåliga förändringsprocess som ägde rum, människor emellan, som inleddes i samband med Rysslands invasion av Ukraina för några år sedan. Hur politik, media, händelseförlopp och meningsskiljaktigheter skapade sprickor även rakt igenom familjer. På två separata skärmar syns två kvinnor, en på varje skärm i frontal position, med blicken vänd åt betraktaren. Båda verkar vara i tjugoårsåldern, och har lika allvarliga ansiktsuttryck. Ansiktsdragen är ganska lika och att döma av verkets titel kan man sluta sig till att de är systrar (i själva verket är de kusiner, men på ukrainska använder man samma ord för syster och kusin). I filmerna, ställda i vinkel mot varandra, redogör kvinnorna på ryska för sina respektive uppfattningar om den politiska situationen och var de själva placerar sig i den. Den ena kvinnan bor i Kiev och har tagit ställning för protesten, i vilken sympatisörer samlats på Maidan-torget för att göra motstånd mot Rysslands inblandning i det som många upplever är en repressiv reaktion mot Ukrainas strävan efter självständighet. Hon berättar om hur hon själv valt att delta med sin närvaro och hur hon motiverar sin bild av motståndarsidans uppfattning som hon menar är ett resultat av propaganda. I den andra filmen berättar den andra kvinnan på motsvarande sätt om sin syn på systerns engagemang som hon är mycket kritisk till. Även hon menar att proteströrelsen är korrumperad av vinklad information och destruktiva krafter. Ingen av systrarna bemöts eller avbryts, utan redogör ostört under 15–20 minuter för sin uppfattning om sakernas tillstånd. Den tredje ”systern” utgörs av konstnären själv, den neutrala och lyssnande. Titeln Tre systrar refererar förstås till Anton Tjechovs drama från 1900 med samma namn.
Tanja Muravskaja har uppmärksammat hur konflikten i östra Ukraina har kommit att påverka släkt- och familjerelationer med utgångspunkt från sin egen familj – vissa familje-medlemmar bosatta i Ukraina, och andra bosatta i Ryssland och Estland, efter att ha flyttat dit under Sovjettiden. Med sin film visar hon hur Euromajdan har kommit att politisera familjerelationer, genom att synliggöra skilda existerande politiska intressen inom familjen och på så sätt befästa konflikten. I sitt verk ställer Muravskaja djupt mänskliga och eviga frågor, såsom: Vad är orsaken bakom att fientlighet uppstår mellan familjemedlemmar och släktingar?
I sin video- och ljudinstallation behandlar den ukrainska konstnären Tanja Muravskaja den såriga och ömtåliga förändringsprocess som ägde rum, människor emellan, som inleddes i samband med Rysslands invasion av Ukraina för några år sedan. Hur politik, media, händelseförlopp och meningsskiljaktigheter skapade sprickor även rakt igenom familjer.
Låt älven leva. Viljan till självbestämmande och en ny världslighet.
5.2–22.4 2019 Låt älven leva. Viljan till självbestämmande och en ny världslighet.
De samiska konstnärerna spelade en framträdande roll i den dramatiska Alta-konflikten (1978 – 1982) i norra Norge. Under parollen ”Låt älven leva!” mobiliserades protester mot en förödande omställning av Alta-älven. Aktionen växte fram utifrån en bred solidaritetsrörelse – såväl det samiska som det norska och internationella. Utställningen presenterar ett fyrtiotal konstnärers arbeten.
Konstnärer Jon Ole Andersen, Áillohaš/Nils-Aslak Valkeapää, Maria Thereza Alves, Jimmie Durham, Elle Márjá Eira, Mai-Lis Eira, Aage Gaup, Trygve Lund Guttormsen, Josef Halse, Geir Tore Holm och Søssa Jørgensen, Rose-Marie Huuva, Berit Marit Hætta, Susanne Hætta, Iver Jåks, Keviselie/Hans Ragnar Mathisen, Britta Marakatt-Labba, Joar Nango och Tanya Busse, Rannveig Persen, Synnøve Persen, Máret Ánne Sara, Arvid Sveen, Catarina Utsi, Elin Már Øyen Vister m fl
Utställningen, som producerats av Office for Contemporary Art i Oslo, där den också visades förra året, presenterar ett fyrtiotal konstnärers arbeten med kopplingar till aktionen.
Det är över fyrtio år sedan Alta-aktionen ägde rum som en reaktion mot de genomgripande konsekvenserna som utbyggnaden skulle innebära för samernas samhälle, livsvillkor, kulturarv och deras roll som beskyddare av miljö och mot översvämningar av stora områden i Sápmi. I de sociala protesternas historia i Europa var den här motståndsrörelsen unik i sitt slag och detsamma kan sägas om dess dramatiska klimax: den samiska hungerstrejken i Oslo 1979. Rörelsen var även en del av den nya miljömedvetenheten som uppstod under 1970-talet, en period som också var präglad av att urfolk i allt högre grad gjorde sina röster hörda.
Bland konstnärerna kan nämnas Nils Aslak Valkepää (Áillohaš 1943 – 2001), som ägnade hela sitt liv åt att stärka den samiska konstens ställning genom musik och poesi, Iver Jåks, även han ur den äldre generationen och vars arbeten lyfter fram samiskt konsthantverk som spränger funktionalitetens gränser, med ett särskilt begrepp benämnt doudji, men även det betydande konstnärskollektivet Mazejoavku, i vilken den på senare år mycket uppmärksammade Britta Marakat-Labba ingick. I utställningen ingår även ett antal yngre konstnärer som tagit över stafettpinnen och fortsatt driva urfolkens sak och kampen mot exploatering vidare. Don’t Fuck With Me (Elle Marja och Mai-Lis Eira) föddes in i Máze-kollektivet och har genom film och musik gestaltat och iscensatt händelser ur föräldragenerationens historia, exempelvis hungerstrejken 1979 och ockupationen av norska statsministerns huvudkontor 1981.
”Låt älven leva” är resultatet av tre års samtal med konstnärer, akademiker och andra kulturella kunskapskällor från hela Sápmi, som sträcker sig över fyra länder: Norge, Sverige, Finland och Ryssland. Den presenterar sällsynta historiska arbeten vid sidan av den nordiska konsthistoriska kanon och dessutom material från Arkivet för folkaktionen mot utbyggandet av Alta-Kautokeinovassdraget och nya samtidskonsthistoriska beställningsuppdrag samt tar sig an arvet efter Alta-händelserna. Samtidigt sätter ”Låt älven leva” den samiska konsten i en kontext bland nyare globala och moderna museala metoder som går in för att utvidga konsthistoriens kanon till att bli världsomfattande.
5.2–22.4 2019 Låt älven leva. Viljan till självbestämmande och en ny världslighet.
De samiska konstnärerna spelade en framträdande roll i den dramatiska Alta-konflikten (1978 – 1982) i norra Norge. Under parollen ”Låt älven leva!” mobiliserades protester mot en förödande omställning av Alta-älven. Aktionen växte fram utifrån en bred solidaritetsrörelse – såväl det samiska som det norska och internationella. Utställningen presenterar ett fyrtiotal konstnärers arbeten.
9-10.2, 3.3, 13-14.3, 13:00–17:00 Täljgille med Nina Svensson
Ett täljargille för dig som gillar hårdslöjd och att umgås medan trä-ämnen formas och knivar slipas.
Vi täljer knoppar, skulpturer och slevar eller koféser. Samtidigt delar vi kunskap i hårdslöjd och delar berättelser om allt och inget och lär känna varandra. För stammisar såväl som nyfikna nybörjare. Barn är välkomna att delta tillsamman med förälder. Gillet är gratis och det finns täljknivar att låna och vi bjuder på täljmaterial.
Du behöver inte kunna tälja, men är du redan igång med ett slöjdarbete kan du ta med ditt hantverk och tälja tillsammans med andra. Gillet handleds av Nina Svensson.
Igen föranmälan behövs. I samarbete med Stockholms läns museum
9-10.2, 3.3, 13-14.3, 13:00–17:00 Täljgille med Nina Svensson
Ett täljargille för dig som gillar hårdslöjd och att umgås medan trä-ämnen formas och knivar slipas.
Vi täljer knoppar, skulpturer och slevar eller koféser. Samtidigt delar vi kunskap i hårdslöjd och delar berättelser om allt och inget och lär känna varandra. För stammisar såväl som nyfikna nybörjare. Barn är välkomna att delta tillsamman med förälder. Gillet är gratis och det finns täljknivar att låna och vi bjuder på täljmaterial.
Du behöver inte kunna tälja, men är du redan igång med ett slöjdarbete kan du ta med ditt hantverk och tälja tillsammans med andra. Gillet handleds av Nina Svensson.
Igen föranmälan behövs. I samarbete med Stockholms läns museum
Fredagar och söndagar 14:00–17:00 Språkcaféet är öppet för dem som vill lära sig grunderna i svenska och arabiska språket men också träffa nya vänner och dela erfarenheter och tankar. Särskilt välkomna är deltagare som står utanför det svenska utbildningssystemet i väntan på asyl. Under träffarna övar man sig i grammatik, umgås, läser enkla böcker och gör konversationsövningar. Till hösten söker språkcafét svensktalande volontärer. Är du intresserad av att vara med? Hör av dig till Fahyma Alnablsi: fahyma@tenstakonsthall.se.
Språkcaféet görs som en del av The Silent University, en autonom kunskapsplattform för asylsökande, flyktingar och papperslösa initierat av konstnären Ahmet Ögüt.
www.thesilentuniversity.org
The Silent Universitys referensbibliotek finns tillgängligt i Tensta museums klassrum.
Fredagar och söndagar 14:00–17:00 Språkcaféet är öppet för dem som vill lära sig grunderna i svenska och arabiska språket men också träffa nya vänner och dela erfarenheter och tankar. Särskilt välkomna är deltagare som står utanför det svenska utbildningssystemet i väntan på asyl. Under träffarna övar man sig i grammatik, umgås, läser enkla böcker och gör konversationsövningar. Till hösten söker språkcafét svensktalande volontärer. Är du intresserad av att vara med? Hör av dig till Fahyma Alnablsi: fahyma@tenstakonsthall.se.
Tisdagar och torsdagar 13:00–16:00, lördagar 12:00 Tre dagar i veckan möts kvinnor från Järvaområdet på Tensta konsthall för att arbeta med olika typer av hantverk och slöjd. Genom det gemensamma handarbetet möjliggörs ett tryggt rum där samtalet och utbytet av erfarenheter står i centrum. Det hantverkskunnande som kvinnorna i gruppen redan besitter plockas upp och lärarrollen alternerar. På så sätt delas kunskap kring tekniker som smycketillverkning, stickning och virkning.
På plats träffar kvinnorna konstnärer på besök och en gång i månaden görs utflykter till olika hantverkssäten, museer och organisationer i Stockholm.
Tisdagar och torsdagar 13:00–16:00, lördagar 12:00 Tre dagar i veckan möts kvinnor från Järvaområdet på Tensta konsthall för att arbeta med olika typer av hantverk och slöjd. Genom det gemensamma handarbetet möjliggörs ett tryggt rum där samtalet och utbytet av erfarenheter står i centrum. Det hantverkskunnande som kvinnorna i gruppen redan besitter plockas upp och lärarrollen alternerar. På så sätt delas kunskap kring tekniker som smycketillverkning, stickning och virkning.
På plats träffar kvinnorna konstnärer på besök och en gång i månaden görs utflykter till olika hantverkssäten, museer och organisationer i Stockholm.mer →
↑
Tensta konsthalls textpris 2018 - Läs de vinnande texterna
Tensta konsthalls Textpris 2018. Vinnarna är nu utsedda för den femte upplagan av Tensta konsthalls textpris. Skönhet och gemenskap, smärtpunkter och minnen. De fyra pristagarna kommer från hela Storstockholm, är 15-25 år gamla och har valts ut bland ett fyrtiotal inskickade texter.
fler texter från föregående vinnare går att läsa påbag.mindre ←
Tensta konsthalls Textpris 2018. Vinnarna är nu utsedda för den femte upplagan av Tensta konsthalls textpris. Skönhet och gemenskap, smärtpunkter och minnen. De fyra pristagarna kommer från hela Storstockholm, är 15-25 år gamla och har valts ut bland ett fyrtiotal inskickade texter.
Vinnarna är nu utsedda för den femte upplagan av Tensta konsthalls textpris. Skönhet och gemenskap, smärtpunkter och minnen. De fyra pristagarna kommer från hela Storstockholm, är 15-25 år gamla och har valts ut bland ett fyrtiotal inskickade texter. Torsdagen den 12.12 har allmänheten chansen att höra de vinnande bidragen, upplästa av pristagarna i Tensta museums filial på ArkDes, ett projekt av Tensta konsthall. Efter läsningen kommer ett samtal att äga rum. I juryn: Lena Andersson, Rouzbeh Dialaie, Björn Linnell, Meron Mangasha, Nawroz Zakholy och Makda Embaie.
Vinnarna är nu utsedda för den femte upplagan av Tensta konsthalls textpris. Skönhet och gemenskap, smärtpunkter och minnen. De fyra pristagarna kommer från hela Storstockholm, är 15-25 år gamla och har valts ut bland ett fyrtiotal inskickade texter. Torsdagen den 12.12 har allmänheten chansen att höra de vinnande bidragen, upplästa av pristagarna i Tensta museums filial på ArkDes, ett projekt av Tensta konsthall. Efter läsningen kommer ett samtal att äga rum. I juryn: Lena Andersson, Rouzbeh Dialaie, Björn Linnell, Meron Mangasha, Nawroz Zakholy och Makda Embaie.
Torsdagar och lördagar 14:00 Allmän visning av aktuella utställningarmindre ←
Torsdagar och lördagar 14:00 Allmän visning av aktuella utställningarmer →
↑
Space: Ieva Epnere
22.10 2018–29.4 2019 Space: Ieva Epnere: Om vatten, vind och ansikten av sten.
Det kuperade ölandskapet är förbluffande vackert med sina fascinerande stenformationer uppkomna genom den evigt pågående friktionen med is, eld och hav.
Utställningen Om vatten, vind och ansikten av sten beställdes av Fogo Island Arts och presenterades på Fogo Island Gallery 22.6–25.11 2018.
”Fogo Island är ett uthamnssamhälle, en liten, avlägsen kustby, unik för provinsen Newfoundland och Labrador. Lokalbefolkningen är ett sjöfolk som har livnärt sig på fiske i Nordatlantens kalla och ofta skoningslösa vatten. Samhället, som ända fram till sent 1900-tal, i generationer, - istället för sedvanlig marknadsekonomi - livnärde sig genom att hela familjer fiskade och förlitade sig på sin aldrig sinande uppfinningsrikedom, närd av den djupa kärleken till platsen. Den här historien av relativ isolering och självförsörjning har format dagens Fogo och dess befolkning och präglar alltjämt öns ekonomi och kultur.
Inflyttade fiskare från Europa började fiska runt Fogos rikliga vatten kring början av 1500-talet. En karta över Newfoundland från 1529 pekar ut ön som Y de Fogo, vilket senare ändrades till det mer engelskklingande Fogo Island. Till en början var det inte tillåtet att bosätta sig på ön och européer åkte och fram och tillbaka till Fogo för att fiska under de varmare månaderna fram till att den officiella, permanenta bosättningens inleddes under 1700-talet.
Fogo var platsen för ett numera legendariskt kommunalt filmprojekt i slutet av 1960-talet, The Fogo Process. Som en del av det nationella programmet ”Challenge for Change”, kom kanadensiska National Film Board (NFB) och Memorial University of Newfoundland Extension Service (MUN) till Fogo för att belysa och ge röst åt ett antal gemenskaper i deras kamp som uppstått i kölvattnet efter förlusten av det kustnära fiske som livnärt dem i århundraden, samt det överhängande hotet om att tvingas flytta tillbaka till huvudön Newfoundland.
Filmskaparen Colin Low och socialarbetaren Fred Earle arbetade utifrån Donald Snowdens vision, den sistnämnde var chef för MUN:s Extension Service. Low producerade 27 kortfilmer på Fogo Island som skildrade vardagsliv, utmaningar och högtider och inledde en dialog mellan olika grupper på ön som aldrig tidigare hade samarbetat med varandra. Filmerna fungerade som katalysatorer för mycket positiv social förändring genom att de hjälpte öborna att belysa deras likheter, hylla skillnaderna och att arbeta tillsammans för att utforma en plan för framtiden.” (Ur Shorefast Foundations hemsida.)
Under min vistelse lade jag mycket tid på att förstå och utforska landskapet på Fogo. Jag gick på vandringar tillsammans med en geolog och blev totalt drabbad av det kuperade landskapet. Texturerna, färgerna och formerna hos stenar funna på platsen, blev till en källa för utforskande av material i mitt arbete. Jag dokumenterade landskapet med hjälp av fotografi och överförde bilderna till siden för att skapa klädesplagg – bärbara landskap.
Under resan lade jag märke till att det bor få barn på ön, samtidigt som öns befolkning åldras. Jag inspirerades också av Colin Lows film The Children of Fogo Island (från The Fogo Process-projektet), och bjöd in barn från olika byar för att ta porträtt av dem – vissa av dem iförda mina landskapsplagg – och reflektera över deras relation till Fogo. Jag frågade dem om deras favoritplats på ön samt hur de ser på sin egen framtid och deras idéer om framtidens Fogo. Det var väldigt rörande att upptäcka hur mycket barnen älskar och är fästa vid sitt lilla fiskarsamhälle.
Ieva Epnere (f. 1977) bor och arbetar i Riga. Hon skapar fotografier, videoverk och filmer där personliga och privata berättelser utgör utgångspunkten för konstnärliga reflektioner kring identitet, traditioner och ritualer. Tidigare separatutställningar: ON WATER, WIND AND FACES OF STONE (2018), Fogo Island Gallery, Fogo Island; Hybrid Identities (2018), Galéria HIT, Bratislava; Sea of Living Memories (2016), Contemporary Art Centre, Riga och Art in General, New York; Pyramiden and other stories (2015), Zacheta Project Room, Warszawa; A No-Man’s Land, An Everyman’s Land (2015), Contemporary Art Centre, Riga; Waiting Room (2015), Contretype, Bryssel. Tidigare grupputställningar: PLACES: ONE AFTER ANOTHER, session IV of Viktor Misiano’s ”The Human Condition”, The Jewish Museum and Tolerance Center, Moskva; the Riga International Biennal of Contemporary Art (2018); Portable Landscapes. Exhibition of Latvian exile and émigré artists (2018), Latvian Museum of Art, Riga; Belonging to a Place: An Exhibition by Fogo Island Arts (2018), Art Gallery of the Embassy of Canada, Washington, DC; Nordic-Baltic Contemporary Art Exhibition: (In)visible dreams and streams (2017), Gallery Augusta, Soumenlinna B28, Helsingfors; Contemporary Landscape (2016), Cesis Art Festival, Lettland; 61st and 62nd International Short Film Festival Oberhausen (2015, 2016); Identity: Behind the Curtain of Uncertainty (2016), Ukrainian National Art Museum, Kiev; och Something eerie (2016).
www.ievaepnere.com
Space är Tensta konsthalls curatoriska plattform online. För att nå Space, klicka på 'main' i det övre högra hörnet.
22.10 2018–29.4 2019 Space: Ieva Epnere: Om vatten, vind och ansikten av sten.
Det kuperade ölandskapet är förbluffande vackert med sina fascinerande stenformationer uppkomna genom den evigt pågående friktionen med is, eld och hav.
Space är Tensta konsthalls curatoriska plattform online. För att nå Space, klicka på 'main' i det övre högra hörnet.
Öppning av Tensta museums filial på ArkDes vinteravdelningen
26.9 13:00 Öppning av vinteravdelningen och presentation av Aktion arkiv. Föreningen Aktion Arkiv utvecklar en deltagande historieskrivning genom aktioner, som för samman olika aktörer och publiker kring urbana kulturella, historiska och politiska frågeställningar. Vid presentationen medverkar Sara Brolund de Carvalho, Helena Mattsson, Meike Schalk & Ylva Larsson
En kvinnoförening, ett travsällskap och en film som kopplar samman globala proteströrelser med lokala händelser – det är några av de bidrag som utgör vinteravdelningen av Tensta museums filial på ArkDes. Tensta museum är Tensta konsthalls fleråriga projekt med fokus på historia och minne i Tensta, sett genom de människor som bor och arbetar där, samt platsen i sig med sina många fysiska lager. Tensta museum är ett projekt där konsthallen ”leker museum”, nu med en filial på ArkDes, som en del av utställningen Public Luxury.
Inbjudna konstnärer och medverkande: Adam Tensta, Aktion Arkiv med Sara Brolund de Carvalho, Meike Schalk och Helena Mattsson, Ane Hjort Guttu, Brita Landoff ,Claudia del Fierro, Kvinnocenter i Tensta Hjulsta, k.ö.k, Marie-Louise Ekman, Nina Svensson och Bernd Krauss, StreetGäris, Tensta konsthalls textpris samt verk av Mona Johansson och Olle Nyman från kommunala skolor Tensta. Public Luxury på ArkDes är en utställning om arkitektur, design och kampen om det gemensamma som pågår fram till den 13.1.
26.9 13:00 Öppning av vinteravdelningen och presentation av Aktion arkiv. Föreningen Aktion Arkiv utvecklar en deltagande historieskrivning genom aktioner, som för samman olika aktörer och publiker kring urbana kulturella, historiska och politiska frågeställningar. Vid presentationen medverkar Sara Brolund de Carvalho, Helena Mattsson, Meike Schalk & Ylva Larsson
En kvinnoförening, ett travsällskap och en film som kopplar samman globala proteströrelser med lokala händelser – det är några av de bidrag som utgör vinteravdelningen av Tensta museums filial på ArkDes. Tensta museum är Tensta konsthalls fleråriga projekt med fokus på historia och minne i Tensta, sett genom de människor som bor och arbetar där, samt platsen i sig med sina många fysiska lager. Tensta museum är ett projekt där konsthallen ”leker museum”, nu med en filial på ArkDes, som en del av utställningen Public Luxury.
1.6 2018–4.3 2019 Sagoteckningar bakom köttdisken, fantasieggande havsdjursakvareller hos skräddaren och väggmålning med uråldrig aboriginsk munmålningsteknik hos barberaren är något av det som just nu kan upplevas i Tensta Centrum. Under året expanderar Tensta konsthalls verksamhet in i nya rum med tretton konstprojekt som presenteras i samarbete mellan konstnärer, butiksägare, Tensta konsthall och Tensta centrum / Fastpartner. I projektet Konst och affärer flyttar konsten in i butikshyllor, skyltfönster och affärsdiskar, i och kring centrumbyggnaden. På så vis presenteras konsten i de mest vardagliga situationer, när en handlar sin lunch eller klipper sitt hår, och ger därmed möjlighet till andra former av kontakt och utbyte.
Tensta centrum invigdes 1969 vid den bilfria gågatan Tenstagången. Några år senare, 1975, öppnade tunnelbanans blå linje, vars två ingångar ramar in centrumanläggningen. Under 1980-talet glasades butikerna in på tidstypiskt postmodernt vis och byggnaden antog en kyrkoliknande karaktär med höga glasfönster med orangea karmar och välvda gångar. Om centrum under miljonprogrammets barndom framförallt bestod av olika typer av samhällelig service såsom arbetsförmedling, bank, apotek och postkontor, är 2018 års centrum en annan plats med en dominans av snabbmatsrestauranger, klädaffärer samt present- och hushållsbutiker. Butikerna drivs framförallt av lokala småföretagare.
Deltagande butiker och verksamheter: Matvärlden, Safi shop center, Tensta krog, Apoteket Prinsen, Tensta modebutik, Ockar Salong, Boutique Chinchilla, Aslan Kött Och Livs, IT forum, Tensta Sko & Nyckelservice & Väskor, Vissani, Rawabi Phone, Derman, Direkten, Tensta blommor, Medborgarkontoret, Centrumbyggnaden, Auel coffee.
Konst och affärer genomförs med stöd från Tensta centrum/Fastpartner och är en del av projektet Många vägar som genomförs inom ramen för Kulturrådets satsning Kreativa platser.
1.6 2018–4.3 2019 Sagoteckningar bakom köttdisken, fantasieggande havsdjursakvareller hos skräddaren och väggmålning med uråldrig aboriginsk munmålningsteknik hos barberaren är något av det som just nu kan upplevas i Tensta Centrum. Under året expanderar Tensta konsthalls verksamhet in i nya rum med tretton konstprojekt som presenteras i samarbete mellan konstnärer, butiksägare, Tensta konsthall och Tensta centrum / Fastpartner. I projektet Konst och affärer flyttar konsten in i butikshyllor, skyltfönster och affärsdiskar, i och kring centrumbyggnaden. På så vis presenteras konsten i de mest vardagliga situationer, när en handlar sin lunch eller klipper sitt hår, och ger därmed möjlighet till andra former av kontakt och utbyte.mer →
↑
Introduktionskurs i samtidskonst
26.5–1.12 Vad är och vad gör samtidskonst? Hur går det att söka sig vidare inom konstnärliga utbildningar? Under 2018 driver Tensta konsthall en introkurs med konsten i centrum bestående av både praktiska workshops och teoretiska samtal. Kursen är baserad på intresse snarare än formell ansökan och riktar sig till alla konstintresserade, personer i åldern 18–26 år är särskilt välkomna. Kursen ges i form av regelbundna träffar där en kan välja att droppa in eller skriva upp sig för hela kursen. Konstnärer och personal från Tensta konsthall håller i träffarna.
Schemalagda träffar:
Lördag 26.5, 13:00–17:00
Introduktion samtidskonst Makda Embaie (Tensta konsthall) och praktisk workshop i teckning med konstnär Ylva Westerlund
Lördag 16.6, 13:00–17:00
Praktisk workshop i skulptur med konstnär Nina Svensson. Besök i Tensta Centrum och projektet Konst och affärer där Nina Svensson visar verk i en butik.
Lördag 8.9, 13:00–17:00
Praktisk workshop i film med konstnär och filmare Salad Hilowle
Lördag 22.9, 13:00–17:00
Praktisk workshop i teckning med konstnär Ylva Westerlund
Lördag 3.1, 13:00–17:00 på Arkdes
Praktisk workshop i rumsligheter och arkitektur med Sara Brolund de Carvalho
Lördag 17.11, 13:00–17:00
Praktisk workshop i skrivande och textarbete med Makda Embaie
Lördag 1.12, 13:00–17:00
Praktisk workshop i hur en söker till konstutbildningar med Makda Embaie
Genom att hela tiden utgå från samtidskonstens förmåga att ställa svåra frågor och utmana invanda med omväxlande föreläsningar, seminarier, samtal och workshops. Deltagarna provar på praktiska moment i t ex teckning tillsammans med professionella konstnärer. Makda Embaie, skribent, Konstfackstudent och assistent på Tensta konsthall, håller i kursen och deltar vid varje tillfälle. För mer info och ansökan kontakta makda@tenstakonsthall.se
26.5–1.12 Vad är och vad gör samtidskonst? Hur går det att söka sig vidare inom konstnärliga utbildningar? Under 2018 driver Tensta konsthall en introkurs med konsten i centrum bestående av både praktiska workshops och teoretiska samtal. Kursen är baserad på intresse snarare än formell ansökan och riktar sig till alla konstintresserade, personer i åldern 18–26 år är särskilt välkomna. Kursen ges i form av regelbundna träffar där en kan välja att droppa in eller skriva upp sig för hela kursen. Konstnärer och personal från Tensta konsthall håller i träffarna.mer →
↑
Framtider: Katharina Berndt Rasmussen och Moa Bursell
20.11 18:30 Seminarieserien Framtider: Katharina Berndt Rasmussen och Moa Bursell
Föreställ dig Linda, en företagare med starka antirasistiska värderingar. Hennes explicita värderingar till trots, anställer hon endast ljushyade personer med svenskt-klingande namn. Kan vi förklara skillnaden mellan hennes explicita värderingar och faktiska beteende? En liknande situation föreligger på samhällsnivå: Sverige är en liberal demokrati med starka antidiskrimineringslagar som förbjuder etnisk diskriminering. Enligt färska undersökningar så minskar dessutom rasistiska attityder bland svenskar, och en tydlig majoritet rapporterar positiva attityder till mångfald. Trots detta pekar statistiken på en utbredd etnisk segregation och diskriminering. Hur kan denna diskrepans förklaras, på individ- och på samhällsnivå?
Under de senaste 10-15 åren har forskare inom samhällsvetenskaperna identifierat korrelationer mellan diskriminerande beteende och så kallade implicita fördomar. De har visat att sådana fördomar kan motsäga individens explicita värderingar och att de finns hos oss alla. Forskningsresultaten kan bidra till att förklara observerad etnisk diskriminering på individnivå – som i fallet med Linda – och på samhällsnivå.
Men vad bör vi göra, som individer och i samhället i stort, för att motverka våra implicita fördomar och deras effekter? Ett svar på denna fråga kräver ett moralfilosofiskt perspektiv, utöver det samhällsvetenskapliga. Jag kommer att prata om moralfilosofiska frågor såsom: Kan Linda verkligen hållas ansvarig för implicita fördomar som hon är omedveten om? Bör vi klandra henne? Och hur långt får vi gå för att motverka implicita fördomar?
Självpresentation: Jag är forskare i praktisk filosofi vid Institutet för framtidsstudier. Mina filosofiska intresseområden är politisk filosofi, moralfilosofi och feministisk filosofi. Jag har tidigare forskat om demokrati, diskriminering, sexism, rasism, skada och rättvisa. Min nuvarande forskning undersöker de moralfilosofiska implikationerna som den empiriska forskningen om implicit bias för med sig. Jag disputerade 2013 vid Stockholms universitet med avhandlingen Democracy and the Common Good: A Study of the Weighted Majority Rule. Avhandlingen belönades med Högskoleföreningens pris för bästa avhandling i humaniora vid Stockholms universitet. Jag är universitetslärare med undervisningserfarenhet av kurser i kritiskt tänkande, feministisk filosofi, modern politisk filosofi och normativ etik. Jag är dessutom redaktionsassistent för Tidskrift för politisk filosofi, medlem i Society for Women in Philosophy Sweden (SWiP-Sverige) och engagerad i den offentliga debatten kring ämnen som jämställdhet, rättvisa och demokrati.
Moa Bursell: Kan vi motverka fördomar som vi inte vet att vi har?
Etnisk diskriminering skapar en ojämlik tillgång till resurser och möjligheter. Det här gäller inte minst i mötet mellan medborgare och myndighetsutövare, där etnisk bakgrund bl a skulle kunna påverka handläggares bedömningar av hur social välfärd ska fördelas, eller i mötet mellan arbetsgivare och arbetssökande där det skulle kunna påverka bedömningen av arbetssökandes meriter.
Diskriminerande bedömningar kan bland annat bero på implicita, dvs omedvetna värderingar som påverkar individer utan deras vetskap. Det finns dock studier som visar att de här implicita negativa attityderna kan reduceras alternativt kontrolleras åtminstone tillfälligt genom olika psykologiska övningar. Men om de här förändringarna är tillfälliga eller permanenta vet vi fortfarande inte. Inte heller vet vi om en reducering av implicita negativa attityder eller en ökad kontroll över dem har någon betydande effekt på de verkliga bedömningar och beslut som arbetsgivare och myndighetspersonal fattar kring anställningar eller fördelningen av välfärd. Jag kommer att presentera befintlig forskning på området och utveckla hur ett arbete för att motverka omedvetna fördomar skulle kunna se ut.
Självpresentation: Jag är forskare i sociologi vid Institutet för framtidsstudier. Jag disputerade 2012 på avhandlingen: Ethnic Discrimination, Name Change and Labor Market Inequality – Mixed Approaches to Ethnic Exclusion in Sweden”. Jag har efter avhandlingsarbetet fortsatt att forska om etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, men även om diskriminering i mötet mellan medborgare och offentliga institutioner.
---
Seminarieserien görs i samarbete med Institutet för framtidsstudier och är en del av Tensta konsthalls 20-årsjubileum och pågår under hela 2018.
Kan vi vara optimistiska om världens och mänsklighetens framtid? Det är sällan bilden varit så motstridig som nu. Å ena sidan har barnadödligheten, fattigdomen och antalet våldsbrott och krig i världen minskat radikalt, samtidigt som medellivslängden, läskunnigheten, tillgången till utbildning, vård och rent vatten gått upp. Å andra sidan står vi inför en allvarlig klimatkris på samma gång som flera blodiga och svårstoppade konflikter pågår med stora flyktingströmmar som följd. På många håll ser vi också en ökning av rasistiska och antidemokratiska attityder och strömningar, medan nationell suveränitet utmanas bl a av den teknologiska utvecklingen som har skapat nya svåröverskådliga infrastrukturer.
I den här föreläsningsserien diskuteras några av de teman som kommer att prägla den framtida utvecklingen. Vad händer med demokratin i en globaliserad värld där nationalstaterna får mindre betydelse och teknik- och kommunikationsföretag allt större inflytande? Hur påverkas våra värderingar av migrationsströmmar och nya sociala medier? Hänger mänsklighetens överlevnad på möjligheten att lämna planeten och kolonisera andra planeter? Vad har det gemensamma, allmänningar och konsten i stort med framtiden att göra? Nya sätt på vilka människor diskrimineras har erkänts brett på senare år: Hur stärker vi arbetet mot den typen av orättvisor?
Med Benjamin Bratton, Metahaven, Ahmet Öğüt, Karim Jebari, Bi Puranen, Pontus Strimling, Massimiliano Mollona, Karim Atahualpa Jebari, Mia Bursell och Katharina Berndt Rasmussen.
20.11 18:30 Seminarieserien Framtider: Katharina Berndt Rasmussen och Moa Bursell
Föreställ dig Linda, en företagare med starka antirasistiska värderingar. Hennes explicita värderingar till trots, anställer hon endast ljushyade personer med svenskt-klingande namn. Kan vi förklara skillnaden mellan hennes explicita värderingar och faktiska beteende? En liknande situation föreligger på samhällsnivå: Sverige är en liberal demokrati med starka antidiskrimineringslagar som förbjuder etnisk diskriminering. Enligt färska undersökningar så minskar dessutom rasistiska attityder bland svenskar, och en tydlig majoritet rapporterar positiva attityder till mångfald. Trots detta pekar statistiken på en utbredd etnisk segregation och diskriminering. Hur kan denna diskrepans förklaras, på individ- och på samhällsnivå?
2018 En seminarieserie på Tensta konsthall i samarbete med Institutet för framtidsstudier
Kan vi vara optimistiska om världens och mänsklighetens framtid? Det är sällan bilden varit så motstridig som nu. Å ena sidan har barnadödligheten, fattigdomen och antalet våldsbrott och krig i världen minskat radikalt, samtidigt som medellivslängden, läskunnigheten, tillgången till utbildning, vård och rent vatten gått upp. Å andra sidan står vi inför en allvarlig klimatkris på samma gång som flera blodiga och svårstoppade konflikter pågår med stora flyktingströmmar som följd. På många håll ser vi också en ökning av rasistiska och antidemokratiska attityder och strömningar, medan nationell suveränitet utmanas bl a av den teknologiska utvecklingen som har skapat nya svåröverskådliga infrastrukturer.
I den här föreläsningsserien diskuteras några av de teman som kommer att prägla den framtida utvecklingen. Vad händer med demokratin i en globaliserad värld där nationalstaterna får mindre betydelse och teknik- och kommunikationsföretag allt större inflytande? Hur påverkas våra värderingar av migrationsströmmar och nya sociala medier? Hänger mänsklighetens överlevnad på möjligheten att lämna planeten och kolonisera andra planeter? Vad har det gemensamma, allmänningar och konsten i stort med framtiden att göra? Nya sätt på vilka människor diskrimineras har erkänts brett på senare år: Hur stärker vi arbetet mot den typen av orättvisor?
Med Benjamin Bratton, Metahaven, Ahmet Öğüt, Karim Jebari, Bi Puranen, Pontus Strimling, Massimiliano Mollona, Gustaf Arrhenius, Folke Tersman, Mia Bursell och Katharina Berndt Rasmussen.
Seminarieserien är en del av Tensta konsthalls 20-årsjubileum och pågår under hela 2018.
Tisdag 20.3 18:30 Benjamin Bratton och Metahaven
Benjamin Bratton: Trumps seger + Kalif. lagligt gräs x allmän separatism/utträde = stigande VR-aktier?
Den stegrade och obehärskade etniska nationalismen i den globala politiken sätter frågetecken vid många saker, däribland ”framtiden” i uttrycket design futures. Design av vad och för vad? Morgondagen eller Mad Max? Men det förändrar inte det faktum att våra designproblem på systemnivå är verkliga. Visserligen finns det många skäl att vara misstänksam mot dem som ser som sin främsta uppgift att göra envist motstånd mot det verkliga, men det går att vara lika skeptisk mot dem vilkas främsta alibi är en simpel ”futurism”. Bland de viktigaste skälen är den gängse definitionen av ”framtiden” som en tid mellan tio och femtio år framåt. Året 2050 är inte framtiden - inom systemdesign designar vi 2050 i dag, och för det mesta gör vi det inte bra. Dessutom är det andra möjliga alibit, presentismen – att ”den verkliga världen” bara kräver en ytterst närsynt form av vadslagningsutilitarism utan någon vidare abstraktion – just det som till att börja med gör det möjligt att skjuta upp saker till en framtid eller till ett förflutet. Presentismen och futurismen befäster tillsammans en intuitiv känsla av orsak och verkan som sitter fast i ett självbiografiskt livs- och dödstempo.
En kopernikansk vändning inom designen som jag skulle ställa mig bakom fokuserar på hur intelligens genomsyrar ackumulerande skikt av materiella teknologier (grammatik, grafikprocessorer osv.) som gör det möjligt för på varandra följande generationer att bygga vidare på dem eller ta avstånd från dem och att automatisera processer som gör att vi undviker intuitiva och godtyckliga kognitiva fördomar i stället för att förstärka deras chauvinism. Världen är en modell som är öppen för design och benämningar, inte i kraft av mänsklig kontroll utan därför att vår planet använder människor för att lära känna sig själv och omvandla sig själv. Vi är mediet, inte budskapet.
Självpresentation: Benjamin H. Brattons arbete omfattar filosofi, konst, design och datorvetenskap. Han är professor i bildkonst och chef för Center for Design and Geopolitics vid University of California i San Diego. Han är programansvarig vid Strelka Institute of Media, Architecture and Design i Moskva. Han är även professor i digital design vid European Graduate School and Visiting Faculty vid SCI_Arc (Southern California Institute of Architecture). Twitter @bratton
I The Stack: On Software and Sovereignty (MIT Press 2016) skisserar Bratton en ny teori för den globala informationsbehandlingens och det algoritmiska herraväldets tidsålder. Han föreslår att olika sorters informationsbehandling på planetär nivå – smarta elnät, molnplattformar, mobilappar, smarta städer, sakernas internet, automatisering – inte ska betraktas som arter som utvecklas på egen hand utan som delar som bildar en sammanhängande helhet: en tillfällig megastruktur som är både en informationsbehandlande infrastruktur och en ny ledande arkitektur. Boken lägger fram en omfattande tvärvetenskaplig designskiss för ”The Stack-to-Come”. Se thestack.org
Metahaven: Skopjes megastruktur
1963 drabbades Makedoniens huvudstad Skopje av en förödande jordbävning. Den japanske arkitekten och stadsplaneraren Kenzo Tange, galjonsfigur i den metabolistiska rörelsen, fick i uppdrag att göra en ny översiktsplan för Skopje. Planen genomfördes, men ofullständigt. I dag ligger Tanges megastruktur för Skopje delvis begravd i minnet, fantasin och möjligheternas värld. Här och var dyker hans rymdskepp upp i form av ett postkontor eller ett brutalistiskt bostadskvarter.
Sedan 2014 har den makedonska staten lanserat en våg av interventioner runt om i staden i form av guldmålade skulpturer. Det här tilltaget går under namnet ”barockiseringsprojektet” och var på något sätt avsett att stimulera Skopjes uppfattning om sin egen storhet och Makedoniens historiska identitet inför en osäker framtid och ett knivigt geopolitiskt läge. Är Skopjes barockisering ”mobil teknologitillskansning i en avlägsen spegel”? Post-internetstatyer i plastguld befinner sig nu bokstavligen ovanpå Tanges dolda megastruktur. Vit plastlaminat i dictator chic-stil klär nu sydöstra Europas Chandigarh, och det här är inte slutet utan bara början. Skopje berättar saker om gränssnittets politik – som i Oneohtrix Point Nevers musikvideo Problem Areas – medan uttråkade tonåringar i den före detta blomstrande industristaden Veles i centrala Makedonien under det amerikanska presidentvalet 2016 tjänade tusentals dollar genom att driva fejkade webbsajter till stöd för Trump. Det finns ingenting att oroa sig för. Det är bara det att det finns fler gränssnitt än det finns ögon. Och det finns mer sanning än det finns verklighet. Det finns ingen plan för det här på planetär nivå.
Självpresentation: Metahaven består av Vinca Kruk och Daniel van der Velden, och deras praktik omfattar film, installation, text och design som väcker nya föreställningar av i lika mån estetiskt, poetiskt och politiskt slag. Bland deras senaste separatutställningar kan nämnas Truth Futurism, Futura, Prag (2017), Information Skies, Auto Italia, London (2016) och Mumbai Art Room, Bombay (2016), The Sprawl, YCBA, San Francisco (2015), Black Transparency, Future Gallery, Berlin (2014) och Islands in the Cloud, MoMA PS1, New York (2013). Bland deras senaste grupputställningar kan nämnas Sharjahbiennalen 2017, Fear & Love, Design Museum, London (2016), Dream Out Loud, Stedelijk Museum Amsterdam (2016), The Eighth Climate (What Does Art Do?), 11:e Gwangjubiennalen (2016), All of This Belongs to You, Victoria & Albert Museum, London (2015), Private Settings: Art After the Internet, Moderna museet i Warszawa (2014) och Frozen Lakes, Artists Space, New York (2013). Bland deras senaste publikationer kan nämnas Black Transparency (2015), Can Jokes Bring Down Governments? (2013) och Uncorporate Identity (2010). Bland Metahavens musikvideor finns Home (2014) och Interference (2015), båda med musikern, kompositören och artisten Holly Herndon som en del av ett pågående samarbete. Metahaven’s långfilmsdokumentär The Sprawl (Propaganda about Propaganda) hade premiär vid International Film Festival Rotterdam 2016. Den föregicks av kortfilmen Information Skies, som spelades in och redigerades 2016 och nominerades till European Film Awards 2017. Metahavens film Possessed (i samarbete med Rob Schröder) hade premiär vid IFFR 2018 och nominerades till en Tiger Award och till en New:Vision award vid CPH:DOX 2018 i Köpenhamn. Deras senaste film, Hometown, som ännu inte släppts, spelades in i Beirut och Kiev 2017. Metahaven ansvarar för Tensta konsthalls visuella kommunikation, inklusive hemsidan. Twitter: @mthvn. Instagram: @metahaven
Torsdag 22.3 18:30 Karim Jebari och Ahmet Ögut
Karim Jebari: Varför rymden?
I december 1972 lämnade den sista människan månen. Det var 45 år sedan. Då trodde många att mänskligheten var på väg att bli en multiplanetär art. Men att lämna vår planets gravitationsbrunn var alldeles för dyrt då för att någon regering skulle tycka att det var värt det. Idag har vi, tack vare framsteg inom robotik, helt nya möjligheter att etablera oss på nya himlakroppar. Bör vi försöka igen, och i så fall varför? För att förhindra mänsklighetens undergång? Hur bör vi gå tillväga och vad krävs av framtidens marsianer, merkurianer, titanier och europeaner?
Självpresentation: Jag är forskare vid Institutet för Framtidsstudier. I december 2014 disputerade jag i filosofi vid KTH. Min avhandling handlar om tillämpad etik och i synnerhet om hur vi bör förhålla oss till de utmaningar och möjligheter som den teknologiska utvecklingen ställer oss inför. Jag är intresserad av det mesta som har med politik, etik och filosofi att göra. Mina största intressen just nu är transhumanism och existentiella risker.
Ahmet Öğüt: Tänk om mekatronikingenjörer är framtidens konstnärer?
Tänk om mekatronikingenjörer i framtiden blir mer kreativa och produktiva, och konstnärerna utvecklar färdigheter så att de blir framtidens mekatronikingenjörer? Tänk om de utvecklar nya kommunikationsapparater som inte är mobiltelefoner och som ger ifrån sig radiovågor, eller omvandlar brottsförutsägande algoritmer till brottsförebyggande dito och därmed avskaffa alla land-, vatten- och rymdbaserade militära styrkor? Tänk om de utvecklar ett system för jämlik representation för olika grupper kopplade till etnicitet och språk, eller bryter upp den tudelade könsstrukturen, eller stänger företag som injicerar vätska i berggrunden, eller renar partiklar, biologiska molekyler och andra farliga ämnen i luften? Jag har svårt för utopier som ses som någonting som ska hända i framtiden, något som förväntas vara bättre än vad vi har idag. För att undvika den dominerande föreställningen föreslår jag att vi tittar noga på nuet för att skapa en genomgripande förändring, trots rådande konflikter, med frågan hur vi kan stimulera vår fantasi och föreställningsförmåga här och nu.
Självpresentation: Ahmet Öğüt föddes 1981 i Diyarbakır i Turkiet. Genom sina teckningar, installationer, performanceverk och filmer reflekterar Öğüt över rörelser, konflikter och innovationer i det globala ekonomiska och geopolitiska utrymmet. Öğüt har nyligen ställt ut på Künstlerhaus Stuttgart, SALT Beyoglu i Istanbul, Fondazione Giuliani i Rom, Kunsthalle Lissabon, The MATRIX Program vid UC Berkeley Art Museum, Museum Villa Stuck i München, Artspace Visual Arts Centre i Sydney, Museum of Contemporary Art (GfZK) i Leipzig och Kunsthalle Basel. Utvalda grupputställningar innefattar 7th Liverpool Biennal, 12th Istanbul Biennal, 4th Moscow Biennal, Trickster Makes This World på Nam June Paik Art Center, Performa 09 i New York och den nionde Istanbulbiennalen. Öğüt representerade tillsammans med Banu Cennetoğlu, Turkiet på den femtiotredje Venedigbiennalen. Öğüt gästade Rijksakademie van Beeldende Kunsten i Amsterdam 2007-2008 och tilldelades Europas Zukunft-priset av Museum of Contemporary Art i Leipzig 2010, Volkskrant Art Prize 2011 och The Special Prize of the Future Generation of Art Prize 2012. Öğüt är för närvarande bosatt i Amsterdam, Berlin och Istanbul.
Tisdag 10.4 18:30 Bi Puranen och Pontus Strimling
Bi Puranen: Att komma till Sverige – extremt och samtidigt lagom: Hur hänger det ihop?
Bland de frågor som tas upp i presentationen finns: Hur blir man accepterad i ett samhälle som är både extremt och lagom? Varför är värderingar och sociala normer viktiga? Vad vet vi om hur värderingar förändras när man migrerar? Vem gör vad när värderingar strider mot svensk lag? Hur påverkas förtroendet för demokratin av populism och hur påverkar populismen synen på migration? De mänskliga rättigheterna som målbild är en viktig del av presentationen.
Självpresentation: Bi Puranen, forskare vid Institutet för Framtidsstudier, generalsekreterare för World Values Survey.
Pontus Strimling: Därför håller liberalerna på att vinna kulturkriget
Kulturkriget är en term för kampen mellan konservativa och liberala värderingar. I USA har den här kampen varit inriktad på en rad moraliska frågeställningar som omger sexualitet, religion, etnisk tillhörighet, könsroller och vapen. Undersökningar visar på en dramatisk utveckling i vissa frågor (t ex homosexuellas rättigheter) medan den allmänna opinionen knappt förändrats alls i andra frågor (t ex rätten till abort). Om åsiktspositionerna kategoriseras som liberala kontra konservativa ser vi att den allmänna opinionen till största delen har rört sig i riktning mot liberala åsikter. Men varför håller liberalerna på att vinna kulturkriget? Och varför förändras den allmänna opinionen mer i vissa frågor än i andra?
Självpresentation: Min forskning handlar om hur kulturella särdrag förändras med tiden och särskilt om hur normer skapas, upprätthålls och omvandlas. Under min yrkesbana har jag haft en rad samarbetspartner inom mitt område, och jag har publicerat mig inom ämnen som antropologi, biologi, psykologi, matematik, lingvistik och ekonomi. Jag strävar efter att vidga kunskapen om kulturell förändring och att använda den för att förutsäga dynamiska skeenden i den verkliga världen. I det syftet använder jag formella modeller för att förstå och illustrera hur makrokulturella processer fungerar. De här modellerna rymmer data som hämtats från experiment avsedda att säkerställa att de mikroprocesser på vilka modellerna bygger sina förutsägelser har motsvarigheter i verkligheten. Mitt arbete sträcker sig från grundforskning om de regler som kringgärdar bestraffning till tillämpad forskning om varför normerna rörande hygien blir strängare.
Torsdag 19.4 18:30: Massimiliano Mollona
Konstallmänningar: Om förallmänligande, konst och radikala fantasier
Konsten är en kraft som både fixerar och abstraherar livets flöde (en instängande rörelse) och sätter livet i rörelse (en radikalt öppnande rörelse). Hur kan konsten, nu när vi går in i en ny tid av primitiv ackumulation, bidra till en dubbel rörelse av antikapitalistisk kritik och en kunskapsteoretisk och diskursiv konstruktion av ett nytt, postkapitalistiskt bildspråk? Ett bildspråk som omfattar nya former av skapande och representation, där konsten och politiken står i fruktbar växelverkan?
I det här föredraget lägger jag fram begreppet ”konstallmänning” och menar med det en uppsättning materiella färdigheter, samarbetsformer och föregripande aktioner avsedda att skapa små vardagliga fickor av motstånd mot senkapitalismens genomgripande instängningsmekanismer. Ytterst sett utgör föredraget en reflexion över vad det innebär att vara människa och existera i allmänningar i en tid av extremt politiskt tryck och ekonomisk utarmning. I föredragets första del diskuterar jag förhållandet mellan konst och politik sedan den världsomspännande nyliberala vändningen under 1980-talet. I den andra delen diskuterar jag Institute of Radical Imagination, en hybrid mellan ett konstprojekt, ett kringresande forskningscentrum, en tillflyktsort för hotade intellektuella och konstnärer och ett organ för politisk handling som alstrar idéer och tillämpad kunskap som tillgodoser specifika akuta behov på fältet. Det är en intellektuell logistisk infrastruktur mer än en struktur, som opererar på tvärs över konstnärliga, akademiska och aktivistiska nätverk. Institutets mål är att fullborda sex steg mot ett postkapitalistiskt samhälle som även är avsedda som fem former av förallmänligande: av arbete, pengar, rum, personstatus och kunskap.
Självpresentation: Massimiliano Mollona är författare, filmare och antropolog. Han har en tvärvetenskaplig bakgrund inom ekonomi och antropologi. Hans arbete är inriktat på förhållandet mellan konst och politisk ekonomi, och hans praktik befinner sig i skärningspunkten mellan pedagogik, konst och aktivism. Han har gjort omfattande fältarbeten i Italien, Storbritannien, Norge och Brasilien, främst på ekonomiska institutioner där han har studerat förhållandet mellan ekonomisk utveckling och politisk identitet genom deltagarorienterade och experimentella filmprojekt. Ett av Mollonas främsta forskningsintressen är att se närmare på vilken roll konstinstitutioner och kulturella organisationer spelar i senkapitalismens biopolitik och politiska ekonomi. Han ledde Athenbiennalen 2015–2017 och var en av de konstnärliga ledarna för Bergen Assembly (2017). Mollona har skrivit utförligt om politisk och ekonomisk antropologi, särskilt arbetets antropologi, och om bildkonst. Han har fullbordat ett flertal filmprojekt om arbete.
I samarbete med Alessandro Petti och Kungliga Konsthögskolan.
Tisdag 11.9 18:30 Folke Tersman och Gustaf Arrhenius
Gränslös demokrati
Det finns en ökad insikt om att de globala problem vi står inför (klimatet, migrationen, terrorism, antibiotikaresistens, och så vidare) kräver starkare och bättre överstatliga politiska organ som tillåter oss att samarbeta över nationsgränserna och gemensamt prioritera hela mänsklighetens bästa. Samtidigt finns det en oro över att sådana organ flyttar den politiska makten ännu längre från medborgarna och därmed undergräver demokratin. Hur kan vi säkerställa att demokratin överlever i ett system där nationalstaterna får allt mindre betydelse? Det är en av de frågor Gustaf Arrhenius och Folke Tersman kommer att beröra i sitt samtal.
Självpresentation Gustaf Arrhenius: VD och Professor i praktisk filosofi. Jag är VD för Institutet för Framtidsstudier och även professor i praktisk filosofi. Jag fick min Ph.D. i filosofi vid University of Toronto och min doktorsexamen i praktisk filosofi vid Uppsala universitet. Min forskning rör sig framför allt inom moralfilosofi och politisk filosofi. Jag är speciellt intresserad av frågor i skärningspunkten mellan filosofi, samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning. Mest känd är jag för min forskning om hur vi bör ta hänsyn till framtida generationer i olika beslut och om vilka som ska ha rätt att delta i olika typer av demokratiska beslut. Min forskning har också rört strukturen hos värde och förtjänst, mått på jämlikhet och makt, och om hur makt kan fördelas rättvist. Vid Institutet leder jag forskningsprogrammet “Vilken framtid? Utmaningar och vägval i det 21:a århundradet.” Jag har nyligen lett det Fransk-svenska forskningsprogramet i filosofi och ekonomi på SCAS i Uppsala och Collège d’études mondiales i Paris (finansierat av Riksbankens jubileumsfond) där filosofer och ekonomer tillsammans undersökte olika samhällsproblem. Jag har varit gästforskare vid flera universitet och institut, bland annat University of Oxford, CNRS, l’Institut d’études avancées-Paris och Collège d’études mondiales. Jag är hedersprofessor vid Århus universitet och ledamot i Academia Europaea, Tampere Club, Sveriges unga akademi, Vetenskapsrådets grupp för beredning av ansökningar till Kerstin Hesselgrens och Olof Palmes gästprofessurer och i Samtidshistoriska institutets vetenskapliga råd. Jag är ledamot i regeringens vetenskapliga råd för hållbar utveckling, styrelseledamot i Forskning & Framsteg och i Jämlikhetsfonden.
Självpresentation Folke Tersman: Lärostolsprofessor i praktisk filosofi. Jag är innehavare av lärostolen i praktisk filosofi vid Uppsala universitet (sedan 2008). På institutet skall jag bidra till arbetet med den övergripande planeringen av institutets forskning. Dessutom förbereder jag en tvärvetenskaplig ansökan om medel till ett forskningsprojekt om socialt erkännande (esteem). Projektet kommer att involvera filosofer, psykologer, sociologer, ekonomer och statsvetare och skall studera vilken roll strävan efter erkännande kan ha vad gäller samhällsfenomen såsom socialt utanförskap, politisk extremism, och psykisk och fysisk ohälsa. Jag har tidigare arbetat vid Aucklands universitet, Nya Zeeland, och Stockholms universitet. Mina huvudsakliga forskningsintressen är meta-etik och filosofisk metodologi, men jag har även sysslat med politisk filosofi, bland annat genom att vara ledare för forskningsprojektet ”Gränslös demokrati” (mellan 2004 och 2008) som finansierades av Vetenskapsrådet. Några aktuella publikationer: “Recent Work on Reflective Equilibrium and Method in Ethics”, Philosophy Compass, forthcoming; “Moral Skepticism and the Benacerraf Challenge”. In D. Machuca (ed.), Moral Skepticism: New Essays, London: Routledge, 2017, 183-97; “Debunking and Disagreement”, Noûs 51:4, 2017, 1–21. DOI: 10.1111/nous.12135.
Tisdag 20.11 18:30 Katharina Bernd-Rasmussen och Moa Bursell
Katharina Berndt Rasmussen
Föreställ dig Linda, en företagare med starka antirasistiska värderingar. Hennes explicita värderingar till trots, anställer hon endast ljushyade personer med svenskt-klingande namn. Kan vi förklara skillnaden mellan hennes explicita värderingar och faktiska beteende? En liknande situation föreligger på samhällsnivå: Sverige är en liberal demokrati med starka antidiskrimineringslagar som förbjuder etnisk diskriminering. Enligt färska undersökningar så minskar dessutom rasistiska attityder bland svenskar, och en tydlig majoritet rapporterar positiva attityder till mångfald. Trots detta pekar statistiken på en utbredd etnisk segregation och diskriminering. Hur kan denna diskrepans förklaras, på individ- och på samhällsnivå?
Under de senaste 10-15 åren har forskare inom samhällsvetenskaperna identifierat korrelationer mellan diskriminerande beteende och så kallade implicita fördomar. De har visat att sådana fördomar kan motsäga individens explicita värderingar och att de finns hos oss alla. Forskningsresultaten kan bidra till att förklara observerad etnisk diskriminering på individnivå – som i fallet med Linda – och på samhällsnivå.
Men vad bör vi göra, som individer och i samhället i stort, för att motverka våra implicita fördomar och deras effekter? Ett svar på denna fråga kräver ett moralfilosofiskt perspektiv, utöver det samhällsvetenskapliga. Jag kommer att prata om moralfilosofiska frågor såsom: Kan Linda verkligen hållas ansvarig för implicita fördomar som hon är omedveten om? Bör vi klandra henne? Och hur långt får vi gå för att motverka implicita fördomar?
Självpresentation: Jag är forskare i praktisk filosofi vid Institutet för framtidsstudier. Mina filosofiska intresseområden är politisk filosofi, moralfilosofi och feministisk filosofi. Jag har tidigare forskat om demokrati, diskriminering, sexism, rasism, skada och rättvisa. Min nuvarande forskning undersöker de moralfilosofiska implikationerna som den empiriska forskningen om implicit bias för med sig. Jag disputerade 2013 vid Stockholms universitet med avhandlingen Democracy and the Common Good: A Study of the Weighted Majority Rule. Avhandlingen belönades med Högskoleföreningens pris för bästa avhandling i humaniora vid Stockholms universitet. Jag är universitetslärare med undervisningserfarenhet av kurser i kritiskt tänkande, feministisk filosofi, modern politisk filosofi och normativ etik. Jag är dessutom redaktionsassistent för Tidskrift för politisk filosofi, medlem i Society for Women in Philosophy Sweden (SWiP-Sverige) och engagerad i den offentliga debatten kring ämnen som jämställdhet, rättvisa och demokrati.
Moa Bursell: Kan vi motverka fördomar som vi inte vet att vi har?
Etnisk diskriminering skapar en ojämlik tillgång till resurser och möjligheter. Det här gäller inte minst i mötet mellan medborgare och myndighetsutövare, där etnisk bakgrund bl a skulle kunna påverka handläggares bedömningar av hur social välfärd ska fördelas, eller i mötet mellan arbetsgivare och arbetssökande där det skulle kunna påverka bedömningen av arbetssökandes meriter.
Diskriminerande bedömningar kan bland annat bero på implicita, dvs omedvetna värderingar som påverkar individer utan deras vetskap. Det finns dock studier som visar att de här implicita negativa attityderna kan reduceras alternativt kontrolleras åtminstone tillfälligt genom olika psykologiska övningar. Men om de här förändringarna är tillfälliga eller permanenta vet vi fortfarande inte. Inte heller vet vi om en reducering av implicita negativa attityder eller en ökad kontroll över dem har någon betydande effekt på de verkliga bedömningar och beslut som arbetsgivare och myndighetspersonal fattar kring anställningar eller fördelningen av välfärd. Jag kommer att presentera befintlig forskning på området och utveckla hur ett arbete för att motverka omedvetna fördomar skulle kunna se ut.
Självpresentation: Jag är forskare i sociologi vid Institutet för framtidsstudier. Jag disputerade 2012 på avhandlingen: Ethnic Discrimination, Name Change and Labor Market Inequality – Mixed Approaches to Ethnic Exclusion in Sweden”. Jag har efter avhandlingsarbetet fortsatt att forska om etnisk diskriminering på arbetsmarknaden, men även om diskriminering i mötet mellan medborgare och offentliga institutioner.
2018 En seminarieserie på Tensta konsthall i samarbete med Institutet för framtidsstudier
Kan vi vara optimistiska om världens och mänsklighetens framtid? Det är sällan bilden varit så motstridig som nu. Å ena sidan har barnadödligheten, fattigdomen och antalet våldsbrott och krig i världen minskat radikalt, samtidigt som medellivslängden, läskunnigheten, tillgången till utbildning, vård och rent vatten gått upp. Å andra sidan står vi inför en allvarlig klimatkris på samma gång som flera blodiga och svårstoppade konflikter pågår med stora flyktingströmmar som följd. På många håll ser vi också en ökning av rasistiska och antidemokratiska attityder och strömningar, medan nationell suveränitet utmanas bl a av den teknologiska utvecklingen som har skapat nya svåröverskådliga infrastrukturer.
Torsdagar 15:30–17:00 Hösten 2017 startades en ny Konstklubb på Tensta konsthall på initiativ av en 10-årig konstentusiast från Tensta. Klubben som riktar sig mot barn i åldern 9–12 år. De träffas en eftermiddag i veckan för att prova på olika konstnärliga tekniker och material, träffa konstnärer, göra utflykter och prata om konst med utgångspunkt i de aktuella utställningarna. I samarbete med Kulturskolan Järva. Anmälan till nina@tenstakonsthall.se
Torsdagar 15:30–17:00 Hösten 2017 startades en ny Konstklubb på Tensta konsthall på initiativ av en 10-årig konstentusiast från Tensta. Klubben som riktar sig mot barn i åldern 9–12 år. De träffas en eftermiddag i veckan för att prova på olika konstnärliga tekniker och material, träffa konstnärer, göra utflykter och prata om konst med utgångspunkt i de aktuella utställningarna. I samarbete med Kulturskolan Järva. Anmälan till nina@tenstakonsthall.se
Pågående k.ö.k (Kvinnor önskar kollektivitet) experimenterar med sätt att bygga en feministisk institution som är indockad i den redan existerande föreningen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Centret är en självorganiserad mötesplats för kvinnor med olika bakgrunder, en plats där en utbyter erfarenheter och kunskaper, lär sig språk och bygger vänskapsrelationer. Baserad på en process som utgår från ett ömsesidigt utbyte, vill k.ö.k belysa den politik och metod som finns i centrets vardagliga arbete och rutiner samt de situationer av motstånd - ofta förbisedda - som ständigt utmanar och omformar platsen. k.ö.k är en kontextbaserad institution som lyfter fram och tar avstamp i de erfarenheter som utgör platsen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Konstnärliga metoder används för att dela kunskapen vidare till en bredare publik såväl som för att knyta an erfarenheterna till bredare politiska frågor.
k.ö.k organiserar feministiska program i olika former och bjuder in medskapare och samarbetspartners för kollektiv reflektion om kvinnors erfarenheter i vardagen och Kvinnocenters politik i synnerhet. Det arrangeras möten, workshops och seminarier. För mer info maila: kvinnoronskarkollektivitet@gmail.com. k.ö.k hösten 2017
Under hösten 2017 tar k.ö.k sig olika skepnader i form av studiecirklar, öppna föreläsningar, biovisningar och delade måltider.
Varannan måndag arrangeras k.ö.k vardag på Kvinnocenter i Tensta Hjulsta, som inleds med frukostsamtal med fokus på frågor som berör k.ö.ks deltagare, som en vill ta upp och diskutera med de andra. Det kan röra allt från politiska händelser och konst, till frågor om relationer eller nyheter inom k.ö.k och på kvinnocenter. Därefter följer gemensam lunch. På eftermiddagen står k.ö.k kontor på schemat, då kan kvinnor som besöker centret få hjälp och stöd med allt från daglig administration till råd om kvinnors rättigheter i samhället. Dagen avslutas med k.ö.k bio, en återkommande biograf på med inriktning på kvinnors politiska organisering och kamp.
Under hösten kommer det att finnas tre studiegrupper kring k.ö.k där deltagarna tillsammans diskuterar material, dokumentation och konstverk, kopplat till olika typer av kvinnokamper, och hur dessa kan belysas i vardagens situationer. Slutligen lanseras k.ö.k söndagar, som är öppna för alla intresserade, då bjuds kvinnliga föreläsare in att komma och dela sina erfarenheter om kvinnors organisering och kollektivitet.
Alla k.ö.k evenemang är gratis och välkomna till alla kvinnor.
Höstens datum 2017
Måndag 6.11 9:30 k.ö.k vardag: Filmvisning Taikon (2015) av Lawen Mohtadi och Gellert Tamas Måndag 20.11 9:30 k.ö.k vardag: Our Allies 1/3 - The Kurdish Women (2017) av Anders Hammer. Distribuerad av Field of Vision www.fieldofvision.org Tisdag 28.11 10:00 k.ö.k studiegrupp Söndag 3.12 14:00 k.ö.k söndag Måndag 11.12 k.ö.k vardag
Tidigare
Tisdag 21.3, 13:00–14:30 2017 Invigning av k.ö.k på Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Välkomsttal, poesiläsning av Hatice Akalinli, kören Clair the Air och framträdande av poeten och aktivisten Mariama Jobe Måndag 11.9, 9:30 k.ö.k vardag: Bio: Red Shift (1984) av Gunvor Nelson Tisdag 19.9 10:00 k.ö.k studiegrupp som utgår ifrån Zapatista manifestet Söndag 24.9 14:00 k.ö.k söndag Måndag 25.9 9:30 k.ö.k vardag: Bio: Taxi Sister av Theresa Traore Dahlberg Söndag 1.10 11:30–13:00 k.ö.k söndag: Brunch med BIG - en feminisitisk forskargrupp Måndag 9.10, 9:30 k.ö.k vardag Tisdag 17.10 10:00 k.ö.k studiegrupp: Om Anna Puigjaners text 'Kitchen Stories' om det Kollektiva köket Måndag 23.10 9:30 k.ö.k vardag: Bio med Petra Hultman som visar arkivmaterial från Husmors Filmer (1951–1976) samt glimtar från sitt eget arbete
k.ö.k är initierat av Petra Bauer och Jenny Richards i samarbete med Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
k.ö.k är en del av Många vägar hem – ett samarbete mellan Tensta konsthall, The Silent University, Tensta bibliotek, Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta och Kungl. Konsthögskolan. Med stöd av Kreativa platser, Kulturrådet.
Pågående k.ö.k (Kvinnor önskar kollektivitet) experimenterar med sätt att bygga en feministisk institution som är indockad i den redan existerande föreningen Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Centret är en självorganiserad mötesplats för kvinnor med olika bakgrunder, en plats där en utbyter erfarenheter och kunskaper, lär sig språk och bygger vänskapsrelationer.mer →
↑
Nytt nordiskt nätverk för konsthallar
Kan man mäta konstens och en plats betydelse? I vår starkt polariserade tid är de små samtidskonsthallarnas funktion som platser för kritisk reflektion och erfarenhetsutbyte mer angelägen är någonsin. Men trots sin nyckelfunktion är konstinstitutionerna ofta underfinansierade och deras erfarenheter underutnyttjande. Varför är det så?
Nu organiserar sig över 40 mindre konsthallar från de nordiska länderna i ett nytt nätverk för att tillsammans ta sig an frågan om konstens värden. Arbetet inleds med en mottagning i Kassel den 8 juni i samband med öppningen av documenta 14 och kulminerar i ett stort symposium som arrangeras av nätverket i Oslo 9–11 mars 2018. I symposiet medverkar några av de främsta experterna inom det kulturekonomiska fältet: Andrea Phillips konstprofessor och forskningschef vid Akademin Valand, Göteborgs universitet samt Lars Strannegård, professor vid och rektor för Handelshögskolan i Stockholm.
Hur kan man förstå de mindre konstinstitutionerna betydelse i konstens ekosystem? En brännande punkt rör deras banbrytande sätt att förhålla sig till konst, samhälle, bildning och publik. En annan är hur de spelar en viktig roll i det lokala samhället samtidigt som de är i ständig dialog med ett internationellt sammanhang. Men hur kan vi samtala om de värden som skapas – bortom besökssiffror och mediauppmärksamhet? Och hur fungerar olika typer av värden i relation till modeller för finansiering? Hur kan konstnärer och kulturliv, små och stora institutioner, kommun, region, stat och politik samverka för att åstadkomma processer som främjar konstens potential? Under hösten 2017 kommer en rapport produceras utifrån en nordisk kontext som fokuserar just på samtidskonsthallarnas konstnärliga, sociala, samhälleliga och ekonomiska värden. Rapporten författas av frilanscuratorn Jonatan Habib Engqvist och Nina Möntmann, professor i konstteori och konsthistoria vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, och kommer ligga till grund för symposiet 2018.
Det nya nätverkets organisation baseras på tre befintliga sammanslutningar av konsthallar: Foreningen af Kunsthaller i Danmark som har funnits sedan 1992; Klister i Sverige och Kunsthallene i Norge, som båda startade 2011. Vart och ett av nätverken har uppstått ur ett behov av att organisera sig för att lyfta fram och debattera små och medelstora samtidskonstinstitutioners funktion, betydelse samt de villkor som finns för att bedriva verksamhet. I Sverige och Danmark har nätverken beställt rapporter över läget i respektive land medan det i Norge bland annat har pågått ett offentligt samtal om konstpolitik och finansiering. Den danska rapporten har titeln Kunsthallen: En afgørende aktør i samtidskunsten og for samtidskonsten. Den svenska rapporten Inga undantag. Värdeskapande ismå och medelstora konsthallar av Mikael Löfgren kan laddas ned här: http://www.tenstakonsthall.se/uploads/130-Inga_undantag_.pdf'.
Klister (Sverige): Marabouparken konsthall, Sundbyberg; Tensta konsthall; Bildmuseet i Umeå; Göteborgs konsthall; Gävle Konstcentrum; Röda Sten konsthall, Göteborg; Skövde kulturhus (konsthall och konstmuseum); Konsthallen Bohusläns museum, Uddevalla; Museum Anna Nordlander, Skellefteå; Botkyrka konsthall, Tumba; Kalmar konstmuseum; Luleå konsthall; Borås konsthall; Lunds konsthall; Konsthall C, Farsta; Konsthallen i Haninge kulturhus; Alingsås kulturhus/konsthall; Signal – center för samtidskonst, Malmö; Örebro konsthall; Index, Stockholm; Varberg konsthall.
Jonatan Habib Engqvist är frilansande curator och skribent. För närvarande är han co-curator för Sinopale 6, Survival Kit 9, organiserar Nya Småland samt driver Curatorial Residency In Stockholm (CRIS). Till hans tidigare arbeten hör bland annat co-curator för Momentum 8, 2015, projektsamordnare på Iaspis (2009-2014), samt curator vid Moderna Museet (2008–09).
Nina Möntmann är professor i konstteori och idéhistoria vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm, curator och skribent. I sin forskning har Möntmann bland annat intresserat sig förkonstinstitutioners förändrade roll i relation till globala skeenden. Publikationer i urval: Scandalous. A Reader on Art & Ethics (Berlin, Sternberg Press, 2013); New Communities (Toronto, Public Books/The Power Plant, 2009) samt Art and Its Institutions (London, Black Dog Publishing, 2006).
Kan man mäta konstens och en plats betydelse? I vår starkt polariserade tid är de små samtidskonsthallarnas funktion som platser för kritisk reflektion och erfarenhetsutbyte mer angelägen är någonsin. Men trots sin nyckelfunktion är konstinstitutionerna ofta underfinansierade och deras erfarenheter underutnyttjande. Varför är det så?mer →
↑
Konstkollo
Under skolloven Under skolloven arrangerar Tensta konsthall dagkollon för barn och unga i åldrarna 10-19 år. Under en koncentrerad period ges de unga deltagarna möjlighet att utforska spännande ämnen och olika konstnärliga tekniker tillsammans med några av Sveriges mest intressanta konstnärer och professorer. Konstkollot avslutas med att allmänheten bjuds in för att ta del av veckans arbete. Många av konstkollona arrangeras i samarbete med konstnärliga utbildningar i Stockholm. Under 2016 fortsätter konsthallen sitt samarbete med Konstfack, Kungliga Konsthögskolan och KTHs Arkitekturskola. För anmälan mejla: nina@tenstakonsthall.se eller ring 08-36 07 63.
TIDIGARE
Mån–fre 30.10–3.11, 10:00–15:00 Grafisk design och symboler med Beckmans designhögskola Ålder: 15–22 år
Hur görs grafisk design? Under en vecka får du i en serie workshops arbeta med olika metoder för att skapa symboler och logotyper. Du kanske redan har ett projekt, lag eller en organisation som du vill göra en symbol till, eller så arbetar du med ett projekt för att testa olika tekniker. Veckan avslutas med en presentation av deltagarnas arbeten. Kursen leds av de tidigare Beckmansstudenterna Greta Colloca och Alf Arén.
Kostnadsfritt. Ingen förkunskap krävs.
Måndag–fredag 7.8–11.8 Måleri och porträtt med Filippa Arrias (Kungl. Konsthöglskolan) Ålder: 15–22 år
Testa på en vecka i måleriets värld: lär dig om färg, form och måleriteknik med fokus på porträtt i olika former. Genom färgblandning, penselteknik och komposition övar vi måleriets grundläggande frågeställningar och möjligheter - från skiss till färdig bild. Inga förkunskaper krävs. Kollot leds av konstnären Filippa Arrias (Kungl. Konsthöglskolan). För anmälan mejla: emily@tenstakonsthall.se eller ring 08-36 07 63.
19.6–21.6 2017 Förvandla en plats med KTH Tensta Ålder: 10–13 år
Deltagarna lär sig att se på naturen med helt nya ögon. Genom att använda material från naturen byggs rum, väggar, tunnlar, en ny stig eller ett hem för ett djur. Kollot är på Järvafältet och leds av Elsa Uggla och Marie-Louise Richards från KTH Arkitekturskolan/ KTH Tensta. För anmälan mejla: emily@tenstakonsthall.se eller ring 08-36 07 63.
10.4–13.4 2017 Påsklovskollo: Unga Klara Teater Boot Camp Ålder: 16–25 år
Drömmer du om att bli skådespelare, regissör eller manusförfattare? På påsklovet ger Unga Klaras konstnärliga ledare Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff en intensivkurs i teaterns olika delar: vi gör övningar, skriver egna texter, spelar upp dem och regisserar varandra. Ingen tidigare erfarenhet behövs, det räcker med nyfikenhet, vilja och lust.
Hälften av dagarna spenderas på Tensta konsthall och resten på Unga Klaras högkvarter på Kulturhuset i Stockholm. Deltagarna gör en djupdykning i övningar och får gå bakom kulisserna för träffa alla funktioner på en teater, från tekniker till scenografer. Unga Klara grundades 1975 av Suzanne Osten och är idag en världsberömd forskande barn- och ungdomsteater. För anmälan och mer info: emily@tenstakonsthall.se eller 08-360763.
27.2–3.3 2017 Konstkollo på sportlovet Tensta designstudio med Inredningsarkitektur och möbeldesign (Konstfack) Ålder: 10–14 år
Sportlovets konstkollo välkomnar unga i åldrarna 10–14 år som är nyfikna på design och byggande. Under veckan skapas en kollektiv verkstad som utforskar hur man kan påverka sin omgivning. Deltagarna kommer att prova på att formge idéer genom att skissa, rita, måla och bygga. Konstkollot leds av Sergio Montero Bravo tillsammans med studenterna Cassandra Lorca Macchiavelli (Inredningsarkitektur och möbeldesign) och Märta Bergman (Industridesign). Två av dagarna tillbringas på Konstfack. 31.10–4.11 2016 Konstkollo på höstlovet Modellmåleri Med Gerlesborgsskolan Ålder: 14–24 år
Under veckan får deltagarna prova på hur det är att gå på en konstskola med fokus på teckning och måleri efter modell. Med utgångspunkt i klassisk modelluppställning kan deltagarna studera färg, form, perspektiv, ljus och skugga.
För information om kommande kollon och anmälan kontakta Emily Fahlén emily@tenstakonsthall.se eller ring 08-360763.
8.8–12.8 2016 Måleri och porträtt Med Filippa Arrias (Kungl. Konsthögskolan) Ålder: 15–22 år
Filippa Arrias Måleri och porträttkollo är ett säkert sommartecken på Tensta konsthall. Under en vecka får konstkollodeltagarna göra en djupdykning i måleriets värld: studera färg, form och måleriteknik med fokus på porträtt i olika former. Genom färgblandning, penselteknik och komposition övar sig deltagarna i måleriets grundläggande frågeställningar och möjligheter - från skiss till färdig bild. Tensta konsthalls utställningsrum blir tillfällig ateljéplats och deltagarna får lära sig om måleri och porträttkonst. Veckan avslutas med en miniutställning för familj, vänner och bekanta. Inga förkunskaper krävs. Konstkollot görs i samarbete med Kungl. Konsthögskolan.
20.6–22.6 2016 Kojbygge Med Stefan Petersson (KTH Arkitekturskola) Ålder: 10-13 år
För femte året i rad arrangeras kojbyggarkollo på det natursköna Järvafältet. I en skogsdunge, strax bakom kolonilotterna, får de unga deltagarna lära sig att skissa och konstruera kojor. Materialet består av sådant som man kan hitta i naturen: sly, kvistar och löv. Den sista dagen på kollot är vänner och bekanta välkomna att komma på besök i den lilla kojbyn som växt fram under veckan. Kollot är ett samarbete mellan Tensta konsthall och KTH i Tensta och leds av arkitekten Stefan Petersson.
29.3–1.4 2016 Konstkollo på påsklovet Landskapsmåleri Med Ylva Westerlund Ålder: 12–16 år
Under fyra dagar ägnar sig deltagarna tillsammans med konstnären Ylva Westerlund åt landskap, åt att teckna och måla och fundera på vad ett landskap är. Landskapen kan vara klassiska naturscener men också industrimiljöer, stadsrum och förortstorg. Blyerts, bläck och kol provas för att skissa fram egna omgivningar. En av dagarna tillbringas på natursköna Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården. För anmälan och mer info: emily@tenstakonsthall.se
29.2–4.3 2016 Konstkollo på sportlovet Tensta designstudio med Sergio Montero Bravo (Konstfack) Ålder: 10–14 år
Sportlovets konstkollo välkomnar unga som är 10–14 år gamla och som är nyfikna på design och byggande. Under veckan skapas en kollektiv designstudio som under fem dagar utvecklar förslag till mötesplatser i en förort för alla. Designstudion leds av Sergio Montero Bravo tillsammans med en grupp studenter från Inredningsarkitektur och möbeldesign på Konstfack. Deltagarna kommer att prova på att formge idéer genom att skissa, rita, måla och bygga. En av dagarna tillbringas på Konstfack.
26.10–30.10 2015 Konstkollo på höstlovet Modellmåleri Med Gerlesborgsskolan Ålder: 14–22 år
Under veckan får deltagarna prova på hur det är att gå på en konstskola med fokus på teckning och måleri efter modell. Med utgångspunkt i klassisk modelluppställning kan deltagarna studera färg, form, perspektiv, ljus och skugga.
10.8–14.8 2015 Måleri och porträtt Med Filippa Arrias (Kungl. Konsthögskolan) Ålder: 15–22 år
Filippa Arrias Måleri och porträttkollo är ett säkert sommartecken på Tensta konsthall. Under en vecka får konstkollodeltagarna göra en djupdykning ner i måleriets värld; studera färg, form och måleriteknik med fokus på porträtt i olika former. Genom färgblandning, penselteknik och komposition övas deltagarna i måleriets grundläggande frågeställningar och möjligheter - från skiss till färdig bild. Tensta konsthalls utställningsrum blir tillfällig ateljéplats och deltagarna får lära sig om måleri och porträttkonst. Veckan avslutas med en liten utställning för familj, vänner och bekanta. Inga förkunskaper krävs. Konstkollot görs i samarbete med Kungl. Konsthögskolan.
15.6–17.6 2015 Kojbygge Med Stefan Petersson (KTH Arkitekturskola) Ålder: 10-13 år
För fjärde året i rad arrangeras kojbyggarkollo på det natursköna Järvafältet. I en skogsdunge, strax bakom kolonilotterna, får de unga deltagarna lära sig att skissa och konstruera kojor. Materialet består av sådant som man kan hitta i naturen: sly, kvistar och löv. Den sista dagen på kollot är vänner och bekanta välkomna att komma på besök i den lilla kojbyn som växt fram under veckan. Kollot är ett samarbete mellan Tensta konsthall och KTH i Tensta och leds av arkitekten Stefan Petersson.
7.4–10.4 2015 Fanzine-verkstad Med Maryam Fanni Ålder 14–22 år
På påsklovets konstkollo undersöks hur det går att göra böcker, tidningar, tidskrifter, broschyrer, affischer, flyers och fanzine och vad det kan vara för något. Konstkollot leds av den grafiska formgivaren Maryam Fanni. Under veckan tittar gruppen på vilken funktion olika trycksaker har och vilka verktyg och resurser som behövs för att producera dem. Deltagarna provar olika metoder för tillverkning och gör studiebesök på ett tryckeri. Konstkollot görs som en del av Nyhetsbyrån.
Nyhetsbyrån är en långsiktig satsning på journalistik och berättande för unga 18-25 år som görs i samarbete med Konstfack, JMK Stockholms universitet och StreetGäris med stöd från Allmänna Arvsfonden.
23.2–27.2 Drömskolan Med Sergio Montero Bravo (Inredningsarkitektur & Möbeldesign, Konstfack) Ålder: 10–13 år
Sportlovets konstkollo leds av arkitekten och formgivaren Sergio Montero Bravo. Under veckan får deltagarna prova att bygga modeller i trä, kartong och gips. Uppdraget för veckan blir att skapa framtidens skola; hur ser den ut i våra drömmar? Vilken färg och form har rummen? Resultatet från konstkollot kommer senare att visas ut i en utställning på Konstfack.
4.12 2014–11.1 2015 Presenterades resultaten från 2014 års konstkollon i c/o Stadsmuseet på Stadsmuseet, däribland seriehjältar från det nya Sverige, bihus, modellmåleri och utopiska berättelser.
Marie-Louise Ekmans litografi Fantasifullt möte från 2017 säljs till förmån för Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, en tväretnisk förening med ca 250 medlemmar med över 30 olika modersmål. KITH gundades 1997 och driver bl a språk- och datakurser i en föreningslokal i Tensta. Den fungerar som ett förlängt vardagsrum för kvinnor i olika åldrar – en unik och trygg mötesplats som formas på kvinnornas egna villkor.
Fantasifullt möte finns i 450 exemplar och kostar 4.500 kr/styck. Medan försäljningen sköts av Tensta konsthall går pengarna oavkortat till KITH. För köp, maila didem@tenstakonsthall.se.
Sedan Tensta konsthall 2012 visade utställningen Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Mladen Stilinovic, Sister Corita Kent och Martha Wilson har KITH haft en dialog med Ekman och hennes konstnärskap. Utöver specialvisningar av utställningen har KITH bjudit in konstnären att berätta om sitt liv och arbete som en del av serien En kvinna nio liv. KITH har även gjort ateljébesök, deltagit i släpp av Ekmans hemsida samt sett teaterföreställningen Försökskaninerna på Dramaten.
Marie-Louise Ekmans litografi Fantasifullt möte från 2017 säljs till förmån för Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta, en tväretnisk förening med ca 250 medlemmar med över 30 olika modersmål. KITH gundades 1997 och driver bl a språk- och datakurser i en föreningslokal i Tensta. Den fungerar som ett förlängt vardagsrum för kvinnor i olika åldrar – en unik och trygg mötesplats som formas på kvinnornas egna villkor.mer →
↑
Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten av Pia Sandström
Konstnären Pia Sandströms nya offentliga verk Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten på Gullingeskolan i Tensta. I samarbete med Stockholm konst och Tensta konsthall har verket tagits fram efter det årslånga förmedlingsprojektet Konstdetektiverna där Sandström arbetat med elever på skolan för att förstå och synliggöra den offentliga konst som omger oss. Det nya verket pryder väggarna utanför biblioteket och skolmatsalen med ordlekar och figurer i infärgad och tecknad betong. Gullingeskolan har ca 300 elever i låg- och mellanstadieåldern och byggdes redan 1967.
Som en hommage till Siri Derkerts (1888–1973) sista offentliga verk Frisk luft, Rent vatten, Fruktbar jord (1972), på Gullingeskolans skolgård, har Sandström gjort en installation i kulörerna rosa, vitt, grått, och svart. Det nya verket står i direkt dialog med Derkerts verk som behandlar stora frågor som miljöförstöring och girighet och porträtterar i metall och betong svenskar som stridigt mot den pågånde förgiftningen av luft, vatten och jord. Vad skrev Siri Derkert, till vem, och varför? Vems är platsen vi befinner oss på och vad finns runt omkring den idag?
En stormig natt på åttiotalet förstördes en stor del av Siri Derkerts installation, en skulptur föreställande ett fritt stående senapsträd knäcktes av vinden. Senapsfröet, det minsta fröet på jorden med en enorm trädliknande växtkraft, och en symbol för livet, fängslade Derkert. Kvar på platsen för trädet finns nu bara tanken om trädets rot dold i marken. Sparat i Gullingeskolans arkiv finns en intressant brevkorrespondens om turerna kring trädet med Siri Derkerts son Carlo Derkert som engagerade sig i att försöka få verket på plats igen. I Pia Sandströms nya verk görs poetiska kopplingar mellan den försvunna trädskulpturens avskurna rötter och att vara rotad i orten.
Sandströms verk har kommit till som en del av projektet Konstdetektiverna där Pia Sandström och arkitekten Stefan Petersson tillsammans med lärare och elever på Tenstaskolorna Enbacksskolan, Elinsborgsskolan och Gullingeskolan kartlagt och diskuterat den offentliga konsten och arkitekturen på de egna skolorna. I samarbete med Stockholm konst. Som en del av Tensta museum: Fortsättning.
Siri Derkert är en av Sveriges mest upphöjda konstnärer och är bl a känd för att ha utsmyckat Östermalmstorgs tunnelbanestation med konstverket Ristningar i betong (1961–1965) som innehöll feministiska och miljöaktivistiska budskap. Väggarna är blästrade och föreställer figurer och porträtt av kända politiker och kulturpersonligheter, bland dem Simone de Beauvoir, Fogelstadsgruppen, Jean-Paul Sartre men också dansande barn. Noterna till arbetarrörelsens hymn Internationalen dekorerar även väggarna.
Pia Sandströms (Stockholm) arbete tar sin utgångspunkt i intresset för sociala relationer och hur den omgivande världen påverkar människan. Arbetet uttrycks i olika material, som text, ljud och rumsliga installationer. Sandström är utbildad vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm och vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Hon har medverkat i solo- och grupputställningar t ex på Moderna Museet 2013 där hon visade ett ljudkonstverk speciellt framtaget till utställningen Hilma af Klint. Hon har även ställt ut på Bonniers Konsthall, Botkyrka konsthall, Kiasma i Helsingfors, ARTES i Porto och under Venedigbiennalen för arkitektur 2014. Senaste och kommande utställningar inkluderar Kalmar Konstmuseum, Marabouparken och gestaltningsuppdrag i Kalmar för Statens Konstråd och Stockholms Läns Landsting för psykiatrins lokaler i Huddinge sjukhus.
Onsdag 22.3, 12:50 2017 Invigning av konstnären Pia Sandströms nya offentliga verk Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten på Gullingeskolan i Tensta.
Konstnären Pia Sandströms nya offentliga verk Siri, Roten och den observerade luftfuktigheten på Gullingeskolan i Tensta. I samarbete med Stockholm konst och Tensta konsthall har verket tagits fram efter det årslånga förmedlingsprojektet Konstdetektiverna där Sandström arbetat med elever på skolan för att förstå och synliggöra den offentliga konst som omger oss. Det nya verket pryder väggarna utanför biblioteket och skolmatsalen med ordlekar och figurer i infärgad och tecknad betong. Gullingeskolan har ca 300 elever i låg- och mellanstadieåldern och byggdes redan 1967.mer →
↑
Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa
Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa är konsthallens fleråriga studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. Namnet Eros-effekten kommer från en essä med samma namn, skriven 1989 av forskaren och aktivisten George N. Katsiaficas.
Studien bygger vidare på begreppet eros-effekten, som är ett analytiskt verktyg och ett sätt att påvisa det känslomässiga innehåll som sociala rörelser omfattar. Begreppet vänder sig därmed bort från tidigare teorier som betraktat “massrörelser” som antingen primitiva, impulsiva känsloutbrott eller som helt igenom rationella försök att förändra ett samhälles normer och institutioner. Med begreppet eros-effekten föreslår Katsiaficas att sociala rörelser alltid är både och, att kampen för frigörelse är lika del en “erotisk” handling, som en rationell vilja att slå sig fri från strukturella och psykologiska blockader. Liknande iakttagelser gjordes av Frantz Fanon när han konstaterade att motstånd mot kolonialism ofta har positiva effekter på individers känsloliv.
Tidigare utställningar, projekt och föreläsningar inkluderar bl a: Symposium: Eros-effekten (2015); filmvisning av dokumentären Taikon av Lawen Mohtadi (2015); utställningen och filmen Transmission from the Liberated Zones av Filipa César (2015); föreläsning: Solidaritetsfilm på TV 1967–75 av Malin Wahlberg (2015); presentation: Kurdernas kamp för frihet och estetiseringen av kvinnliga gerilla- soldater av curatorn Övül Ö. Durmusoglu (2016); filmvisning: True Finn av Yael Bartana (2016); utställningen Viet Nam Discourse av Marion von Osten med Peter Spillmann (2016); installationen Fuel to the Fire av Natascha Sadr Haghighian (2016) och filmvisning av Handsworth Songs av Black Audio Collective (2016).
---
Som en del av They Were, Those People, A Kind of Solution med WHW (Zagreb), European Institute for Progressive Cultural Policies (Wien) och Center for Peace Studies (CMS) (Zagreb). Med stöd av Creative Europe Programme of the European Union.
Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa är konsthallens fleråriga studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, film- visningar m m. Namnet Eros-effekten kommer från en essä med samma namn, skriven 1989 av forskaren och aktivisten George N. Katsiaficas.mer →
↑
Goldin+Senneby i art-agenda
Konsthallschef Maria Lind i samtal med konstnärerna Goldin+Senneby i art-agenda. Våren 2016 curerade Maria Lind utställningen Standardlängden av ett mirakel, en retrospektiv av Goldin+Sennebys arbete utlokaliserad till olika platser i Stockholm. De träffades i lobbyn till Finansinspektionen för ett samtal om deras konstnärskap, processer och att hålla bollen i rullning.
Konsthallschef Maria Lind i samtal med konstnärerna Goldin+Senneby i art-agenda. Våren 2016 curerade Maria Lind utställningen Standardlängden av ett mirakel, en retrospektiv av Goldin+Sennebys arbete utlokaliserad till olika platser i Stockholm. De träffades i lobbyn till Finansinspektionen för ett samtal om deras konstnärskap, processer och att hålla bollen i rullning. mer →
↑
Medborgare till medborgare
Tisdagar 12:00–14:00 Medborgare till medborgare syftar till att skapa en mötesplats för nyanlända som behöver stöd och kunskap om samhället i Sverige. En rådgivningsverksamhet som kan handla om allt från myndighetskontakter och språkträning, till att förmedla kontakt mellan personer med liknande bakgrund. Med utgångspunkt i konsthallens program möts också gruppen i gemensamma samtal om konst och samhällsfrågor. Under ledning av Fahyma Alnablsi. För anmälan och info kontakta fahyma@tenstakonsthall.semindre ←
Tisdagar 12:00–14:00 Medborgare till medborgare syftar till att skapa en mötesplats för nyanlända som behöver stöd och kunskap om samhället i Sverige. En rådgivningsverksamhet som kan handla om allt från myndighetskontakter och språkträning, till att förmedla kontakt mellan personer med liknande bakgrund. Med utgångspunkt i konsthallens program möts också gruppen i gemensamma samtal om konst och samhällsfrågor. Under ledning av Fahyma Alnablsi. För anmälan och info kontakta fahyma@tenstakonsthall.semer →
↑
Klister-rapport: Inga undantag
Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. En sådan instrumentell och ekonomisk analysmodell är hämtad från New Public Manegement (NPM) och fungerar enbart om det primära målet för en verksamhet är att generera vinst. Men eftersom kulturinstitutioner i allmänhet, och mindre konsthallar i synnerhet, arbetar utefter andra målsättningar, måste också utvärderingarna anpassa sitt språk och sina metoder.
Löfgren skriver: ”För att rätt kunna utvärdera samtidskonsthallar krävs förståelse för den växelverkan som äger rum mellan verksamheten, samtidskonsten och det omgivande samhället.”
Löfgren menar vidare att det som framför allt kännetecknar de mindre konsthallarnas arbete är deras förmåga att etablera fungerande nätverk, både lokalt, regionalt, nationellt och globalt. Men nätverkandet är inte enbart geografiskt. Konsthallarna som ingår i nätverket Klister, fungerar också som förbindelser mellan offentlighet och kulturliv, mellan skola och forskning, mellan det personliga och politiska.
Bland rapportens andra slutsatser:
• De mindre samtidskonsthallarna är mer benägna att investera i nya konstnärskap. I förlängningen betyder det att de förser etablerade institutionerna med nya förmågor, och på så vis fungerar som betydelsefulla distributörer.
• Mindre arenor för samtidskonst utvecklar innovativa arbetssätt och nya pedagogiska metoder som kommer hela konstlivet till del.
• Skolor, folkbildning, civilsamhälle och arbetsliv bör bättre ta tillvara på och utnyttja kompetensen hos samtidskonsthallarnas personal.
• Byråkratiseringen och det ökande villkorandet av kulturbidragen är oekonomisk eftersom den stjäl tid och resurser från den egentliga verksamheten.
• Orimliga marknadshyror till (de ofta kommunala) bostadsbolagen stjäl en orimligt stor del av budgeten som annars kunde investeras i samtidskonsthallarnas verksamhet.
• Stöd till samtidskonsthallar är ett optimalt sätt att stödja kvalitativt innehåll i konst- och kulturlivet.
Hela rapporten finns att ladda ner på BAG här på hemsidan. Tryck på bag uppe till höger, markera sedan rutan och klicka på ”spara bag” för att ladda ner.
Rapporten är beställd av Klister, ett rikstäckande nätverk av små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige som startades 2012[1], i samarbete med Riksutställningar. Nätverket vill belysa samtidskonstinstitutioners funktion i samhället.
[1] Klisters medlemmar är Alingsås konsthall, Bildmuseet i Umeå, Borås konstmuseum, Botkyrka Konsthall, Gävle Konstcentrum, Göteborgs konsthall, Kalmar konstmuseum, Konsthall C i Hökarängen, Konsthallen Bohusläns museum, Konsthallen i Haninge kulturhus, Kulturens Hus i Luleå, Lunds konsthall, MAN-Museum Anna Nordlander i Skellefteå, Marabouparken konsthall i Sundbyberg, Röda sten konsthall i Göteborg, Signal i Malmö, Skövde kulturhus, Tensta konsthall och Örebro konsthall.
Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner.mer →
↑
Marie-Louise Ekman på turné
30.1–24.4 2016 Marie-Louise Louise: Konst och film på Bohusläns museum. Delar av Göra som man vill visas även på Bohusläns museum. Utställningen är producerad av Gävle konstcentrum i samarbete med filmbolaget Hinden och Tensta konsthall.
Tidigare
16.3–19.3 2016 Med utgångspunkt i Tensta konsthalls uppmärksammade utställning Göra som man vill, fortsatte Marie-Louise Ekman och grafiken till konstfestivalen IHME i Helsingfors. Marie-Louise Ekman och grafiken är sammanställd av Tensta konsthall. Folkets Hus och Parker 10.3–23.3, 2014, Lycksele Medborgarhus 10.2–2.3, 2014, Söråkers Folkets Hus 24.1–25.1, 2014, Umeå Folkets Hus 18.10–1.12, 2013, Lidköpings Folkets Hus 28.10–10.11, 2013, Hallunda Folkets Hus 23.9–13.10, 2013, Nyköpings kommun
Sammanställd av Tensta konsthall och producerad i samarbete med Folkets Hus och Parker.
4.9–20.9 2015 Tensta museum på Survival K(n)it 7 i Riga. Tensta museum har bjudits att delta i Lettlands mest internationellt uppmärksammade konsthändelse, festivalen Survival Kit, som arrangeras av Latvian Centre for Contemporary Art. Festivalen startade 2009 som en reaktion på den ekonomiska krisen och har sedan dess fortsatt att bjuda in konstnärer att bidra med reflektioner kring de samhällsekonomiska omvandlingarna och föreslå möjliga överlevnadsstrategier. I årets upplaga av Survival Kit har det smugit sig in ett extra n, där knit, stickandet, både kan sägas symbolisera vardag och tidsfördriv men också något som genom delaktighet och skapande väver samman privata och offentliga domäner.
Genom Tensta museum har konstnärerna Marie-Louise Ekman och Ingela Ihrman bjudits in att medverka i utställningen.
Marie Louise Ekmans konstnärskap kretsar kring relationer och möten. I vardagligt banala scener, ofta i borgerlig hemmiljö, överskrids politiska, erotiska och konstnärliga tabun med hjälp av en lekfull naivism som lätt slår över i absurdism. Hon var en av de första konstnärerna i Sverige som bejakade den populärkultur som folkhemmet erbjöd, och hon gjorde det från en ung kvinnas perspektiv. En del av verken i Survival K(n)it är hämtade från den tidigare uppskattade utställningen på Tensta Konsthall från 2012, Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson. En utställning som också har turnerat runt i Sverige genom Folkets Hus och Parker.
Ingela Ihrman är konstnär baserad i Malmö. Under Survival K(n)it visar Ihrman delar av ett pågående arbete som undersöker samspelet mellan människan och en grupp växtarter som klassas som invasiva. I videon The Giant Knotweed Panflute Ensemble hörs toner från panflöjter tillverkade av växten jätteslides bambuliknande fjolårsstjälkar. Situationen påminner om en slags växtmeditation och föreslår ett alternativt, mindre fientligt förhållningssätt till jättesliden. Jättelokan är en annan växt som orsakar problem både i Sverige och Lettland då den sprider sig snabbt och har en växtsaft som kan ge allvarliga brännskador i kontakt med solljus. I Ingelas framställning ingår jättelokan i en berättelse om överväldigande sexualitet, brännande safter och lockelsen i det som kan vara farligt.
Survival K(n)it 7 är curerad av Solvita Krese och Inga Lāce.
6.7-3.11 2013 Egensinnig grafik av Marie-Louise Ekman på Grafikens Hus. Utställningen Förförelsens och motståndets tryck är producerad av Tensta konsthall, i samarbete med Grafikens Hus. Den innehåller bl a grafiska verk från Marie-Louise Ekmans privata samling. Några av verken är från 2000-talet och har aldrig tidigare visats för allmänheten. En del av konstverken är hämtade från den tidigare uppskattade utställningen på Tensta Konsthall från 2012, Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson.
Marie-Louise Ekman skildrar gärna vardagliga miljöer, i pastelliga färger, men drar sig inte för att blanda in det absurda och surrealistiska i bilden. Hon rör sig obehindrat över gränserna. Hon använder ofta konsthistoriska referenser och blandar med populärkulturella inslag. Ekman får här sällskap av Sister Corita Kent (1918-1986) på Grafikens Hus under perioden 6 juli- 3 november.
Corita Kent blev nunna 1938 och använde ett modernt konstuttryck. Hon var en rebellisk modern nunna, som hämtade inspiration från Los Angeles gatukultur. Hennes formspråk innehåller starka färger och ofta en kombination av text och bild. Spirituella, poetiska och politiska budskap var det som gjorde henne känd.
Grafikens Hus gratisbussar avgår varje lördag och söndag 6 juli -30 september från Klarabergsviadukten över Vasagatan vid Centralstationen i Stockholm. Bussen avgår klockan 11.00 till Mariefred och åker tillbaka till Stockholm klockan 16.00. Bussfärden tar ungefär en timme. www.grafikenshus.se.mindre ←
25.1–5.6 2016Katitzis resa genom Sverige, som producerades och visades på Tensta konsthall 2012, är återigen aktuell som vandringsutställning i samarbete med Folkets Hus och Parker.
Utställningen behandlar Katarina Taikons (1932–1995) självbiografiska romanfigur Katitzi, som är huvudpersonen i tretton böcker och åtta seriealbum publicerade 1969-1982. Utställningen består av originalutgåvor av böcker, serietidningar och album samt illustrationer av Björn Hedlund, artiklar, recensioner, TV-inspelningar, fotografi och annat arkivmaterial. Den lyfter fram och diskuterar en unik flickkaraktär från barn- och ungdomslitteraturens värld, vars romska bakgrund är central i berättelsen. Under utsatta förhållanden finner Katitzi vägar till en dräglig tillvaro och så småningom självförverkligande.
24.9–27.9 Bokmässan Göteborg 21.9–18.10 Kulturhuset Stockholm 8.8–7.9 Malmö, Panora 29.6–20.7 Visby, Almedalsbiblioteket
Genomförs av Svensk Biblioteksförening i samarbete med Kulturbyrån.
Tidigare i Europa
15.10–30.10 2014 Katitzis resa genom Sverige på Czech Centre Prague.
Konstnären och aktivisten Tamara Moyzes visade parallellt sin fotoutställning, Family Happiness som behandlar institutionalisering av romska barn. Czech Centre Prague öppnade 2006 och är en del av ett större nätverk som verkar för kulturella aktiviteter och samarbeten, som en del av utrikesministeriet i Tjeckien. Utställningen genomförs i samarbete med Sveriges ambassad i Prag.
http://prague.czechcentres.cz/en/
9.10–5.12 2013 Katitzis resa genom Sverige på Gallery8 i Budapest, European Roma Cultural Foundation.
European Roma Cultural Foundation ligger i ett i huvudsakligen romskt bostadsområde i Budapest och är unikt i sitt slag i Europa. Namnet på det nyöppnade galleriet, Gallery8, syftar på åttonde arrondissementet i Budapest.
9.3–19.5 2013 Katitzis resa genom Sverige på Gävle Konstcentrum
Gävle Konstcentrum är en plattform för svensk och internationell samtidskonst. Katitzis resa genom Sverige visades som en del av projektet Rom betyder människa som syftade till att lyfta fram och diskutera den akuta situationen som råder för romer i dagens Europa. Under våren 2013 aktualiseras denna fråga i Gävle på olika sätt och av olika aktörer genom bland annat en utställning, en filmfestival, musik, samtal och föreläsningar.mindre ←
Ljuddokumentation Symposium: Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa som ägde rum lördag 17.10, 10:00–18:00.
Symposiet utgjorde startpunkten för Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?
Bland de inbjudna deltagarna fanns Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Natascha Sadr Haghighian (Ashok Sukumaran (Mumbai)), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) och Aleksandra Ålund (Norrköping).
Symposiet är ett samarbete med REMESO: Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Konstnären Filipa César och curatorn Tobias Hering påbörjade 2012 ett ambitiöst projekt med att digitalisera ett fragmenterat ljud- och bildarkiv i Guinea-Bissaus huvudstad Bissau. Med avstamp i arkivet arrangerades en serie evenemang och filmvisningar. Projektet påbörjades i samarbete med de guineanska filmskaparna Sana na N’Hada, Flora Gomes och Suleimane Biai, och fick namnet Luta Ca Caba Inda efter titeln från en ofärdig film ur arkivet.
Filipa César (Berlin) intresserar sig för den fiktiva aspekten av den dokumentära genren och dess inneboende politiska och poetiska potential. Flera av Césars experimentella filmer mellan 2008–2010 behandlar Portugals moderna historia. De ifrågasätter de mekanismer som styr historieskrivandets logik och skapar rum för performativ subjektivitet och alternativa läsningar. Sedan 2011 har César forskat om filmens historiska uppkomst i Guinea-Bissau och dess geopolitiska strålglans, bl a i projektet Luta Ca Caba Inda. Hon är en av de ansvariga för forskningsprojektet Visionary Archive, 2013–15 organiserat av the Arsenal – Institute for Film and Video Art i Berlin. Ett urval filmfestivaler som César har deltagit i inkluderar Kurzfilmtage Oberhausen, 2013; Forum Expanded – Berlinale, 2013; IFFR, Rotterdam, 2010, 2013 och 2015; Indie Lisboa, 2010; DocLisboa, 2011. Tidigare utställningar innefattar bl a Istanbul-biennialen, 2003; Tate Modern, London, 2007; SFMOMA, 2009; São Paulo-biennialen, 2010; Manifesta 8, Cartagena, 2010, Haus der Kulturen der Welt, Berlin, 2011; Festival Meeting Points 7, 2013–14; NBK, Berlin, 2014 och SAAVY Contemporary, Berlin 2015.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Online-plattformen och tidskriften tricontinentale.net återbesöker de historiska möjligheterna för den trikontinentala rörelsen som bestod av aktivister, teoretiker, musiker, filmskapare och konstnärer från hela världen. Rörelsen utgör än idag en grundläggande referenspunkt för flera transnationella solidaritetsprojekt. Den trikontinentala rörelsen startade som ett antikolonialt och alliansfritt motstånd i Afrika, Asien och Latinamerika och hade enorm betydelse för den ”nya vänsterns” framväxt, och för en rad initiativ på det norra halvklotet som arbetade för solidaritet gentemot tredje världen.
tricontinentale.net består av: Marion von Osten (Berlin), Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Olivier Hadouchi (Paris), Serhat Karakayali, (Berlin) Kenza Sefrioui (Casablanca), Peter Spillmann (Zürich/Berlin) och Daniel Weiss (Zürich).
Marion von Osten (Berlin) är konstnär, författare och curator. Hon var tillsammans med Peter Spillman grundare till k3000 Zurich (1999–). Hon var också med och startade kleines postfordistisches Drama (2003–) och Center for Post-colonial Knowledge and Culture (CPKC, Berlin) (2010–). Bland von Ostens utställnings- och forskningsprojekt kan nämnas: Aesthetics of Decolonization, Institute for Theory, Model House- Mapping Transcultural Modernisms vid Konsthögskolan i Wien, 2010– 2013; Action! painting/publishing, In the Desert of Modernity-Colonial Planning and After, Les Abattoirs de Casablanca, 2009 och Haus der Kulturen der Welt, Berlin, 2008. Sedan 2013 är hon verksam som forskare vid Konsthögskolan i Malmö/Lunds universitet.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen ger en inblick i skapandet av Tricontinental magazine, och försöker ringa in tidskriftens unika politiska och estetiska dimensioner. Abonnenc kommer framför allt att fokusera på den franska översättningen av tidskriften, som publicerades av François Maspero mellan 1968 och 1971. Utgivningarna på franska kommer under föreläsningen att ses i sin samtida kontext: det franska politiska och publicistiska klimatet under 1960-talet. Av särskilt intresse är glappet mellan den kubanska och franska versionen av tidskriften. Abonnenc kommer även att försöka lokalisera spridningen av Tricontinentals innehåll, som pågått genom kopiering, och/eller återanvändandet av artiklar och bilder i andra publikationer i Mocambique och Franska Guyana.
Konstnären Mathieu Kleyebe Abonnencs (Metz) praktik kretsar kring de kulturella hegemonier som ligger till grund för samtiden. Genom video, fotografi, teckning och utställningsprojekt, utforskar han händelser och element som kan länkas till imperialismens och kolonialismens dominerande närvaro i så kallade utvecklingsländer. Abonnenc har medverkat i All the World’s Futures, Venedigbiennalen 2015 Personne et les autres, den belgiska paviljongen på Venedigbiennalen 2015 och Giving Contours to Shadow, Berlinbiennalen 2014. Abonnenc har nyligen ställt ut på bl a Kunsthalle Basel, Basel; Fondation Serralves, Porto; Pavilion, Leeds; La Ferme du Buisson, Noisiel; Marcelle Alix, Paris och Gasworks, London.
Ingela Johansson Den stora gruvstrejken och solidaritetsrörelserna i Sverige 1969–70
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen undersöker den historiska gruvstrejken i norra Sverige 1969–70 och konstens funktion i sammanhanget. Strejken i de statliga malmgruvorna har senare beskrivits som den första stora sprickan i välfärdssamhällets fasad. Kulturarbetare spelade en viktig roll i den breda uppslutning och aktivism som stödde de strejkandes sak. Ett engagemang som också tog sig konstnärliga uttryck. Under presentationen kommer Johansson att ge exempel på hur solidaritet manifesterades.
Konstnären Ingela Johansson (Stockholm) har sedan 2010 arbetat med konstprojektet Vad hände med strejkkonsten?, där hon undersöker den stora gruvstrejkens betydelse för den konstnärliga radikalisering som uppstod i det kulturella landskapet i kölvattnet efter 68-rörelsen. Johanssons projekt har tagit olika uttryck genom åren och utgår från gestaltningar av arkivmaterial från tiden kring strejken.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen behandlar emancipatoriska praktiker inom kultursfären, med fokus på Museo de la Solidaridad (Solidaritetsmuseet) i Santiago i Chile. Särskild uppmärksamhet ägnas åt ett viktigt seminarium som ägde rum i Santiago 1972. Under UNESCOs beskydd debatterades förutsättningarna för ett nytt museum som skulle sträva efter politisk frigörelse och fungera som en kulturell återhämtning. Museet skulle arbeta nära sociala och kulturella rörelser och vara en progressiv kraft, utan att bli ideologiskt begränsat av politiska representanter. Museo de la Solidaridad i Santiago kan i efterhand ses som det solidaritetsmuseum som efterlystes i diskussionerna. Det var Salvador Allende och den brasilianska exil- konstkritikern Mario Pedrosa, som stod för museets konceptuella inramning. Efter ett öppet brev från president Allende till konstnärer 1971, började donationer från hela världen att anlända till Santiago. 600 verk donerades under museets första år. Själva akten, att donera konst, var en politisk handling i sig, och sågs som en solidaritetsgest gentemot det chilenska socialistiska projektet. Det museologiska experimentet avbröts abrupt av militärkuppen i september 1973.
Bojana Piškur (Ljubljana) är verksam vid University of Ljubljana och curator vid Moderna galerija i samma stad. Piškur har undersökt ämnen som post-avantgardismen i före detta Jugoslavien”, ”försvunna eller glömda arkiv” och ”relationen mellan konst och former för politiskt motstånd”.
Kodwo Eshun Missnöjets former i Handsworth Songs av Black Audio Film Collective
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Jean-Luc Godards kamera-öga (Kino- Eye) i Loin de Vietnam (1967) utgjorde startskottet för en ny kritik mot filmen som solidartitetsskapande. Många filmskapare började ifrågasätta den här sortens vänsterpatos, något som också behandlas i filmerna Nightcleaners Part 1 (1975) av Berwick Street Collective och Ici et Ailleurs (1976) av Godard och Jean-Pierre Gorin. Handsworth Songs (1986) av Black Audio Film Collective blev på många sätt slutet för den filmtradition som kritiserade ”den solidariska filmen” utifrån ett vänsterperspektiv.
Kodwo Eshun (London) är konstnär och teoretiker baserad i London. Under 2002 var han medgrundare till The Otolith Group, som på senare tid visat sina verk i soloutställningar på Serralves, Porto och Bergen Kunsthall, och på grupputställningar som The Anthropocene Project. A Report, Haus der Kulturen der Welt och Cut to Swipe, Museum of Modern Art, New York. 2010 nominerades The Otolith Group till Turner-priset. Eshun har varit medcurator till utställningar om Black Audio Film Collective, Harun Farocki och Anand Patwardhan och är författare till Dan Graham: Rock My Religion (2012) och More Brilliant than the Sun: Adventures in Sonic (1998). Eshun har också varit medförfattare till World 3 (2014); The Militant Image: A Cine-Geography: Third Text 108 (2011); Harun Farocki: Against What? Against Whom? (2009) och The Ghosts of Songs: The Film Art of the Black Audio Film Collective (2007).
Kristine Khouri och Rasha Salti I utställningshistoriska labyrinter: The International Art Exhibition for Palestine i Beirut 1978
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Under fem år har Kristine Khouri och Rasha Salti forskat kring en utställning, av exceptionell skala och omfång, som ägde rum i Beirut mitt under brinnande inbördeskrig och vars arkiv nästan helt gått förlorat. The International Art Exhibition for Palestine öppnade vid Beirut Arab University i Mars 1978 och bestod av ett par hundra konstverk som donerats av konstnärer runt om i världen, däribland stora namn som Matta, Tàpies och Miró. Utställningen var tänkt att utgöra startpunkten för ett palestiskt exilmuseum och tog formen av en ambulerande utställning, som skulle turnera runt världen, tills dess att den kunde överlämnas till ett fritt och demokratiskt Palestina. En utställning av samma storlek och bredd hade aldrig tidigare producerats i regionen.
Kristine Khouri (Beirut) är forskare och skribent. Hennes forskning fokuserar bl a på den infrastruktur som styrt konstspridningen i arabvärlden. Khouri curerade The Founding Years (1969– 1973): A Selection of Works from the Sultan Gallery Archives (2012) vid Sultan Gallery i Kuwait. Rasha Salti (Beirut) är skribent, forskare, curator och internationell programansvarig för Torontos internationella filmfestival. Khouri och Salti är tillsammans grundare av History of Arab Modernities vid Visual Arts Study Group, en for- skningsplattform som fokusar på konsthistoria i Arabvärlden. Plattformen har nyligen producerat utställningen Past Disquiet: Narratives and Ghosts of the International Art Exhibition for Palestine, 1978, på Museu d’Art Contemporani de Barcelona (MACBA), 2015.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen kommer att kretsa kring de solidaritetsrörelser som uppkommit i Sverige och Europa i kölvattnet efter flyktingkrisen och som kulminerade i september 2015. Jonsson frågar sig vad de här händelserna säger om framtiden. Är solidaritetsrörelserna ett exempel på Eroseffekten? Och om så är fallet, vem är objektet för våra begär? Jonsson kommer också att undersöka rasismens och solidaritetens historia i efterkrigstidens Sverige. Är föreställningen om Sveriges exceptionella status som en internationalistisk nation giltig? Och hur sanningsenlig är bilden av Sverige som den europeiska nation där rasismen inte fått fäste? Jonsson kommer även att utforska den svenska solidariteten med ”tredje världens” antikoloniala kamp under 1960- och 1970-talet. En kamp som under presentationen kommer att jämföras med den strukturella diskrimineringen och multikulturalismen under 1990- och 2000-talet. På vilka sätt kan dessa två tendenser belysa varandra, är de samtidiga, eller följer de på varandra?
Stefan Jonsson (Norrköping) är professor vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet, och kritiker på Dagens Nyheter. Han har skrivit om europeisk modernism och modernitet, med ett särskilt fokus på representationer av, och fantasier om, massan och kollektivet. Han har också forskat om rasism och koloniala och postkoloniala kulturer och estetik. Bland Jonssons senaste böcker kan nämnas: A Brief History of the Masses och Crowds and Democracy (2013) och Eurafrika. EU:s koloniala rötter (skriven tillsammans med Peo Hansen, 2014).
Peo Hansen Solidariteten förhåller sig till bara gränser: Reflektioner kring den nuvarande flyktingkatastrofen i EU
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Med anledning av den nuvarande flyktingkrisen, i och utanför EU, har ropen på solidaritet varit över- väldigande. EU-ledare, intellektuella och andra har varit ivriga att åberopa “europeisk solidaritet” och “europeiska värden” som bot på krisen och nation- alismens återuppståndelse. Men eftersom EU:s samarbete kring asyl- och flyktingfrågor alltid har påståtts vila på europeisk solidaritet och europeiska värden, söker presentationen under- söka varför samma EU har visat sig så fientligt mot flyktingar och så illa utrustat att hantera den globala flyktingkrisen.
Peo Hansen (Norrköping) är professor i statsvetenskap vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO) vid Linköpings universitet. Hans huvudsakliga forskningsområden rör europeisk integration, EU:s migrationspolicy, efterkrigstidens europeiska geopolitik och kolonialismens och de- kolonialiseringens historier. Hansen har varit författare till The Politics of European Citizenship:Deepening Contradictions in Social Rights and Migration Policy (2010) och Eurafrika. EU:s koloniala rötter (skriven tillsammans med Stefan Jonsson, 2014).
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen kommar att kretsa kring två händelser, varav den ena ägde rum i stadsdelen Husby i Stockholm 2013, då Lenine Relvas-Martins, en 69-årig Husby-bo sköts till döds av en piketpolis i sin egen lägenhet. Händelsen knyts i presentationen till frågor om polisens över-militarisering, den systematiska rasismen och de hegemonier som styr våldet. Varför fortsätter vissa våldsamma handlingar att vara skyddade av lagen? Inte sällan finner vi oss ”lämnade åt vårt öde”, eftersom det inte verkar finnas några lagliga sätt att åtala polisen, säkerhetstjänsten eller andra myndigheter på. Natascha Sadr Haghighians kommande projekt Fuel to the Fire på Tensta konsthall kommer att återberätta och kontextualisera mordet på Relvas-Martins. Det andra fallet som tas upp i presentationen adresserar de många motsägelser och olösta frågor som omgärdar den högerextrema underjordiska gruppen NSU (The National Socialist Underground). Gruppen dödade tio personer i Tyskland och skadade många fler under en period av 13 år. Det står utom tvivel att gruppen hade stöd, inte bara från olika högerextrema grupper, men också från Tysklands underrättelsetjänst, militären och polisen.
Natascha Sadr Haghighians (Berlin/Teheran) research-baserade praktik omfattar en rad konstnärliga metoder, bland annat video, performance och installationer. Hon arbetar med frågor om de socio-politiska implikationerna av hur världsbilder skapas, med ett särskilt intresse för visuell representation. Sadr Haghighians projekt Fuel to the Fire kommer att presenteras på Tensta konsthall under 2016. Istället för att bidra med ett CV till den här biografin, vill Haghighian att läsaren besöker www.bioswop.net, en CV-plattform där konstnärer, kulturarbetare och andra kan utbyta CV:n.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Under snart tio år har en ny stadsdelsorganisering vuxit fram i Stockholms förorter. Organisationerna arbetar inte bara för att påverka stadsdelsomvandlingarna, utan använder också sin struktur för att arbeta praktiskt och solidariskt med att hjälpa EU-migranter vid t ex brandkatastrofer, stödja transitflyktingar och arrangera antirasistiska manifestationer. Men trots de positiva erfarenheterna har de lokala initiativen bemötts med skepsis från myndigheternas sida. Den självorganiserade strukturen och sociala autonomin hos stads- delsorganiseringen krockar ofta med myndigheternas syn på samverkan mellan kommun och civilsamhälle. En paradoxal situation har uppstått, där gräsrotsorganisationer extremiststämplats och aktivt motarbetas av den nya myndigheten Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, samtidigt som solidaritets- nätverken många gånger får täcka upp där myndigheterna brustit i beredskap och därigenom förhindrat katastrofala situationer.
Mathias Wåg (Stockholm) är ansvarig utgivare för den anarkistiska tidningen Brand. Som medlem i för- bundet Allt åt alla har han i snart tio år varit med och arrangerat den årliga Stadskampsveckan. Han har gett ut antologin I stundens hetta (2011), som summerar tio års internationella massmobiliseringar – från globaliseringsrörelsen fram till krisprotesterna. Under 00-talet har Wåg tidsvis bott i Italien och varit verksam i rörelsen av självstyrande sociala center. Han är aktuell i antologin Nutida politiska teoretiker (2015), med ett kapitel om italienska autonoma tänkaren Antonio Negri. Wåg har, tillsammans med journalistkollektivet Researchgruppen, vunnit priset Guldspaden 2014, för ett avslöjande av anonyma rasistiska näthatare.
Aleksandra Ålund Svenska urbana rättighetsrörelser – hur ser framtidsutsikterna ut?
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentation kommer att sammanfatta ett pågående projekt om de så kallade urbana rättighetsrörelserna som uppkommit i spåren efter de upplopp som ägde rum i svenska städer under 2009 och 2013. Projektet undersöker vilken relation som finns mellan de här rättighetsrörelserna och etablerade svenska organisationer från civilsamhället. Ålund diskuterar också vilka sociala föreställningar som produceras när de här rörelserna skapar sig själva som offentliga, massmediala, kulturpolitiska och populärkulturella röster.
Aleksandra Ålund (Norrköping) är professor vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle) (REMESO). Hon är också författare till flera böcker och artiklar om migration, etnicitet, identitet, kultur, genus, ungdomskultur och sociala rörelser.
Ashok Sukumaran/Gulf Labor (ersatt av Guld Labor Coalition-medlemmen Natascha Sadr Haghighian) Museet och lägret
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Sedan 2011 är Ashok Sukumaran del av Gulf Labor Coalition, ett nätverk konstnärer och kulturarbetare som protesterar mot de slavliknande arbetsförhållandena, som drabbar de gästarbetare som bygger filialer till västerländska museum i Förenade Arabemiraten. Kampen för arbetarnas rättigheter har lett till konkreta resultat, bland annat rätten att byta arbete och ett slut på konfiskeringingen av pass. Sukumaran har besökt Saadityat Islands byggarbetsplatser och arbetsläger många gånger i egenskap av konstnär, forskare och översättare. I mars 2015 blev han tre gånger nekad inträde i Saudiarabien. Som skäl angavs endast att det var en fråga om ”säkerhet”.
Ashok Sukumaran (Bombay) är en av skaparna bakom den kollektiva konstnärsplattformen CAMP och fotoarkivet Pad.ma. Hans konstnärliga intresse kretsar kring aspekter av vår existens som ligger bortom våra sinnen och kognition. CAMPs kollektiva konstnärliga projekt sedan 2007 involverar filmer, utställningar, böcker innästlade i elektriska system, ett eget övervakningssystem, arkiv och sjöfartsvärldar. Ett sexårigt projekt om den indiska oceanen resulterade nyligen i filmen From Gulf to Gulf to Gulf och två publikationer, Wharfage (2009) och M.S.V. (kommande, 2016).
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Rosa’s House of Culture är ett nystartat initiativ från det S:t Petersburg-baserade kollektivet Ctho Delat (What is to be done?). Projektet kan beskrivas som ett rum där konsten hittar nya engagerade publiker. Just nu utsätts den konstnärliga praktiken i Ryssland för statliga påtryckningar, nya lagar och aggressiva reaktioner från besökare, samtidigt som konsten riskerar att instrumentaliseras av nyliberalismens ideologi. Projektet ifrågasätter arvet efter den sovjetiska kulturhustraditionen, som var en välspridd statsunderstödd infrastruktur för nöjes- och utbildningsaktiviteter för människor i Sovjetunionen. Vad kan vi lära av de här erfarenheterna, och hur kan vi föreställa oss en ny kulturhusmodell?
Dmitry Vilensky (S:t Petersburg) är konstnär och pedagog som arbetar med kollektiva praktiker och utvecklar storskaliga arkitektoniska projekt, pjäser och filmer. Han är en av grundarna till Chto Delat (What is to be done?), en plattform som startades 2003 av konstnärer, kritiker, filosofer och skribenter som försöker sammanföra teori, konst och aktivism. Vilensky är också redaktör för Chto Delats tidning och förmedlare vid School of Engaged Art i S:t Petersburg. Han har deltagit i Chto Delats senaste utställningar och performance på bland annat: San Paulo-biennalen 2014; Haus der Kulturen der Welt, Berlin, 2013; Gwangjubiennalen, 2012; Chto Delat Perestroika: Twenty Years After: 2011– 1991; Ostalgia, New Museum, New York, 2011; Study, Study and Act Again, Moderna Galerija, Ljubljana, 2011 och The Urgent Need to Struggle, Institute of Contemporary Art, London, 2010.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Som en del av den så kallade ”andra generationens invandrare” från Bakur (den kurdiska delen av Turkiet) har Sekersöz konstnärskap kretsat kring såväl politiska händelser i Kurdistan och Sverige som den egna uppväxten i norra Stockholms förorter och byn Älvdalen i Dalarna. Sekersözs kommer i sin presentation att fokusera på berättelser som länkar ihop konstnärligt utövande och politiska påtryckningar, däribland möten med aktivister från Rojava (kurdiska delen av Syrien) och arbetet med att samla ihop 170 000 kr för medicin till regionen. I det nystartade projektet Bakurkommitteerna arbetar Sekersöz för att uppmärksamma den akuta politiska situationen i området, bl a genom digitala kampanjer och handfasta solidaritetsaktioner.
Rojda Sekersöz (Stockholm) är filmregissör utbildad på Stockholms dramatiska högskola och poet i poesi-nätvärket Revolution Poetry. Just nu utvecklar hon sin första långfilm med arbetstiteln ”Dröm vidare” om en tjej som drömmer om ett annat liv, men hela tiden tvingas in i det befintliga systemet. Sekersöz arbetar även med kortfilmen Carnita in the making som handlar om Carlos och hans dragpersona Carnita Molida.
Update Required
To play the media you will need to either update your browser to a recent version or update your Flash plugin.
Presentationen tar avstamp i ett fotografi som togs på ett hotellrum i Beau Rivage i Beirut 1980, då den östtyska fotografen Horst Sturm och hans palestinsk-libanesiska livvakt vilade sig. Bilden togs under ett viktigt politiskt ögonblick för det palestinska folket, då stridigheterna gick från väpnat motstånd mot Israels ockupation, till att bli en kamp med kameran som vapen. Den revolutionära bilden som porträtterade människors styrka, förändrades till att istället exponera människors nederlag i en slags ”lidandets ekonomi”. Med presentationen vill Mendes ifrågasätta den bildproduktion som försöker framkalla officiella solidaritetsdeklarationer samtidigt som den verkar inom den struktur den försöker kritisera.
Doreen Mende (Berlin) är curator och teoretiker. Bland hennes senaste utställningarna kan nämnas KP Brehmer Real Capital – Production, Raven Row, London 2014; Travelling Communiqué, 2014–13, Museum of Yugoslav History in Belgrade, Haus der Kulturen der Welt in Berlin. Hon är medredaktör för e-flux journal nr 59 Haurun Farocki (2014), ansvarig för Manifesta Journals blog (2013–14) och chefredaktör för publikationsserien Displayer vid universitet för Konst och Design (ZMK) i Karlsruhe (2006–09). Sedan 2015 är hon ansvarig professor för det forskningsbaserade programmet för teoretiska och praktiska perspektiv kring curatoriska frågor om geopolitik vid HEAD i Genève.
---
Som en del av They Were, Those People, A Kind of Solution med WHW (Zagreb), European Institute for Progressive Cultural Policies (Wien) och Center for Peace Studies (CMS) (Zagreb). Med stöd av Creative Europe Programme of the European Union.
Ljuddokumentation Symposium: Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa som ägde rum lördag 17.10, 10:00–18:00. Symposiet utgjorde startpunkten för Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?mer →
↑
Konstdetektiverna
Pågående Under ledning av konstnären Pia Sandström och arkitekten Stefan Petersson får elever och lärare gå in i rollen som konstdetektiver och leta efter konst på den egna skolan, t ex i skolmatsalen, korridorer, källare, lärarrum och på skolgården. Har vi sett de här konstverken förut? Hur länge har de funnits här? Vilka är konstnärerna bakom dem? Vad har vi för relation till dem?
Med utgångspunkt i skolans konst och Tenstas offentliga platser utformar eleverna själva uppdraget att kartlägga och diskutera det som redan finns på plats. De arbetar också fram förslag på hur ett nytt konstverk på skolan skulle kunna se ut, utifrån stadsplanering, arkitektur och offentlig konst. Under projektets gång görs studiebesök på olika platser i staden däribland Prins Eugens Waldemarsudde, Konstfack, KTH arkitekturskola och Siri Derkerts tunnelbanestation på Östermalm. Projektet kommer att ligga till grund för utvecklingen av ett nytt offentligt konstverk i Tensta av Pia Sandström 2017.
Konstdetektiverna är ett samarbete mellan Tensta konsthall, konstnären Pia Sandström, arkitekten Stefan Petersson (KTH Tensta) Stockholm konst och Tenstaskolorna Enbacksskolan, Elinsborgsskolan och Gullingeskolan.
Pia Sandström är konstnär och är verksam både i Sverige och internationellt. Hon deltar i solo- och grupputställningar och har offentliga uppdrag. Sandström är utbildad vid Kungl. konsthögskolan i Stockholm och vid Bildkonstakademin i Helsingfors och har bl a ställt ut på Bonniers Konsthall, Botkyrka konsthall, Kiasma, Helsingfors och på ARTES, Porto. www.piasandstrom.com
Stefan Petersson är verksam arkitekt i Stockholm och driver firman spad sedan 2003. Hans huvudsakliga arbete befinner sig i gränslandet mellan medborgarinflytande i planeringsprocesser, brukarperspektiv, undervisning, föreläsningar och design. Detta inom såväl verksamhetsutveckling, stadsplanering som arkitektur. Sedan 2008 är han föreståndare och lärare på KTH i Tensta (Tensta Arkitekturskola).
KTH i Tensta är en förberedande skola i arkitektur och samhällsbyggnad för dem som är nyfikna på området. Skolan, som funnits sedan 2008 och är förlagd till Ross Tensta Gymnasium, är tänkt att vara en naturlig länk till högre studier genom sin närvaro och verksamhet i Tensta och kursen sträcker sig över två terminer.
Stockholm konst arbetar med offentlig konst enligt enprocentsregeln i Stockholm, det vill säga den regel som fastslår att en procent av byggprojektkostnaden skall anslås för konstnärlig gestaltning när staden i egen regi bygger nytt, om och till. Stockholm konst arbetar både med konst för gator, parker, bostadsområden och torg samt med inköp av konst för arbetsplatser, förskolor, skolor och äldreboenden eller i stadsmiljön.
Pågående Projektet Konstdetektiverna fokuserar på skolkonst i Tensta och är ett samarbete med Stockholm konst, konstnären Pia Sandström, arkitekten Stefan Petersson och Tenstas kommunala skolor. I rollen av konstdetektiver får elever och lärare ta reda på vilken konst som går att finna på den egna skolan, t ex i skolmatsalen, korridorer, källare, lärarrum och på skolgården. Har vi sett de här konstverken förut? Vilka är konstnärerna bakom? Vad har vi för relation till dem?mer →
↑
Headless
Vad har ett skumt offshoreföretag, hemliga konstnärer, spökskrivare och fransk filosofi med varandra att göra? I den nyutkomna deckaren Headless är inga möten otänkbara. Romanen är utgiven av Tensta konsthall, Triple Canopy (New York) och Sternberg Press (Berlin) och utgör slutfasen på ett nio år långt performance om statssuveränitet, övervakning och strategier för undandragande, initierat av konstnärsduon Goldin+Senneby.
Headless kastar in läsaren i en delirisk flykt genom offshoresektorns hala korridorer sedd genom den brittiske spökskrivaren John Barlows ögon. Han letar upp ett elitistiskt, offerfixerat och Bataille-inspirerat hemligt sällskap på Bahamas. Sällskapet tycks kapabelt till vad som helst för att få behålla sin makt och ställning. Att i tysthet skicka pengar till exotiska öar är ett omdiskuterat fenomen. Begrepp som ”skatteparadis” och ”offshore” är också välkända. Båda begreppen ger associationer till drömplatser i tropiska miljöer långt borta. En utopi för ljusskygga skurkar. Men vad händer om den här tankekonstruktionen istället används som symbol för en annan sorts ö-tillvaro, som en generell bild av undandragande som strategi. Det är något som filosofen och författaren Georges Batailles föreslog redan på 1930-talet.
Headless hade svensk release på hemlig plats i Stockholm den 20.5. Under releasen i Stockholm samtalade Mara Lee, författare till bl a Future Perfect samt avhandlingen När andra skriver (2014) om boken med Rasmus Fleischer, historiker, forskare (Stockholms universitet) samt karaktär i Headless. Samtalet modererades av Tensta konsthalls chef Maria Lind.
Headless är en smygstart på den muterande retrospektiv med Goldin+Senneby som Tensta konsthall planerar till februari–maj 2016.
Tidigare Headless-releaser:
4.9, Release av Headless på Salt Beyoğlu, Istanbul. Svarande: Ismail Ertürk (kulturekonom), Övül Durmusoglu (curator) och Kaya Genç (skribent) Moderator: Maria Lind.
14.7, Manchester Business School, Manchester. Svarande: Nikolai Ssorin-Chaikov (socialantropolog), Liz McFall (sociolog), Ed Granter (organisatoriska studier), Peter Folkman (riskkapitalist) Moderator: Ismail Ertürk (kulturekonom)
27.6, Miss Read Art Book Fair, Berlin. Svarande: Hito Steyerl (konstnär) m fl. Moderator: Caleb Waldorf.
28.5, Librairie Le Monte-en-l'air, Paris. Svarande: Dominique Gonzalez-Foerster (konstnär), Emilie Notéris (författare), Christian Chavagneux (ekonom). Moderator: Sandra Terdjman.
26.5, Open School East, London. Svarande: Ned Beauman (författare), Angus Cameron (ekonomisk geograf), Nicky Marsh (litteraturvetare). Moderator: Andrea Phillips.
13.5, Triple Canopy, New York. Svarande: Katie Kitamura (författare), Jill Magid (konstnär), Joseph O’Neill (författare), Mary Poovey (professor i engelska). Moderator Alexander Provan.
Vad har ett skumt offshoreföretag, hemliga konstnärer, spökskrivare och fransk filosofi med varandra att göra? I den nyutkomna deckaren Headless är inga möten otänkbara. Romanen är utgiven av Tensta konsthall, Triple Canopy (New York) och Sternberg Press (Berlin) och utgör slutfasen på ett nio år långt performance om statssuveränitet, övervakning och strategier för undandragande, initierat av konstnärsduon Goldin+Senneby.mer →
↑
Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe
Med fokus på fascismens skrämmande utbredning i Europa pekar boken Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe på olika bidrag på konstens kraft att föreställa sig framtider bortom dagens situation och det som kan uppfattas som oåterkalleligt. Bidragen från kulturkritikern Boris Buden, curatorerna Jelena Vesic och Barnabas Benczik och konstnärerna Lawrence Abu Hamdan och Petra Bauer skapar och formulerar motståndskraftiga och konstruktiva möjligheter för konstnärligt och socialt arbete. Politikens språk och filosofi undersöks, men också populistiska tendenser, sociala kontexter, media, vetenskap och estetik.
Utställningarna som presenteras i boken, bl a Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, prövar den estetiska upplevelsens potential att ifrågasätta verkligheten. Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe är sammanställd av Tenstakonsthalls chef Maria Lind och kollektivet What, How & for Whom/ WHW (Zagreb). Design: Metahaven.
Söndag 16.11, 13:30 Bokrelease Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe .
Med fokus på fascismens skrämmande utbredning i Europa pekar boken Art and the F W ord: Reflections on the Browning of Europe på olika bidrag på konstens kraft att föreställa sig framtider bortom dagens situation och det som kan uppfattas som oåterkalleligt. Bidragen från kulturkritikern Boris Buden, curatorerna Jelena Vesic och Barnabas Benczik och konstnärerna Lawrence Abu Hamdan och Petra Bauer skapar och formulerar motståndskraftiga och konstruktiva möjligheter för konstnärligt och socialt arbete. Politikens språk och filosofi undersöks, men också populistiska tendenser, sociala kontexter, media, vetenskap och estetik.
Torsdagar 16:30-18:30 Individuell Människohjälp (IM) har sedan 1990-talet arrangerat läxhjälp på Tensta bibliotek och under hösten etableras verksamheten även på Tensta konsthall. Läxhjälpen drivs med frivillighet i fokus där volontärer ger ett kompletterande stöd i skolarbetet främst till barn och unga i stadsdelen. Syftet har sedan starten varit att främja utbildning på lika villkor, oavsett modersmål. Läxhjälpen riktar sig till ungdomar i närområdet 11-20 år och äger rum i konsthallens klassrum.
Torsdagar 16:30-18:30 Individuell Människohjälp (IM) har sedan 1990-talet arrangerat läxhjälp på Tensta bibliotek och under hösten etableras verksamheten även på Tensta konsthall. Läxhjälpen drivs med frivillighet i fokus där volontärer ger ett kompletterande stöd i skolarbetet främst till barn och unga i stadsdelen. Syftet har sedan starten varit att främja utbildning på lika villkor, oavsett modersmål. Läxhjälpen riktar sig till ungdomar i närområdet 11-20 år och äger rum i konsthallens klassrum.mer →
↑
The Silent University
The Silent University är initierat av konstnären Ahmet Ögüt och startade i Stockholm som en del av Tensta museum: Rapporter från nya Sverige hösten 2013. The Silent University är en alternativ kunskapsplattform som drivs av och för asylsökande, papperslösa och flyktingar som har en examen från hemlandet men som inte har möjlighet att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige. Projektet syftar till att reaktivera den tystade kunskapen och peka på ett systematiskt misslyckande. www.thesilentuniversity.org
Tidigare:
Torsdag 16.6, 16:00 Föreläsning The Silent University. Rêbwar Fexrî föreläser om 1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning. Föreläsningen kommer handla om kriterier och procedurer för att få flyktingstatus enligt 1951 års konvention samt 1967 års tilläggsprotokoll. På engelska.
Söndag 9.3, 14:00 2014 Konst och asylrättsaktivism. Seminarium med Christina Zetterlund, Trifa Shakely och Emily Fahlén. På svenska.
Den fria rörligheten i världen är ett privilegium för ett fåtal medborgare och innefattar inte dem på flykt. EU:s migrationspolitik har under senare år lett fram till allt mer stängda gränser vilket resulterar i det oundvikliga faktum att flyktingskap kriminaliseras. På så vis skapas en klass i samhället som tvingas leva i det gömda; på väg till en plats att söka asyl på, eller under jorden efter avslag, i en rättslös tillvaro. Som utgångspunkt för politisk kamp är den papperslösas situation komplicerad; för den enskilda individen som hotas av exempelvis utvisning är ett tillstånd av osynlighet något att eftersträva, en säkerhet. Samtidigt behöver de papperslösas situation, som kollektiv, synliggöras för att väcka opinion till stöd för en strukturell förändring. I det utsatta tillstånd som den papperslösa befinner sig i finns ett behov av allierade.
Som en del av projektet the Silent University, en autonom kunskapsplattform för papperslösa, flyktingar och asylsökande initierat av konstnären Ahmet Ögüt (Istanbul), arrangeras ett seminarium som diskuterar mötet mellan konst och asylrättsaktivism. Runt om i Europa ser idag vi allt fler exempel på hur kulturarbetare engagerar sig i projekt som rör asylsökande och papperslösa. the silent university är ett sådant projekt bland många andra; i Amsterdam finns den självorganiserade gruppen av papperslösa We Are Here, i Wien The Refugee Protest Camp som stöds av flertalet NGOs, aktivister och studenter, varav den största delen är konststudenter från Academy of Fine Arts och i Malmö No border musical, som är ett samarbete mellan asylgruppen i Malmö och Teater Interakt, för att nämna några exempel. Genom att motverka osynliggörandet vittnar dessa allianser mellan kulturliv och flyktingrörelser på hur konsten används som metod för politiskt handlande och ett aktivt synliggörande av ett samhälleligt problem. I seminariet presenteras och diskuteras exempel på mötet mellan konst och asylrättsaktivism. Vilka solidaritetsrörelser finns idag? Hur fungerar alliansen mellan konst och aktivism? Hur kan vi arbeta kreativt runt nya former av protest? Kort sagt: Vad behöver göras?
Christina Zetterlund är forskare i konsthantverkshistoria och teori på Konstfack i Stockholm. Hon arbetar också som frilansande curator och skribent.
Trifa Shakely är socionom, föreläsare och skribent. Just nu arbetar hon kring våld i nära relationer i Göteborg. Trifa Shakely är initiatvtagare till kampanjen Ain´t i a woman-för papperslösa kvinnors rätt till skydd och har tidigare varit chefredaktör för tidskriften Bang.
Emily Fahlén är förmedlare på Tensta konsthall och koordinator för the Silent University.
Måndag 28.10, 18:00–20:00 2013 The Silent University på ABF. Föreläsningar med ”Abdullah Al Soud: Metoder för att lära sig ett nytt språk från grunden”. (på uiguriska) samt X.A ”Östurkestans utbildningssystem” (språk: kurdiska, sorani). Introduktion av konstnären och initiativtagaren Ahmet Ögüt. Plats: ABF, Sveavägen 41.
Tisdag 29.10, 18:00–20:00 2013 The Silent University på ABF The Silent University. Föreläsningar med Fahyma Alnablsi ”En jämförelse av sharia och det svenska politiska systemet” (på arabiska) samt Sherko Jahani ”Herodotus och civilisationen Medien” (på kurdiska, sorani). Introduktion av konstnären och initiativtagaren Ahmet Ögüt. Plats: ABF, Sveavägen 41.
Torsdag 31.10, 18:00–20:00 2013 The Silent University på ABF. Föreläsning med Rebwar Fakhry: ”1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning” (på kurdiska, sorani). Introduktion av konstnären och initiativtagaren Ahmet Ögüt. Plats: ABF, Sveavägen 41.
I samband med The Silent Universitys öppning i Stockholm släpps en publikation med bidrag av projektets mentorer Ricardo-Osvaldo Alvarado, Baharan Kazemi, Shahram Khosravi, Lawen Mohtadi, Babak Parham, Trifa Shakely och Christina Zetterlund.
The Silent University är initierat av konstnären Ahmet Ögüt och startade i Stockholm som en del av Tensta museum: Rapporter från nya Sverige hösten 2013. The Silent University är en alternativ kunskapsplattform som drivs av och för asylsökande, papperslösa och flyktingar som har en examen från hemlandet men som inte har möjlighet att utöva sitt yrkeskunnande i Sverige. Projektet syftar till att reaktivera den tystade kunskapen och peka på ett systematiskt misslyckande. www.thesilentuniversity.orgmer →
↑
KLISTER
Från och med september 2012. Nätverket Klister är ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige.
Bland Klisters medlemmar finns Bildmuseet i Umeå, Kulturens Hus i Luleå, Gävle Konstcentrum, Marabouparken, Konsthall C, Botkyrka Konsthall, Borås konstmuseum, Skövde kulturhus, Göteborgs konsthall, Röda sten, Lunds konsthall och Malmö konstmuseum. På initiativ av Tensta konsthall och Konsthall C hölls ett första samlande möte i Tensta i september 2012.
Nätverket vill belysa samtidskonstens och de mindre samtidskonstinstitutionernas funktion i samhället. Samtidskonsten utgör idag en allt viktigare frizon för experimenterande och diskuterande verksamhet. Här är frågor om ekonomi, demokrati, publik och konstens eget "ekosystem" centrala. De mindre och ofta underfinansierade konstinstitutionerna investerar gärna i yngre, mindre etablerade konstnärer och nya arbetssätt. Därför är de ett viktigt producent- och distributionsled för stora institutioner och konstmarknaden. De är också viktiga för kommande generationer konstnärer och publik i hela landet.
I augusti 2014 släpptes Inga undantag, en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. En sådan instrumentell och ekonomisk analysmodell är hämtad från New Public Manegement (NPM) och fungerar enbart om det primära målet för en verksamhet är att generera vinst. Men eftersom kulturinstitutioner i allmänhet, och mindre konsthallar i synnerhet, arbetar utefter andra målsättningar, måste också utvärderingarna anpassa sitt språk och sina metoder.
Hela rapporten finns att ladda ner på bag här på hemsidan. Tryck på bag uppe till höger, markera sedan rutan och klicka på ”spara bag” för att ladda ner.
Klister arrangerade tillsammans med Riksutställningar under 2013 en serie “stafettsamtal” under rubriken Vilken funktion har konsten i samhället? Samtalen syftade till att lyfta fram samtidskonstens och de mindre samtidskonstinstitutionernas betydelse och värde ur ett demokratiskt och ekonomiskt samhällsperspektiv. Samtal arrangerades i Skövde, Gävle, Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. David Karlsson var moderator för samtalen som involverade tjänstemän och politiker på de olika orterna där de arrangerades.
En fråga som engagerar Klister är Vilken funktion har konsten i samhället? Konsten behöver spelrum för att på allvar kunna vara en resurs för en plats, stad eller bygd. Konstens betydelse är större än det enskilda galleriet, museet eller konsthallen som utgör viktiga plattformar för konstens. Kulturens roll i samhällsutvecklingen diskuteras i dag i många sammanhang, ofta blir dock dessa samtal rätt allmänt hållna. Dessutom handlar de mer och mer om konstens sociala och ekonomiska nyttofuktion. Hur ser dessa samband egentligen ut? Hur kan politik, kulturliv och konstnärer, små och stora institutioner, kommun, stat och region samverka för att åstadkomma processer som låter konstens potential blomma?
Från och med september 2012. Nätverket Klister är ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonstinstitutioner i Sverige. Klister vill belysa samtidskonstens och de mindre samtidskonstinstitutionernas funktion i samhället.
Pågående Nätverket för syskonsthallar i Stockholm. Syskonsthallarna är namnet på ett nätverk av mindre samtidskonsthallar i Stockholm: Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken och Tensta konsthall. Konsthallarna träffas med jämna mellanrum för att utbyta idéer och organisera kulturpolitiskt angelägna event. Under 2012 arrangerade konsthallarna en serie utfrågningar för att belysa och diskutera rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering. Frågor om gentrifiering och ”de kreativa näringarna” fortsätter att vara högaktuella ämnen när syskonsthallarna träffas.mindre ←
Pågående Nätverket för syskonsthallar i Stockholm. Syskonsthallarna är namnet på ett nätverk av mindre samtidskonsthallar i Stockholm: Botkyrka konsthall, Konsthall C, Marabouparken och Tensta konsthall. Konsthallarna träffas med jämna mellanrum för att utbyta idéer och organisera kulturpolitiskt angelägna event. Under 2012 arrangerade konsthallarna en serie utfrågningar för att belysa och diskutera rådande kulturpolitik och konstinstitutioners och konstnärers möjligheter till finansiering. Frågor om gentrifiering och ”de kreativa näringarna” fortsätter att vara högaktuella ämnen när syskonsthallarna träffas.mer →
↑
Cluster
Pågående Cluster (www.clusternetwork.eu) är ett nätverk bestående av åtta institutioner och organisationer som samtliga arbetar med samtidskonst och som verkar i bostadsområden i ytterkanten av europeiska städer, samt en i Israel. Var och en arbetar aktivt med förhållandet till det egna området och de specifika förutsättningar som följer med det.
Cluster växte fram under sommaren 2011 med målet att underlätta ett kunskapsutbyte om hur institutionerna och organisationerna drivs, i synnerhet i relation till hur man förhåller sig till lokala kontexter. Utöver det är långsiktiga mål att arbeta med varandra och att öka medvetenheten om institutionernas och organisationernas arbete och dess värde. Cluster är det första nätverket i sitt slag.
13-14.9 2012 Nytt internationellt nätverk för konsthallar träffas i Tensta. Nästa Clustermöte, Hur kan liten vara stark?, Fredag 14 september på Tensta konsthall.
12:00-14:30 Presentationer av alla deltagarnas institutioner, med särskilt fokus på finansieringsfrågor: Binna Choi från Casco i Utrecht, Pierre Bal-Blanc från CAC i Bretigny, Natasa Petresin från Les Laboratoires d’Aubervillier i Paris, Emily Pethick från The Showroom i London, Ferran Barrenblit från CA2M Centro Dos De Mayo i Madrid, Tadej Pogacar från Parasite Museum of Contemporary Art i Ljubljana och Eyal Danon från Israeli Center for Digital Art i Tel Aviv.
15:00-16:00 Föreläsning av Georg Schöllhammer, curator och kritiker baserad i Wien, för tillfället chef för tranzit.at, om konstens förändrade finansieringsformer ur ett centraleuropeiskt perspektiv
16:00-17:00 Diskussion
Medlemmarna är alla:
—Lokaliserade i bostadsområden, i utkanten av större städer —Små till mellanstora i storlek —Fokuserade på att beställa och producera samtida konst; Den typ av konstproduktioner man genomför är ofta experimentella, processdrivna och involverar research. Man samarbetar med lokala såväl som internationella konstnärer —Producenter av verk som är lokalt förankrade; Personalen arbetar aktivt för att stärka relationen mellan lokalsamhället och organisationen
Genom att bygga det här nätverket skapas en nära kontakt mellan institutionerna och organisationerna. Det bidrar till att man kan lära sig av varandras erfarenheter i arbetet med lokalt deltagande och sätt att väcka intresse, samt skapa utbyten runt nya projekt. Ett möte arrangeras av varje medlem i Cluster. Värden och dess förmedlingsgrupp ger då en detaljerad presentation av sitt arbete med tyngdpunkt på hur man arbetar med sin lokala kontext, delaktighet, offentliga projekt och andra former av lokal interaktion. Den stängda workshopen övergår till en offentlig diskussion, som för varje tillfälle involverar en eller flera av Clustergruppens medlemmar men också inbjudna aktörer som är engagerade i frågor som rör den kollektiva researchen. Resultaten dokumenteras på Clusters hemsida.
Förutom att sätta igång ett kollektivt researcharbete är syftet att på lång sikt stärka positionen för det arbete som utförs av småskaliga institutioner och organisationer i ytterstadsområden. Det handlar om den typ av arbete som med respekt för samtidskonsten och konstnärerna bidrar till en ökad självkänsla i området och som verkar för att tillvarata deras specifika resurser.
Möte 1 i Utrecht 22-23 februari 2012 Möte 2 i Paris 4-6 maj 2012 Möte 3 i Stockholm 13-14 september 2012 Möte 4 i Madrid 5-6 november 2012 Möte 5 i Holon april 2013 Möte 6 i London maj 2013 Möte 7 i Ljubljana september 2013
Med stöd av European Cultural Foundation, EUs Culture 2007 och Kulturrådet.mindre ←
Pågående Cluster är ett nätverk bestående av åtta institutioner och organisationer som samtliga arbetar med samtidskonst och som verkar i bostadsområden i ytterkanten av europeiska städer, samt en i Israel. Var och en arbetar aktivt med förhållandet till det egna området och de specifika förutsättningar som följer med det.
Tommy Støckel: workshop med Ross Tensta gymnasium och KTH Tensta
Pågående I vinterträdgården på Ross Tensta gymnasium visas resultatet av den workshop som konstnären Tommy Støckel gjorde i december 2011 tillsammans med elever från Ross Tensta gymnasium och studenter på KTH Tensta i samarbete med Tensta konsthall.
I Tommy Støckels (Köpenhamn/Berlin) konstnärskap förenas hantverk och vetenskap, spekulation och optiska fenomen. De flesta material som han använder i den arbetsamma handgjorda framställningsprocessen kan köpas i pappershandlar och hobbybutiker: papper, kartong, skumgummi och lim. Med samma metoder och material utformades workshopen tillsammans med de unga deltagarna. De fick i uppgift att skapa en utställning som skulle anpassas efter det specifika rummet. Allt skulle övervägas och ingenting skulle vara tillfälligt. Temat för utställningen är abstraktion och eleverna valde att göra en abstraktion av världen.
Workshopen genomfördes i samband med utställningen Abstract Possible: The Stockholm Synergies, där Tommy Støckel deltog med verket In My Mind This Goes on Forever (2012).
Pågående I vinterträdgården på Ross Tensta gymnasium visas resultatet av den workshop som konstnären Tommy Støckel gjorde i december 2011 tillsammans med elever från Ross Tensta gymnasium och studenter på KTH Tensta i samarbete med Tensta konsthall. Workshopen genomfördes i samband med utställningen Abstract Possible: The Stockholm Synergies, där Tommy Støckel deltog med verket In My Mind This Goes on Forever (2012).
Pågående
Tillsammans med Amsterdambaserade designduon Metahaven och programmerare Henrik van Leeuwen utvecklar Tensta konsthall både en ny hemsida och en kommunikationsstrategi som är specifik för konsthallen och dess program. Curator Laurel Ptak.
Pågående Tillsammans med Amsterdambaserade designduon Metahaven och programmerare Henrik van Leeuwen utvecklar Tensta konsthall både en ny hemsida och en kommunikationsstrategi som är specifik för konsthallen och dess program. Curator Laurel Ptak.
Pågående
Den nya rumsliga utformningen på Tensta konsthall har utvecklats av arkitekt Nickolaus Hirsch som varit ansvarig för strategiska förändringar såsom att måla det tidigare svarta taket vitt, installera ny ljusarmatur samt att ta ned väggen till det gamla kontoret för att skapa en större presentationsyta. Arkitekt Filippa Stålhane har utvecklat detaljer bland annat i interiören för kontoret och caféet.mindre ←
Pågående Den nya rumsliga utformningen på Tensta konsthall har utvecklats av arkitekt Nickolaus Hirsch. Filippa Stålhane har utvecklat detaljer.
I bokshopen på Tensta konsthall finns ett välsorterat urval av konstböcker och publikationer. I webbshopen återfinns de böcker som konsthallen varit med och publicerat.
För beställning: info@tenstakonsthall.se
Titel: The Silent University: Towards a Transversal Pedagogy Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Florian Malzacher, Ahmet Öğüt, Pelin Tan Skribenter: Florian Malzacher, María do Mar Castro Varela, Chantal Mouffe, Ahmet Öğüt, Rubia Salgado, Pelin Tan, the Silent Universities i Amman, Aten, Hamburg, London, Mülheim/Ruhr och Stockholm Förlag: Sternberg Press År: 2016 Sidor: 140
Titel: Inga undantag Språk: Svenska Pris: 180 kr Författare: Mikael Löfgren Förlag: Nätverkstan Skriftseerie 008 Årtal: 2014 Sidor: 147
Titel: Standardlängden av ett mirakel Språk: Svenska, engelska, arabiska Pris: 20 kr Författare: Jonas Hassen Khemiri Förlag: Tensta konsthall Årtal: 2016 Sidor: 28
Titel: Art and the F Word: Reflections on the Browning of Europe Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Maria Lind, What How & for whom/WHM Förlag: Sternberg Press Skribenter: Lawrence Abu Hamdan, Petra Bauer, Sofia Wiberg, Barnabás Bencik, Boris Buden, Maria Lind och Tensta konsthall, Jelena Vesic´, What How & for Whom/WHM Årtal: 2014 Sidor: 329
Titel: Cluster: Dialectionary Språk: Engelska Pris: 150 kr Redaktörer: Binna Choi, Maria Lind, Emily Pethick, Nataša Petrešin-Bachelez Skribenter: Can Altay, Ayreen Anastas, Rene Gabri, Ricardo Basbaum, Céline Condorelli, Mark Fisher, Nina Möntmann, Rebecca Gordon-Nesbitt, Elain W.HO, Annette Krauss, Mattin, Marion Von Osten, Andrea Phillips, Dimitriana Sevova, Simon Sheikh och Steven ten Thije Förlag: Sternberg Press Årtal: 2014 Sidor: 30
Titel: Undoing Property? Språk: Engelska Pris: 120 kr Redaktörer: Laurel Ptak, Marysia Lewandowska Skribenter: Agency, David Berry, Nils Bohlin, Sean Dockray, Rasmus Fleischer, Antonia Hirch, David Horvitz, Marysia Lewandowska, Mattin, Open Music Archive, Matteo Pasqyinelli, Clair Pentecost, Laurel Ptak, Florian Schneider, Matthew Stadler, Marilyn Strathern, Kuba Szreder, Marina Vishmidt Förlag: Sternberg Press Årtal: 2013 Sidor: 249
Titel: No is Not an Answer: On the Work of Marie–Louise Ekman Språk: Engelska Pris: 350 kr Redaktörer: Tone Hansen, Maria Lind Skribenter: Silvia Eiblmayr, Maria Lind, Kalliopi Minioudaki, Katarina Wadstein Macleod Förlag: Sternberg Press Årtal: 2013 Sidor: 285
Titel: Contemporary Art and its Commercial Markets: A Report on Current Conditions and Future Scenarios Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Maria Lind, Olav Velthuis Skribenter: Stefano Baia Curioni, Karen van den berg/ursula pasero, Isabelle Graw, Goldin+Senneby, Noah Horowitz, Suhail Malik/Andrea Philips, Alain Quemin, Olav Velthuis Förlag: Tensta Konsthall, Sternberg Press Årtal: 2012 Sidor: 270
Titel: Performing the Curatorial: Within and Beyond Art Språk: Engelska Pris: 200 kr Redaktörer: Maria Lind Skribenter: Johan Öberg, Doug Ashford, Beatrice von Bismarck, Boris Buden, Clémentine Deliss, Helmut Draxler, Eungie Joo och Marion von Osten Förlag: Sternberg Press Årtal: 2012 Sidor: 162
Caféet i Tensta konsthall utgör platsens entré och drivs sedan 2016 av Auel Coffee, ett lokalt familjeföretag med tre bröder i spetsen. Auel betyder dagens första kopp kaffe på tigrinja och det är just kaffet som blivit Auels specialitet. Det aromatiska kaffet handrostas enligt etiopisk tradition och serveras ur lerkärl. Bönorna direktimporteras från Etiopien och är rättvisemärkta och ekologiskt odlade.
På konsthallen serveras välsmakande sallader, soppor och maträtter i östafrikansk tappning och det finns alltid vegetariska och veganska alternativ.
Caféet erbjuder gratis internet och fungerar som en mötesplats för personer, föreningar och organisationer i närområdet.
Sista söndagen varje månad står Auel för konsthallens uppskattade veganbrunch.
För mer information och bokningar kontakta Alex Berhane på 073–039 24 95 eller maila auelcoffee@hotmail.com
Visningar Vi gör anpassade visningar för grundskola-gymnasium. För skolor är förbokade visningar på dagtid gratis. Visningen tar ca 50 minuter.
För större grupper såsom företag, konstföreningar och privata sällskap, erbjuder konsthallen visningar av pågående utställningar. Visningarna görs på svenska och engelska. Kostnad: 2000 kr + frivillig entrédonation. Längd: ca 50 minuter. Maxantal deltagare: 30 personer.
I samband med visningen erbjuder vårt kafé lättare måltider och fika till bra priser.
För bokning och mer information kontakta Nawroz Zakholy nawroz@tenstakonsthall.se eller 08-36 07 63.
Hitta hit
Kommunalt
Ta tunnelbanans blåa linje mot Hjulsta (linje 10) och gå av vid stationen Tensta. Resan tar cirka tjugo minuter från Stockholms centralstation (T-Centralen). Vid tunnelbanestationen i Tensta, ta den bakre uppgången "Spånga kyrka / Tensta Centrum / Tenstastråket". När du har passerat spärrarna finns det två möjligheter att komma till Tensta konsthall: Använd hissen på höger sida ner till Taxingeplan (Tensta konsthall ligger ca 20 meter på höger sida), eller lämna tunnelbanestationen på vänster sida, ta första vänster igen (omedelbart efter grillen). Gå ner för trätrapporna. Tensta konsthall ligger direkt på höger sida.
Bil
Åk E4an och följ skylt mot Sundsvall. Ta sedan avfart 171 mot Kista S. Fortsätt sedan på E18 mot Oslo. Sväng av åt höger mot Tensta Trafikplats. Efter ca 350 meter tar du andra avfarten i rondellen in på Tenstastråket. Fortsätt på Tenstastråket och sväng in till höger mot Tensta C. Tensta konsthall hittar du rakt fram. Du kan parkera din bil i parkeringshuset som har infart till höger på Taxingegränd. Där kan bilen stå parkerad kostnadsfritt i två timmar med p-skiva.
Styrelsen för Stiftelsen Tensta konsthall Qaisar Mahmood (ordf) Nabil Belkacem Anna Kettner Sven Lorentzi Birgitta Rydell Katarina Sjögren
Tensta konsthall stöds bl a av Stockholms stad, Kulturrådet och Stockholms läns landsting.
Integritetspolicy
Den nya dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) trädde i kraft 25.5 2018, och ersatte PUL (Personuppgiftslagen). Med hänsyn till att den nya lagen har vi uppdaterat vår integritets- och dataskyddspolicy vad gäller hantering av personuppgifter (exempelvis namn, adress, telefonnummer, e-postadress, ljud- och videoupptagningar och bilder).
Behandlingen av vissa personuppgifter är nödvändig för Tensta konsthall att kunna nå ut med utskick av nyhetsbrev eller pressmeddelanden till särskilda intressenter. Den data vi samlar in för att du ska kunna ta emot vårt nyhetsbrev är din e-postadress. Vi använder inte dina personuppgifter i våra register till något annat än att fullgöra vårt berättigade intresse av att informera om Marabouparken konsthalls verksamhet i våra officiella kommunikationskanaler som webbplats, utskick och i sociala medier. Dina personuppgifter förmedlas inte vidare till tredje part. Vi kommer att spara dina uppgifter i vårt register fram till dess att du avanmäler dig.
För att kunna hantera bokningar av lokaler och tjänster, till exempel visningar och kurser, behöver vissa personuppgifter samlas in och sparas till dess att tjänsten slutförs. Insamlingen av dina personuppgifter krävs för att vi ska kunna fullgöra våra åtagande enligt tjänsteavtalet. Om uppgifterna inte lämnas kan våra åtaganden inte fullgöras och vi tvingas därför neka dig tjänsten.
Utöver de uppgifter du själv lämnar till oss kan vi också komma att samla in personuppgifter i samband med dokumentation av vår verksamhet och våra evenemang. De uppgifter vi i detta fall kan komma att samla in är fotografier samt ljud- och videoupptagningar. Vi kommer då att vara tydliga med att detta sker och noggranna med att samtycke finns vad gäller insamling och publicering av material på vår hemsida och sociala medier. Vi kommer inte att spara eller dela material om samtycke inte medges.
Tensta konsthalls hemsida använder cookies.
Kontakta oss om dataskydd
Du kan alltid begära att vi rättar felaktiga uppgifter eller tar bort dina uppgifter från vårt register. Kontakta oss på info@tenstakonsthall.se
Den här integritetspolicyn är ett levande dokument vars innehåll kan komma att ändras. Den senaste versionen finns alltid tillgänglig på Tensta konsthalls webbplats. Integritetspolicyn uppdaterades senast 9.8 2018.
Tisdag 26.11 18.00–19.30 En matta baserad på en träda utgör den konceptuella och konkreta utgångspunkten för ett engagemang i ”kollektivbiografi-görande” och manifesteras på olika plats-specifika vis. Mattan beställdes av Elisabeth Tamm på Fogelstad 1919, i linje med hennes tro på det vi i dag kallar ekologiskt jordbruk, konceptualiserades och komponerades av Maja Fjaestad och vävdes av Amelie Fjaestad på Fjaestad väveri vid sjön Racken 1920. Mattan låg i biblioteket på Fogelstad till slutet av 1960-talet, då den trasig lades på vinden efter att bokstavligen ha slitits ned av första vågens kvinnorörelse (och deras hundar). Begreppet ”träda” används inom jordbruket och innebär att åkermark får vila från produktion av grödor, för att motverka utarmning av jorden. Trädan, i sin mångtydighet, problematiserar den teleologiska, linjära tidsuppfattningen med fokus på framsteg och ekonomisk tillväxt som ligger till grund för normativ historieskrivning och pågående klimatkris. En träda innebär ett sorts brott i historien, inbjuder till att dröja kvar i en annan temporalitet och sporrar den nyfikenheten som behövs för att uppmärksamma flerartade sammanflätningar, komplexitet och skimmer.
Åsa Elzén är bildkonstnär som bor och arbetar i Berlin och Näshulta, Sörmland. Hon studerade vid National College of Art and Design, Dublin; Kungl. Konsthögskolan, Stockholm och Whitney Independent Study Program, NYC. Elzéns praktik är interdisciplinär och tar form genom installation, text, video, ljud, performance och deltagande situationer. Hon är engagerad i biografi-göranden och begreppet träda i relation till feministisk historia och sen en tid tillbaka fokuserar hon på arvet efter Fogelstad-gruppen. Hon är intresserad av metoden att ”göra avskrifter” av någon annans arbete för att gå in i en intim, förkroppsligad, situerad, tidsbaserad relation. Åsa Elzén arbetade inom YES! Association / Föreningen JA! 2008-2018 och samarbetar för närvarande med Malin Arnell på ett offentligt konstuppdrag, också relaterat till Fogelstad, med arbetsnamnet Skogen kallar – Ett oändligt kontaminerat samarbete eller Dansandet är en form av skogskunskap med stöd av Statens Konstråd. Hennes arbeten har visats på Moderna Museet, Stockholm; Iaspis, Stockholm; The Power Plant, Toronto; uqbar, Berlin; HKW, Berlin; KV Leipzig; Artspace New Haven CT; Pratt Manhattan Gallery, NYC; Brooklyn Museum, NYC; CCS Bard Hessel Museum of Art, NY; Gwangju Biennale och Bie biennal 2016 och 2018.
Tisdag 26.11 18.00–19.30 Åsa Elzén delar med sig av sitt mångåriga arbete kring Fogelstad-gruppen med fokus på hennes pågående undersökande av dess ekofeministiska och ekologiska arv.
Pionjärerna i Fogelstad: Seminarium med Ulrika Knutson
Tisdag 16.4, 18:00
Pionjärerna i Fogelstad: Seminarium med Ulrika Knutson
1921 blev Sverige en äkta demokrati, då kvinnor äntligen kunde rösta i de allmänna valen. Några år senare startade fem modiga kvinnor Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, en unik skola för offentlig undervisning rörande kvinnors medborgarskap. Fogelstad välkomnde kvinnor från alla klasser och utbildningsnivåer. Eleverna var doktorer, jurister, lärare, socialarbetare, journalister och författare, men även hemmafruar och industriarbetare.
Bakom skolan låg De fem på Fogelstad, en grupp kvinnor bestående av Elisabeth Tamm och Kerstin Hesselgren, två av de första fem kvinnliga parlamentsledamöterna, läkaren Ada Nilsson, rekorn Honorine Hermelin, och Elin Wägner, den berömda författaren. Tillsammans skapade de Fogelstad, en unik mötesplats för radikala intellektuella med en tolerant och liberal atmosfär som var ovanlig i Sverige vid tiden. Å ena sidan utgjorde De fem på Fogelstad en del av etablissemanget, men å andra sidan representerade de ett radikalt alternativ till de befintliga strukturerna i det svenska politiska livet. Att vara politisk enligt dem, var något som gick bortom partipolitik och de fjärmade sig från det som Elisabeth Tamm menade att 20-talets politiska liv präglades av, att det hade förvandlats till ett spel, helt avskärmat från det verkligliga livet.
Det här seminariet hålls på engelska och kommer att lyfta fram de fem grundarnas egna berättelser och deras relationer sinsemellan, spårat genom deras texter och brev, som ett sätt att förstå deras politiska utgångspunkt och deras visioner för samhället samt reflektera över de idéerna i relation till dagens politiska läge. På vilka sätt kan vi få inspiration idag från De fem på Fogelstad?
Självpresentation
Ulrika Knutson är författare, kritiker och journalist. Hon är en återkommande röst I Sveriges radio och skriver regelbundet för flera tidskrifter och dagstidningar. Hon är specialiserad på kvinnohistoria och yttrandefrihet. Ulrika Knutson är tidigare ordförande för Publicistklubben och är hedersdoktor vid Göteborgs universitet.
Bland hennes böcker kan nämnas “Kvinnor på gränsen till genombrott - grupporträtt av tidevarvets kvinnor” (2004). “Emilia Fogelklou Sökare, stigfinnare”. Texter i urval med introduktioner, U Knutson (2009).
Pionjärerna i Fogelstad: Seminarium med Ulrika Knutson
1921 blev Sverige en äkta demokrati, då kvinnor äntligen kunde rösta i de allmänna valen. Några år senare startade fem modiga kvinnor Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad, en unik skola för offentlig undervisning rörande kvinnors medborgarskap. Fogelstad välkomnde kvinnor från alla klasser och utbildningsnivåer. Eleverna var doktorer, jurister, lärare, socialarbetare, journalister och författare, men även hemmafruar och industriarbetare.
Bäckvandring med konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm
Fredag 5.4, 13:00 Bäckvandring med konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm
Konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm, gjorde en vandring (performative walk) i samband med Låt älven leva på OCA längs Holbekken, som rinner in i Glomma, Norges största älv. Tillsammans med konstnärerna Ylva Westerlund och Mats Adelman, som bor och verkar i Järvafältet, genomför de en öppen bäckvandring längs Igelbäcken, som präglat landskapet och människorna i årtusenden och gett upphov till historier. Vandringen blir ett samtal i rörelse om bäckens betydelse för området genom tiderna.
Fredag 5.4, 13:00 Bäckvandring med konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm
Konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm, gjorde en vandring (performative walk) i samband med Låt älven leva på OCA längs Holbekken, som rinner in i Glomma, Norges största älv. Tillsammans med konstnärerna Ylva Westerlund och Mats Adelman, som bor och verkar i Järvafältet, genomför de en öppen bäckvandring längs Igelbäcken, som präglat landskapet och människorna i årtusenden och gett upphov till historier. Vandringen blir ett samtal i rörelse om bäckens betydelse för området genom tiderna.
Konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm kallar sin föreläsning Bäckporl – Vår inre älv och är en presentation av tre projekt med fokus på samspel, naturmiljö och traditioner: Sørfinnset skole/ the nord land, ett konstprojekt etablerat i Gildeskål, Nordland 2003. En undersökning av hur samtidskonst kan fungera i lokalsamhället, mellan kulturarv, naturbruk och nytänkande. Om att arbeta på gården Øvre Ringstad, Skiptvet, Østfold där tempo och arbetstid styrs av årstidernas gång. “Livet på gården är långt ifrån en pastoral idyll. På gården är perspektivet omvänt. Vi ser på världen genom gården. Det är en farkost, ett instrument.” Konstprojektet Landbruksspørsmål, baserat på ett samarbete mellan konstnärerna och bönder i Skiptvet. Konstnärerna har residens i Tensta konsthall under några veckor i mars.
Konstnärerna Søssa Jørgensen och Geir Tore Holm kallar sin föreläsning Bäckporl – Vår inre älv och är en presentation av tre projekt med fokus på samspel, naturmiljö och traditioner: Sørfinnset skole/ the nord land, ett konstprojekt etablerat i Gildeskål, Nordland 2003. En undersökning av hur samtidskonst kan fungera i lokalsamhället, mellan kulturarv, naturbruk och nytänkande. Om att arbeta på gården Øvre Ringstad, Skiptvet, Østfold där tempo och arbetstid styrs av årstidernas gång. “Livet på gården är långt ifrån en pastoral idyll. På gården är perspektivet omvänt. Vi ser på världen genom gården. Det är en farkost, ett instrument.” Konstprojektet Landbruksspørsmål, baserat på ett samarbete mellan konstnärerna och bönder i Skiptvet. Konstnärerna har residens i Tensta konsthall under några veckor i mars.
Temat för föreläsningen är konceptet duodji: samiskt hantverk som också omfattar en holistisk syn på liv och kultur . Under föreläsningen visas såväl Guttorms egna som andras exempel på duodji för att belysa olika skapelseprocesser och betydelser inom såväl den vardagliga samiska hantverkstraditionen som berättelser och världsåskådningar.
Gunvor Guttorm är född i Karasjok, Norge. Hon är professor på duodji (samisk konst och konsthantverk, traditionella bruksföremål) vid Sámi allaskuvla/Sámi University of Applied Sciences, Guovdageaidnu/Kautokeino i Norge, där hon även för närvarande är rektor. Guttorms forskning är sammanlänkad med kulturella uttryck hos samer - i synnerhet hos duodji - och hos ursprungsbefolkningar. Fokus i hennes forskning är duodji i samtida sammanhang och i ursprungsbefolkningars kontext. Hon har även studerat äldre duodji-mästare, vars kunskap i traditionella tekniker hon har tillgodogjort sig, något som haft stor betydelse för hennes teoretiska arbeten. Hennes strävan kan ses som ett försök att förstå dagens duodji genom att diskutera vilken position och betydelse den har och har haft i de samiska samhällena.
Hon har undervisat på såväl högre som lägre akademisk nivå och gett kurser i praktisk och teoretisk duodji och skrivit flertalet artiklar om hur den traditionella kunskapen om samisk konst och konsthantverk har överförts till moderna livsstilar, både på samiska, engelska och norska. Hon har deltagit som talare och presentatör vid tillställningar och kongresser kopplade till ursprungsbefolkningar. Guttorm har även deltagit med sina verk i Sápmi och internationellt.
Temat för föreläsningen är konceptet duodji: samiskt hantverk som också omfattar en holistisk syn på liv och kultur . Under föreläsningen visas såväl Guttorms egna som andras exempel på duodji för att belysa olika skapelseprocesser och betydelser inom såväl den vardagliga samiska hantverkstraditionen som berättelser och världsåskådningar.
Föreläsning: Ebba Johannesson och Anne-Marie Karlsson om Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad
2019 Tisdag 5.2, 18:00 Introducerande föreläsning av Ebba Johannesson och Anne-Marie Karlsson, styrelsemedlemmar i Kulturföreningen Fogelstad om “Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925–1954”
1921 fick kvinnor i Sverige rätt att rösta i de allmänna valen. Fem kvinnor röstades in i 1922 års riksdag och bland dem fanns Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm. Båda ingick i det Liberala partiet. Våren 1922, efter en månads parlamentarisk erfarenhet, mötte de på Fogelstadläkaren Ada Nilsson, läraren Honorine Hermelin och journalisten och författaren Elin Wägner. “Om det skall märkas att kvinnorna kommit in i samhällsarbetet, måste de bli många och kunniga” sa Elisabeth Tamm. Idén om att starta en kvinnlig medborgarskola var född och bakom den stod de här fem kvinnorna, den så kallade Konstellationen.
Skolan riktade inte in sig på några specifika grupper. Ambitionen var att samla kvinnor från skilda sociala och kulturella bakgrunder och att därmed vara öppen för alla typer av åsikter. Medborgarskolan erbjöd såväl längre som kortare kurser och omfattade ämnen som historia, medborgarskap och praktisk psykologi. Därutöver togs aktuella politiska och sociala frågor upp för diskussion och föreläsningar. Konsten att hålla tal, sång, musik, konst och rytmik stod även det på schemat. I det påhittade samhället ‘Komtemåtta’, fick man lära sig mötes- och argumentationsteknik – ett rollspel före rollspelen var uppfunna! Den här föreläsningen med Kulturföreningen Fogelstad fungerar som en introduktion till Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstads historia.
Självpresentation
Kulturföreningen Fogelstad grundades i september 1995 i Katrineholm. Den är politiskt och religiöst obunden och har som syfte att uppmärksamma skolans unika kulturella arv och att fortlöpande och kontinuerligt utveckla Fogelstad-inspirerade aktiviteter.
Föreningen önskar också skapa tillfällen, i synnerhet för kvinnor med olika typer av bakgrund, att mötas, diskutera och utbyta erfarenheter i viktiga mänskliga och sociala frågor. Föreningen fokuserar på de centrala kärnämnena associerade med den kvinnliga medborgarskolan i Fogelstad – jämlikhet/kvinnors rättigheter, fred, miljö och utbildning. Föreningen gör det här genom att organisera seminarier och föreläsningar, genom att (sommartid) anordna utställningar om skolan och genom kurser i samarbete med Katrineholms kommun.
2019 Tisdag 5.2, 18:00 Introducerande föreläsning av Ebba Johannesson och Anne-Marie Karlsson, styrelsemedlemmar i Kulturföreningen Fogelstad om “Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925–1954”
1921 fick kvinnor i Sverige rätt att rösta i de allmänna valen. Fem kvinnor röstades in i 1922 års riksdag och bland dem fanns Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm. Båda ingick i det Liberala partiet. Våren 1922, efter en månads parlamentarisk erfarenhet, mötte de på Fogelstadläkaren Ada Nilsson, läraren Honorine Hermelin och journalisten och författaren Elin Wägner. “Om det skall märkas att kvinnorna kommit in i samhällsarbetet, måste de bli många och kunniga” sa Elisabeth Tamm. Idén om att starta en kvinnlig medborgarskola var född och bakom den stod de här fem kvinnorna, den så kallade Konstellationen.
Konstskatten: Guldkorn från Tenstas kommunala skolor
7.2–13.1 2019 En utställning som uppmärksammar den offentliga konsten i Tenstas kommunala skolor. Ett trettiotal verk av Berta Hansson, Sven X:et Erixson, Carl Larsson, Randi Fisher med flera, lånas in och visas på konsthallen i en salongshängning.Tenstas alla skolklasser bjuds under året in till visningar och workshops. Den utlånade konsten ersätts tillfälligt på skolorna med samtidskonst av Bernd Krauss (Nürnberg/Rotterdam), Mats Adelman (Stockholm), Nina Svensson (Timrå/Stockholm), Peter Geschwind (Stockholm), Thomas Elovsson (Stockholm), och Ylva Westerlund (Stockholm). Som en del av Tensta museum: Fortsättning
I samarbete med Stockholms Stadsmuseum, Elinsborgsskolan, Enbacksskolan, Gullingeskolan, Hjulstaskolan, Spånga gymnasium och Tensta gymnasium.
7.2–13.1 2019 En utställning som uppmärksammar den offentliga konsten i Tenstas kommunala skolor. Ett trettiotal verk av Berta Hansson, Sven X:et Erixson, Carl Larsson, Randi Fisher med flera, lånas in och visas på konsthallen i en salongshängning.Tenstas alla skolklasser bjuds under året in till visningar och workshops. Den utlånade konsten ersätts tillfälligt på skolorna med samtidskonst av Bernd Krauss (Nürnberg/Rotterdam), Mats Adelman (Stockholm), Nina Svensson (Timrå/Stockholm), Peter Geschwind (Stockholm), Thomas Elovsson (Stockholm), och Ylva Westerlund (Stockholm). Som en del av Tensta museum: Fortsättning
1.6 2018–13.1 2019 Tensta museum är Tensta konsthalls fleråriga projekt med fokus på historia och minne i Tensta, sett genom de människor som bor och arbetar där, samt platsen i sig med sina många fysiska lager. Tensta museum är ett projekt där konsthallen ”leker museum”, nu med en filial på ArkDes, som en del av utställningen Public Luxury som pågår till 13.1 2019. Sedan utställningen Tensta museum: Rapporter från Nya Sverige ägde rum på konsthallen 2013/2014 har Tensta museum fortsatt i form av en ständigt pågående serie aktiviteter med inriktning på lokal historia, samtidigt som det är en samtidsrapport med inslag av scenarier för framtiden.
Tenstas modernistiska bostadsområde, som byggdes 1967–72 som en del av miljonprogrammet på gammal jordbruksmark, är områdets mest påtagliga del. Bostäder finns här sida vid sida med järnåldersgravar, runstenar, en av Stockholms äldsta kyrkor (som dateras till 1120-talet), ett berömt barockkapell och ett tidigare militärt övningsområde som nu är naturskyddsområde. Ca 20 000 personer bor i Tensta idag och ungefär 90% har en translokal bakgrund, många från Mellanöstern och Östafrika. Här är den snabba befolkningstillväxten med bland andra nyanlända migranter märkbar, liksom den höga arbetslösheten, de statistiskt låga inkomsterna och samhällsservicens bräcklighet.
Tensta konsthall är ett gräsrotsinitiativ som startades 1998 och som snart blev en privat stiftelse. Konsthallen arbetar med konst från hela planeten och har utställningslokaler i före detta lagerlokaler under områdets köpcentrum. Samtidigt är konsthallen inbäddad i grannskapet och utgör en given del av livet på platsen. Finansierad av både offentliga och privata källor har konsthallen för närvarande sju anställda. Tensta konsthall tycker om att kalla sig ”den generösa spetsen” – vi arbetar med den vassaste konsten på generösa sätt som kan vara meningsfulla just där.
Inom ramen för Tensta museum har cirka femtio konstnärer, arkitekter, lokala föreningar, musiker, sociologer, kulturgeografer, filosofer och andra utövare hittills bidragit till helheten med konstverk, forskningsprojekt, seminarier, guidade promenader, workshops och mycket mer. En tematisk tråd i projektet är konstnärer från världens alla hörn som arbetar med senmodernistisk bostadsarkitektur och förorter i stort. De rapporterar på en och samma gång om det förflutna och det nuvarande tillståndet i Tensta, om det som kan beskrivas som det Nya Sverige – ett Sverige som måste förstås väldigt annorlunda än för några årtionden sedan. Det här är ett Sverige med invånare med mycket olika bakgrunder där ekonomiska och sociala skillnader har förstärkts. Tensta museum är ett brokigt lapptäcke som sträcker sig över de senaste fem åren, där många intressen och uttryck tillsammans bildar en berättelse. Eftersom Tensta är en ovanligt mångfacetterad och komplex plats bryts det kollektiva minnet Tensta upp i många facetter; det betyder också att spänningar och konflikter springer fram ur frågor som ”vems historia” och ”vems kulturarv?”. Tensta museum berör också begreppet kulturarv och den komplicerade frågan om hur det används i Sverige och på andra håll i Europa idag.
Under sju månader kommer Tensta museum att utvecklas som en mini-utställning på ArkDes. Sommaravdelningen pågår under perioden 1.6–23.9 och sedan tar vinteravdelningen över med nytt material 25.9 2018–13.1 2019.
Tensta museums filial på ArkDes följer på den uppmärksammade utställningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige som handlade om historia och minne i Tensta 26.10 2013–13.1 2014 (höstavdelningen) och 18.1–18.5 2014 (våravdelningen). Under den tiden öppnade två filialer, på Stockholms Stadsmuseum och Stockholms Medeltidsmuseum. Utställningen reste sedan i form av Tensta museum: Fortsättning till WHWs Galerija Nova i Zagreb (2014), till Survival K(n)it 7 i Riga (2015) och Stockholms läns museum (2015-2016). Tensta museum finns för närvarande på Tensta konsthall som utställningen Konstskatten: Guldkorn från Tenstas offentliga skolor, där trettio verk ur svensk konsthistoria lånats in från de lokala skolorna.
Sommaravdelning med: Adam Tensta, Ahmet Ögut & Emily Fahlén, Erik Stenberg, Lili Reynaud-Dewar, Magnus Bärtås, Marie-Louise Ekman, Meron Mangasha & Senay Berhe, Sergio Montero Bravo, Spånga fornminnes- och hembygdsgille, Stockholms stadsmuseum med verk av Carl Larsson och Veronica Nygren från Tensta gymnasium, StreetGäris, Tensta konsthalls Kvinnocafé och Ylva Westerlund.
Vinteravdelning med: Adam Tensta, Aktion Arkiv med Sara Brolund de Carvalho, Meike Schalk och Helena Mattsson, Ane Hjort Guttu, Brita Landoff, Claudia del Fierro, Kvinnocenter i Tensta Hjulsta, k.ö.k., Marie-Louise Ekman, Meron Mangasha och Senay Berhe, Nina Svensson och Bernd Krauss, Sergio Montero Bravo, StreetGäris, Tensta konsthalls textpris samt verk av Mona Johansson och Olle Nyman från kommunala skolor Tensta.
Under utställningsperioden kommer en rad allmänna visningar att hållas:
1.6 2018–13.1 2019 Tensta museum är Tensta konsthalls fleråriga projekt med fokus på historia och minne i Tensta, sett genom de människor som bor och arbetar där, samt platsen i sig med sina många fysiska lager. Tensta museum är ett projekt där konsthallen ”leker museum”, nu med en filial på ArkDes, som en del av utställningen Public Luxury som pågår till 13.1 2019. Sedan utställningen Tensta museum: Rapporter från Nya Sverigeägde rum på konsthallen 2013/2014 har Tensta museum fortsatt i form av en ständigt pågående serie aktiviteter med inriktning på lokal historia, samtidigt som det är en samtidsrapport med inslag av scenarier för framtiden.mer →
↑
My Room is Another Fishbowl: Philippe Parreno
9.12 – 13.1 2019 Philippe Parreno: My Room is Another Fishbowl I december intas Tensta konsthall av över fyra hundra metallglänsande fritt svävande exotiska fiskar. Det är Philippe Parrenos My Room is Another Fishbowl som även var en fristående tematisering i den uppmärksammade installationen i turbinhallen på Tate Modern i London för två år sedan. Det okontrollerbara, organiskt cykliska och upplevelsen av förundran står i fokus i årets sista utställningsöppning som även blir Maria Linds sista som chef för konsthallen. Utställningen på Tensta konsthall inkluderar även verket Snow Dancing, i vilken konsthallens samtliga dörrhandtag ersätts med julgranskulor.
Fredag 28.12 visas Parrenos film Anywhen på Tensta konsthall.
9.12 – 13.1 2019 Philippe Parreno: My Room is Another Fishbowl I december intas Tensta konsthall av över fyra hundra metallglänsande fritt svävande exotiska fiskar. Det är Philippe Parrenos My Room is Another Fishbowl som även var en fristående tematisering i den uppmärksammade installationen i turbinhallen på Tate Modern i London för två år sedan. Det okontrollerbara, organiskt cykliska och upplevelsen av förundran står i fokus i årets sista utställningsöppning som även blir Maria Linds sista som chef för konsthallen. Utställningen på Tensta konsthall inkluderar även verket Snow Dancing, i vilken konsthallens samtliga dörrhandtag ersätts med julgranskulor.
Fredag 28.12 visas Parrenos film Anywhen på Tensta konsthall.
Allra Sista Veckans Brott: bostads-trams med Leif PG Tensta: Bernd Krauss
30.10 2018–13.1 2019 I entrégalleriet visas resultatet av ett arbete som pågått under hösten mellan konstnären Bernd Krauss och elever från Elinsborgs-skolan i Tensta. Utställningen heter Allra Sista Veckans Brott: Bostads-Trams med Leif PGTensta och tar ett grepp om skolans arkitektoniska historia från sextiotalet, som är tätt sammantvinnad med bostads-områdets historia. I den här tillbakablicken används kriminologens glasögon och infallsvinklar för att nå djupare in i processen, så vem kan vara ett bättre bollplank än Sveriges mest kände TV-kriminolog?
30.10 2018–13.1 2019 I entrégalleriet visas resultatet av ett arbete som pågått under hösten mellan konstnären Bernd Krauss och elever från Elinsborgs-skolan i Tensta. Utställningen heter Allra Sista Veckans Brott: Bostads-Trams med Leif PGTensta och tar ett grepp om skolans arkitektoniska historia från sextiotalet, som är tätt sammantvinnad med bostads-områdets historia. I den här tillbakablicken används kriminologens glasögon och infallsvinklar för att nå djupare in i processen, så vem kan vara ett bättre bollplank än Sveriges mest kände TV-kriminolog?mer →
↑
Kosmism: Anton Vidokle, Arseny Zhilyaev
30.10 2018–13.1 2019 De dödas återuppståndelse, energiflöden i rymden och drömmar om att dominera universum är viktiga delar i utställningen Kosmism. Konstnären Anton Vidokle iscensätter den svindlande kopplingen mellan en rysk-ortodox 1800-talsfilosofs visioner om de dödas återuppståndelse, rymdens energiflöden, kapitalistiska och socialistiska eruptioner i historien och samtidens besatthet av artificiell intelligens och koloniala drömmar om att dominera universum.
Anton Vidokles (Moskva/New York) konstnärliga praktik riktar in sig på kollektiva plattformar för forskning och samtal, mötesplatser som kan ta form av fysiska möten, i digitala rum eller i bokform. 1998 Var han med och startade e-flux, det första digitala nyhetsverktyget för konstvärlden och sedan drygt tio år finns även den inflytelserika e-flux journal, en digital publikation om konst och kritisk teori samt en serie bokutgivningar i samarbete med förlaget Sternberg. I sina tre nya, poetiska och suggestiva filmer, riktar Vidokle in sig på filosofen Nikolaj Fedorov (1823 – 1903) och den idévärld han utvecklade och vars inverkan på olika sätt märks än i våra dagar. Kosmismen är en teori om universell frigörelse översatt till evigt liv för alla människor som någonsin har levt - enligt kosmismen är döden ett misstag som det är möjligt att övervinna. Om det politiska målet är att nå verklig social jämlikhet måste evigt liv enligt kosmismen vara möjligt. Men evigt liv för alla kräver enormt mycket utrymme och nya livsvillkor för en stor mängd individer. Rymdskepp och andra planeter kommer att vara en nödvändighet.
Kosmism presenterar även ett antal skulpturer av Arseny Zhilyaev (Moskva/Venedig), som undersöker det sovjetiska museologiska arvet och i den ryska kosmismen, genom att använda sig av utställningen som medium. Utställningens skulpturer är gjorda i ett billigt och obetydligt material, frigolit, men påminner till formen och finishen om den tidiga modernismens upphöjda och återhållna grundformer. Verk som numera återfinns i samlingspresentationers finaste rum.
Installationen av Kosmism designas av arkitekten Nikolaus Hirsch och Michel Müller.
Torsdag 1.11 14:00 Ett samtal i utställningen med Anton Vidokle, Arseny Zhilyaev och Maria Lind, chef på Tensta konsthall.
30.10 2018–13.1 2019 De dödas återuppståndelse, energiflöden i rymden och drömmar om att dominera universum är viktiga delar i utställningen Kosmism. Konstnären Anton Vidokle iscensätter den svindlande kopplingen mellan en rysk-ortodox 1800-talsfilosofs visioner om de dödas återuppståndelse, rymdens energiflöden, kapitalistiska och socialistiska eruptioner i historien och samtidens besatthet av artificiell intelligens och koloniala drömmar om att dominera universum.
1.11 2017–31.12 2018 Projektet Den futuristiska orten uppmärksammar de paralleller som finns mellan förorter och landsorter i dagens Sverige. Trots en till synes stor skillnad har landsorten och förorten idag många gemensamma nämnare: de är drabbade av att skolor och annan samhällsservice stänger, jobb försvinner och att en strukturell underordning är på väg att cementeras. Landsortens och förortens parallella förhållanden finns i koncentrerad form i Stockholms län.
Inom projektet genomförs platsspecifika konstprojekt i Hallstavik, Rågsved, Sorunda och Tensta. Konstnärerna kommer från olika delar av världen och speglar det starka intresse för "det lantliga", hantverk och slöjd samt matproduktion och naturtillgångar som kännetecknar de yngre generationerna. Projektet genomförs och aktiveras i samarbete med boende i de olika orterna.
Konstnärer:
- Christian Nyampeta (Kigali/Amsterdam/New York) Hallstavik och Etnografiska museet i oktober
- Suki Seokyeong Kang (Seoul) Rågsved i september
- Anne Low (Vancouver) Sorunda, utställning på Sorunda Folkets Hus 14.4–6.5, öppning 14.4 13–16
- Joar Nango (Tromsö) Tensta och Spånga i februari
Den futuristiska orten är ett samarbete mellan Folkets Hus och Parker, Stockholms Läns Museum och Tensta konsthall som äger rum under 2018 i Hallstavik, Rågsved, Sorunda och Tensta. I samarbetet ingår även Hallstavik Folkets Hus och Häverödal hembygdsförening; Rågsveds Folkets Hus och Brännkyrka hembygdsförening; Sorunda Folkets Hus, Sorunda hembygdsförening och Sorunda hemslöjdsförening; samt Spånga Fornminnes och Hembygdsgille.
BOKCIRKEL MOA MARTINSON 2018
Som en del av Den futuristiska orten, och för att knyta samman de fyra olika delarna av projektet, planeras en bokcirkel under 2018 där vi läser Moa Martinsons romaner och lär oss om hennes liv och gärning. Göran Eriksson, f d chef för kulturavdelningen ABF Stockholm och ledamot i styrelsen för Sällskapet Moas vänner, deltar. Maria Lind, chef på Tensta konsthall; Makda Embaie, konststudent, poet och assistent på Tensta konsthall, samt Fahyma Alnablsi, ansvarig för Språkcafeet på Tensta konsthall, håller tillsammans i cirkeln.
- 18.3 14:00–17:00 Tensta konsthall
- 15.4 13:00–16:00 Sorunda och besök i Moas Martinsons torp Johannesdal i Ösmo
- 23.9 15:00–17:00 Älvsjö på hembygdsgården Lerkrogen
- Oktober (datum annonseras inom kort) i Hallstavik
Söndag 18.3 14:00–17:00 på Tensta konsthall: Göran Eriksson introducerar Moa Martinsons liv och gärning, sedan läser vi delar av Kvinnor och äppelträd och ser ett utsnitt av TV-serien Mor gifter sig. Om du vill delta maila fahyma@tenstakonsthall.se.
Söndag 15.4 13:00–16:00 i Sorunda: dagen efter öppningen av Anne Lows utställning på Sorunda Folkets Hus hålls bokcirkeln i Sorunda. Tillfället inkluderar besök på Moa Martinsons torp och Anne Lows utställning.
1.11 2017–31.12 2018 Projektet Den futuristiska orten uppmärksammar de paralleller som finns mellan förorter och landsorter i dagens Sverige. Trots en till synes stor skillnad har landsorten och förorten idag många gemensamma nämnare: de är drabbade av att skolor och annan samhällsservice stänger, jobb försvinner och att en strukturell underordning är på väg att cementeras. Landsortens och förortens parallella förhållanden finns i koncentrerad form i Stockholms län.mer →
↑
Kvinnocafé HT 2018
Tisdagar och torsdagar 13:00–16:00, lördagar 12:00 Tre dagar i veckan möts kvinnor från Järvaområdet på Tensta konsthall för att arbeta med olika typer av hantverk och slöjd. Genom det gemensamma handarbetet möjliggörs ett tryggt rum där samtalet och utbytet av erfarenheter står i centrum. Det hantverkskunnande som kvinnorna i gruppen redan besitter plockas upp och lärarrollen alternerar. På så sätt delas kunskap kring tekniker som smycketillverkning, stickning och virkning.
På plats träffar kvinnorna konstnärer på besök och en gång i månaden görs utflykter till olika hantverkssäten, museer och organisationer i Stockholm.
Lördag 8.9 kl 12:00
Öppen workshop på ArkDes, i Tensta museums filial. Samling på konsthallen kl 11:45 för att åka t-bana till Kungsträdgården och sedan promenera.
Tisdag 18.9 13:00–16
Textilhistorisk föreläsning med Ulla-Karin Warberg
Ulla-Karin Warberg, curator på Nordiska museet med fokus på folkkonst och museets textilsamling, föreläser om textiliers historiska roll. Hon är särskilt intresserad av kulturarvet som följt med när olika textila traditioner och tekniker har ärvts från generation till generation, och av hur kön och klasstillhörighet hos upphovspersonen har påverkat vilket värde föremål har ansetts ha. Under sin föreläsning kommer hon att prata om vad textila objekt har betytt under historien – ekonomiskt, socialt och estetiskt. Hon kommer att berätta om klädregler och textilspråk, och vad textilier kan berätta om den som äger dem. Som en del av En vägg blir ett bord med ljusstakeben: Anne Low, som ingår i Den futuristiska orten.
Lördag 22.9, 12:00
Besök på konstnären Suki Seokyeong Kangs utställning på Rågsveds Nya Folkets Hus. Samling på konsthallen kl 11:45 för att åka t-bana till Rågsved.
Torsdag 27.9, 13:00–16
Föreläsning om dräkthistoria av Charlotte Hellsten Husman från Stockholms läns museum
Visar folkdräkten fortfarande vem du är och var du kommer ifrån eller har den förlorat sitt symbolvärde? Vem kan bära en folkdräkt idag? Länshemslöjdskonsulent Charlotte Hellsten Husman håller ett föredrag om folkdräkten, som engagerar och berör. Kläder i vackra färgglada tyger, med fantastiska mönster. Handvävda randningar till herrvästar eller livstycken. Fint broderade särkar och skjortor. Hon förklarar olika benämningar – folkdräkt, hembygddräkt och folklig klädsel. Som en del av En vägg blir ett bord med ljusstakeben: Anne Low, som ingår i Den futuristiska orten.
Tisdag 2.10, 13:00–16
En pedagog från Vasamuseet kommer och berättar om Vasaskeppet och dess historia.
Torsdag 4.10, 13:00–16
Kvinnocaféet på Arkdes i Gröna rummet (ArkDes intro till något av verken i Public Luxury). Samling på konsthallen kl 12:45 för att åka t-bana till Kungsträdgården och sedan promenera.
Lördag 13.10, 11:00
Besök på evenemanget Kul med ull i Kallhälls Folkets hus. Mängder av utställare och prova-på-aktiviteter (Hemslöjden i Stockholm bland andra), det mesta gratis:
http://stockholmslansmuseum.se/evenemang/kul-med-ull-2/ Samling på konsthallen kl 11:00 för att åka buss till Spånga station och sedan pendeltåg till Kallhäll.
Tisdag 23.10, 13:00–16
Besök på Vasamuseet med visning och ullworkshop. Samling på konsthallen kl 12:45 för att åka t-bana till Kungsträdgården och sedan spårvagn från Nybroplan till Vasamuseet på Djurgården.
Torsdag 8.11, 13:00–16
Kvinnocaféet på Arkdes i Gröna rummet (ArkDes intro till biblioteket TBC). Samling på konsthallen kl 12:45 för att åka t-bana till Kungsträdgården och sedan promenera.
Lördag 24.11, 12:00
Heldagsutflykt med buss till Hallstavik för premiär av Christian Nyampetas nya film på Folkets Hus. Studiebesök på Holmens pappersbruk och Häverödals hembygdsgård.
Torsdag 6.12, 13:00–16
Kvinnocaféet på Arkdes i Gröna rummet (ArkDes intro till något av verken i Public Luxury). Samling på konsthallen kl 12:45 för att åka t-bana till Kungsträdgården och sedan promenera.
Tisdag 18.12, 13:00–16
Besök på Hallwylska museet vid Norrmalmstorg. Samling på konsthallen kl 12:45 för att åka t-bana till Kungsträdgården och sedan promenera.
För mer information: info@tenstakonsthall.se. I samarbete med Hemslöjden och Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta.
Tisdagar och torsdagar 13:00–16:00, lördagar 12:00 Tre gånger i veckan möts kvinnor från Järvaområdet på Tensta konsthall för att arbeta med olika typer av hantverk och slöjd. Genom det gemensamma handarbetet möjliggörs ett tryggt rum där samtalet och utbytet av erfarenheter står i centrum. Det hantverkskunnande som kvinnorna i gruppen redan besitter plockas upp och lärarrollen alternerar. På så sätt delas kunskap kring tekniker som smycketillverkning, stickning och virkning.
Art and Shops Tensta konsthall 1.6 2018–4.3 2019
Illustrations of fables behind the meat counter, fantastical sea animal water colours at the tailor’s and wall paintings using ancient aboriginal mouth painting techniques at the barber’s - these are examples of the art that can be seen just now in Tensta centrum. During this year Tensta konsthall will expand into new spaces with thirteen art projects resulting from collaboration between artists, shop owners, Tensta konsthall and Tensta centrum/Fastpartner. In the project, Art and Shops, art moves into the shelves, in the windows, on the counters of shops in and around Tensta centrum’s building. In this way, art is presented in ordinary, everyday situations - for instance, when people buy their lunch, cut their hair - which gives opportunities for other forms of contact and exchange.more →
Konst och affärer Tensta konsthall 1.6 2018–4.3 2019
Sagoteckningar bakom köttdisken, fantasieggande havsdjursakvareller hos skräddaren och väggmålning med uråldrig aboriginsk munmålningsteknik hos barberaren är något av det som just nu kan upplevas i Tensta Centrum. Under året expanderar Tensta konst-halls verksamhet in i nya rum med tretton konstprojekt som presenteras i samarbete mellan konstnärer, butiks-
ägare, Tensta konsthall och Tensta centrum / Fastpartner. I projektet Konst och affärer flyttar konsten in i butikshyllor, skyltfönster och affärsdiskar, i och kring centrumbyggnaden. På så vis presenteras konsten i de mest vardagliga situationer, när en handlar sin lunch eller klipper sitt hår, och ger därmed möjlighet till andra former av kontakt och utbyte. more →
Black Mat Oriole & Chi-Cha by Suki Seokyeong Kang Tensta konsthall 2018 22.9 – 4.11 Rågsved Nya Folkets Hus
The starting point for the project Black Mat Oriole by Seoul-based artist Suki Seokyeong Kang is Chunaengmu, a traditional Korean court dance. Chunaengmu partly creates a new context for her sculptures and paintings, partly opens an investigation into how people relate to the spaces we inhabit – physically speaking. Is it possible for individuals to expand the limits for the areas within which they move? Rågsved Nya Folkets Hus screen her new video work, titled Black Mat Oriole and made especially for the site in question.
2018 21.9-4.11 Hembygdsgården Lerkrogen
Contemporary art from Korea meets the cultural heritage of the Brännkyrka parish when Suki Seokyeong Kang (born 1977 in Seoul) shows sculpture and video at the homestead of Lerkrogen at Älvsjö station. There are skillfully handicraft items made of hand-painted threads and metal and wood in ancient techniques. The theme is, among other things, the meaning of the word cogwheel, chi-cha, about how something can only exist by constantly joining something else.more →
Black Mat Oriole & Chi-Cha av Suki Seokyeong Kang Tensta konsthall 2018 22.9 – 4.11 Rågsveds Nya Folkets Hus
Konstnären Suki Seokyeong Kang, baserad i Seoul, utgår från traditionell koreansk hovdans i projektet Black Mat Oriole, (Black Mat: svart matta, Oriole: gylling, fågelart). Hovdansen utgör dels ett nytt sammanhang för hennes skulpturer och målningar och dels en undersökning av hur vi människor - rent fysiskt - förhåller oss till våra utrymmen. Kan vi som individer utöka gränserna för ytorna vi rör oss på? På Rågsveds Nya Folkets Hus visas hennes nya film med titeln Black Mat Oriole, gjord särskilt för platsen.
2018 21.9-4.11 Hembygdsgården Lerkrogen
Samtida konst från Korea möter kulturarvet i Brännkyrka socken när Suki Seokyeong Kang (född 1977 i Seoul) visar skulptur och video på hembygdsgården Lerkrogen vid Älvsjö station. Det är hantverksskickligt utförda objekt av handfärgade trådar och metall och trä i ålderdomliga tekniker. Temat är bland annat innebörden av ordet kugghjul, chi-cha, om hur något bara kan existera genom att ständigt fogas in i något annat.more →
Tensta Museum Branch at ArkDes Winter department Tensta konsthall 1.6 2018–13.1 2019 Tensta Museum is Tensta konsthall’s multiyear project about history and memory in the Stockholm suburb of Tensta, seen through people living and working there as well as the location itself with its many physical layers. Tensta Museum is the art centre “playing museum”, which has now opened a branch at ArkDes, as part of the exhibition Public Luxury, which will stay open until 13.1 2019. Born out of the exhibition Tensta Museum: Reports from New Sweden (2013/2014), Tensta Museum has since continued at the konsthall and beyond in the form of a programme focusing on local history and memory, while looking forward and proposing future scenarios for the suburb.more →
Tensta museums filial på ArkDes vinteravdelningen Tensta konsthall 26.9 2018–13.1 2019 Tensta museums filial på ArkDes vinteravdelningen. Som en del av Public Luxury. Tensta museum är Tensta konsthalls fleråriga projekt med fokus på historia och minne i Tensta, sett genom de människor som bor och arbetar där, samt platsen i sig med sina många fysiska lager. Tensta museum är ett projekt där konsthallen ”leker museum”, nu med en filial på ArkDes, som en del av utställningen Public Luxury som pågår till 13.1 2019. Sedan utställningen Tensta museum: Rapporter från Nya Sverige ägde rum på konsthallen 2013/2014 har Tensta museum fortsatt i form av en ständigt pågående serie aktiviteter med inriktning på lokal historia, samtidigt som det är en samtidsrapport med inslag av scenarier för framtiden.more →
My Room is Another Fishbowl by Philippe Parreno Tensta konsthall 9.12 – 13.1 2019 My Room is Another Fishbowl: Philippe Parreno
December 2018, Tensta konsthall, populated by over four hundred metallic, glossy, free-floating exotic fish. This is Philippe Parreno’s My Room is Another Fishbowl, a free-standing component of the artist’s installation that was displayed in the Turbine Hall at Tate Modern two years ago. Uncontrollability, natural cycles, and im-pressions of wonder are the focus of this year’s final exhibition. The exhibition also includes the work Snow Dancing, in which all the door knobs at Tensta konsthall are replaced by Christmas baubles.more →
My Room is Another Fishbowl av Philippe Parreno Tensta konsthall 9.12–13.1 2019 Philippe Parreno: My Room is Another Fishbowl
December 2018 intas Tensta konsthall av över fyra hundra metallglänsande fritt svävande exotiska fiskar. Det är Philippe Parrenos My Room is Another Fishbowl som även var en fristående tematisering i den uppmärksammade installationen i turbinhallen på Tate Modern i London för två år tidigare. Det okontrollerbara, organiskt cykliska och upplevelsen av förundran står i fokus i årets sista utställningsöppning som även blir Maria Linds sista som chef för konsthallen. Utställningen på Tensta konsthall inkluderar även verket Snow Dancing, i vilken konsthallens samtliga dörrhandtag ersätts med julgranskulor.more →
The Final (Crime Weekly): housing piffle with Leif PG Tensta by Bernd Krauss Tensta konsthall 30.10 2018–20.1 2019 In the reception gallery, we display the result of this autumn’s collaboration between the artist Bernd Krauss and students from an elementary school in Tensta, Elinsborgsskolan. The title of the exhibition, The Final (Crime Weekly): housing piffle with Leif PG Tensta, focuses on the school building’s architectural history beginning in the 1960s, which is tightly intertwined with the history of Tensta. To give the viewer more in-depth access to the process, this retrospective work is presented through the eyes of a crime detective. And who could be a better suited for this role than Sweden’s most famous TV detective?
more →
Allra Sista Veckans Brott: bostads-trams med Leif PG Tensta av Bernd Krauss Tensta konsthall 30.10 2018–13.1 2019 I entrégalleriet visas resultatet av ett arbete som pågått under hösten mellan konstnären Bernd Krauss och elever från Elinsborgs-skolan i Tensta. Utställningen heter Allra Sista Veckans Brott: Bostads-Trams med Leif PGTensta och tar ett grepp om skolans arkitektoniska historia från sextiotalet, som är tätt sammantvinnad med bostads-områdets historia. I den här tillbakablicken används kriminologens glasögon och infallsvinklar för att nå djupare in i processen, så vem kan vara ett bättre bollplank än Sveriges mest kände TV-kriminolog?more →
Cosmism by Anton Vidokle, Arseny Zhilyaev Tensta konsthall 30.10 2018–13.1 2019 A Russian Orthodox nineteenth-century philosopher’s idea of a visionary resurrection of the dead; the flow of energy; capitalist and socialist historical eruptions; our modern-day obsessions with artificial intelligence and colonial dreams of dominating the universe: all of these things, and the bewildering connections between them, combine to form the starting point for our upcoming exhibition featuring artists Anton Vidokle and Arseny Zhilayev. more →
Kosmism av Anton Vidokle, Arseny Zhilyaev Tensta konsthall 30.10 2018–13.1 2019 De dödas återuppståndelse, energiflöden i rymden och drömmar om att dominera universum är viktiga delar i utställningen Kosmism. Konstnären Anton Vidokle iscensätter den svindlande kopplingen mellan en rysk-ortodox 1800-talsfilosofs visioner om de dödas återuppståndelse, rymdens energiflöden, kapitalistiska och socialistiska eruptioner i historien och samtidens besatthet av artificiell intelligens och koloniala drömmar om att dominera universum. more →
Ingen titel Clara Olausson Tredjepristagare i Tensta konsthalls textpris 2018.
I juryn: Lena Andersson, Rouzbeh Dialaie, Björn Linnell, Meron Mangasha, Nawroz Zakholy och Makda Embaie. more →
Jag Nicole Charro Tredjepristagare i Tensta konsthalls textpris 2018.
I juryn: Lena Andersson, Rouzbeh Dialaie, Björn Linnell, Meron Mangasha, Nawroz Zakholy och Makda Embaie. more →
Ingen bryr sig om du inte kommer till festen Fares Hamed Andrapristagare i Tensta konsthalls textpris 2018.
I juryn: Lena Andersson, Rouzbeh Dialaie, Björn Linnell, Meron Mangasha, Nawroz Zakholy och Makda Embaie. more →
Förenade Massor Viktor Boström Vinnande (förstapristagare) bidrag i Tensta konsthalls textpris 2018.
I juryn: Lena Andersson, Rouzbeh Dialaie, Björn Linnell, Meron Mangasha, Nawroz Zakholy och Makda Embaie. more →
Art and Shops Tensta konsthall 1.6 2018–6.1 2019
During 2018 Tensta konsthall will expand into new spaces with thirteen art projects resulting from collaboration between artists, shop owners, Tensta konsthall and Tensta centrum/Fastpartner. In the project, Art and Shops, art moves into the shelves, in the windows, on the counters of shops in and around Tensta centrum’s building. In this way, art is presented in ordinary, everyday situations - for instance, when people buy their lunch, cut their hair - which gives opportunities for other forms of contact and exchangmore →
Konst och affärer Tensta konsthall 1.6 2018–6.1 2019
Under 2018 expanderar Tensta konsthalls verksamhet in i nya rum med tretton konstprojekt som presenteras i samarbete mellan konstnärer, butiksägare, Tensta konsthall och Tensta centrum / Fastpartner. I projektet Konst och affärer flyttar konsten in i butikshyllor, skyltfönster och affärsdiskar, i och kring centrumbyggnaden. På så vis presenteras konsten i de mest vardagliga situationer, när en handlar sin lunch eller klipper sitt hår, och ger därmed möjlighet till andra former av kontakt och utbyte.more →
Sometimes It Was Beautiful by Christian Nyampeta Tensta konsthall Premiering Saturday 24.11 2018 16:00 at Folkets Hus in Hallstavik
Screening Wednesday 28.11 2018 17:30 at Stockholm’s Museum of Ethnography
The film relates to a meeting between improbable friends, gathered to review I fetischmannens spår (In the Footsteps of the Witch Doctor), the first of six films by the Swedish cinematographer Sven Nykvist (1922-2006) that he made in Congo between 1948 and 1952. Common to these unlikely friends is their past visit to Stockholm’s Museum of Ethnography, where an archive of Sven Nykvist’s parents is kept, docu-menting their life in Congo as Swedish missionaries, alongside the artefacts they brought back to Sweden.
Nyampeta’s film is part of Sites of the Future.more →
Det var vackert ibland av Christian Nyampeta Tensta konsthall Premiär: Lördag 24.11 2018, 16.00 på Folkets Hus i Hallstavik
Filmvisning: Onsdag 28.11 2018, 17.30 på Etnografiska Museet i Stockholm
Filmen skildrar ett möte mellan ett osannolikt sällskap som har samlats för att recensera I fetischmannens spår – den första av sex filmer som den svenska filmfotografen Sven Nykvist (1922-2006) producerade i Kongo mellan 1948 och 1952. Gemensamt för de här osannolika vännerna är att de tidigare har besökt Etnografiska Museet i Stockholm, där det finns ett arkiv över Sven Nykvists föräldrar. Arkivet är en sammanställning över deras liv i Kongo som svenska missionärer, tillsammans med de artefakter de förde med sig tillbaka till Sverige.
Nyampetas film är en del av projektet Den futuristiska orten.more →
Art Treasures: Grains of Gold from Tensta’s Public Schools Tensta konsthall 7.2–31.12 2018 An exhibition that shines light on art in the public schools of Tensta. Around thirty works by artists such as Berta Hansson, Sven X:et Erixson, Carl Larsson, and Randi Fisher will be moved from their permanent location and hung salon style at Tensta konsthall. Meanwhile, the emptied spaces will be filled with works by Bernd Krauss (Nürnberg/Rotterdam), Mats Adelman (Stockholm), Nina Svensson (Timrå/Stockholm), Peter Geschwind (Stockholm), Thomas Elovsson (Stockholm), and Ylva Westerlund (Stockholm). As a part of Tensta museum: Continuesmore →
Konstskatten: Guldkorn från Tenstas kommunala skolor Tensta konsthall 7.2–31.12 2018 En utställning som uppmärksammar den offentliga konsten i Tenstas kommunala skolor. Ett trettiotal verk av Berta Hansson, Sven X:et Erixson, Carl Larsson, Randi Fisher med flera, lånas in och visas på konsthallen i en salongshängning. Tenstas alla skolklasser bjuds under året in till visningar och workshops. Den utlånade konsten ersätts tillfälligt på skolorna med samtidskonst av Bernd Krauss (Nürnberg/Rotterdam), Mats Adelman (Stockholm), Nina Svensson (Timrå/Stockholm), Peter Geschwind (Stockholm), Thomas Elovsson (Stockholm), och Ylva Westerlund (Stockholm). Som en del av Tensta museum: Fortsättningmore →
Tensta Museum Branch at ArkDes, The Summer Department Tensta konsthall 16.–23.9 2018 With Adam Tensta, Ahmet Ögüt, Emily Fahlén, Erik Stenberg, Lili Reynaud- Dewar, Magnus Bärtås, Marie-Louise Ekman, Meron Mangasha, Senay Berhe, Sergio Montero Bravo, Spånga Local Heritage Association, Stockholm City Museum with works by Carl Larsson and Veronica Nygren from the Tensta gymnasium collection, StreetGäris, Tensta konsthall’s Women’s Café, Ylva Westerlund
Tensta Museum is Tensta konsthall’s multiyear project about history and memory in the Stockholm suburb of Tensta, seen through people living and working there as well as the location itself with its many physical layers. Tensta Museum is the art centre “playing museum”, which here has opened a branch at ArkDes, as part of the exhibition Public Luxury, which will stay open until 13.1 2019. more →
Tensta museums filial på ArkDes, sommaravdelningen Tensta konsthall 1.6–23.9 2018 Med Adam Tensta, Ahmet Ögüt och Emily Fahlén, Erik Stenberg, Lili Reynaud Dewar, Magnus Bärtås, Marie- Louise Ekman, Meron Mangasha och Senay Berhe, Sergio Montero Bravo, Spånga fornminnes- och hembygdsgille, Stockholms stadsmuseum med verk av Carl Larsson och Veronica Nygren från Tensta gymnasium, StreetGäris, Tensta konsthalls Kvinnocafé? och Ylva Westerlund.
Tensta museum är Tensta konsthalls fleråriga projekt med fokus på historia och minne i Tensta, sett genom de människor som bor och arbetar där, samt platsen i sig med sina många fysiska lager. Tensta museum är ett projekt där konsthallen ”leker museum”, här med en filial på ArkDes, som en del av utställningen Public Luxury som pågår till 13.1 2019.more →
Agencies of Art Jonatan Habib Engqvist, Nina Möntmann 23.8 2018 Rapportrelease på Tensta konsthall.
Initiativtagare till rapporten är ett nystartat nordiskt nätverk för små och medelstora konsthallar där de drivande varit Tensta konsthall och Marabouparken i Stockholm, Fotografisk Center och Nikolaj Konsthall i Köpenhamn samt Oslo Kunstforening. Rapporten bygger på enkäter och intervjuer med ett trettiotal institutioner i de tre länderna. Den är skriven av Nina Möntmann, kritiker och professor i konstteori och Jonatan Habib Engqvist, curator och skribent. more →
Red Love by Dora García Tensta konsthall 16.5–7.10 2018 Dora García’s new work Red Love is inspired by the Russian author, feminist, activist, political refugee and diplomat Alexandra Kollontai (1872–1952) who propagated for radically transformed relationships between women and men. Free love and camaraderie were at the core of her thinking, as expressed in her novels and essays. As an influential figure in the Bolshevik party and commissar for social welfare in their first government, she not only set up free childcare centres and maternity houses, but also pushed through the rights for women including divorce, abortion, and full rights for children born out of wedlock. At the time these were unique measures which were soon overhauled by Stalin, who did not appreciate this attempt at ending “the universal servitude of woman” by challenging both economic and psychological conditions. more →
Röd kärlek av Dora García Tensta konsthall 16.5–7.10 2018 Varför är kärlek så mycket på tapeten just nu? Har det att göra med att samhällsstrukturer vittrar sönder och att kärleken då blir en välbehövd stödmekanism? Eller hänger det ihop med att vi lever i en orolig värld där varma, nära relationer blir allt viktigare? Dora Garcías utställning Röd kärlek tar avstamp i den ryska författaren, aktivisten, feministen, politiska flyktingen och diplomaten Aleksandra Kollontajs (1872-1952) liv och gärning. Hennes roman Röd kärlek från 1923 handlar om kärlek under åren runt den ryska revolutionen. Hon förespråkar både fri kärlek, och kamratskap, något som hon hävdar endast kan ske bortom borgerliga kärleks- och familjerelationer och deras inbyggda föreställningar om ägande. Själv levde hon som hon lärde och hade ett flertal kärleksrelationer och blev under åren som Sovjetunionens ambassadör i Stockholm nära vän med flera av kvinnosakskvinnorna i Fogelstadgruppen.more →
En vägg blir ett bord med ljusstakeben av Anne Low Tensta konsthall 19.6–7.10 2018 Anne Lows installation är ett möte med sekelgamla textila hantverk och samtidskonstens metoder. Arbetskläder från förra sekelskiftet, handtryckta tapeter och bord som lånat sin form från väggarna i författaren Moa Martinsons torp i Ösmo ingår i installationen. Low kombinerar alla delarna i en fängslande installation, med titeln En vägg blir ett bord med ljusstakeben, som knyter samman dåtid, samtid och framtid.more →
A Wall Becomes A Table With Candlestick Legs by Anne Low Tensta konsthall 19.6–7.10 2018 Anne Low’s installation is an encounter between craft traditions, which are centuries old, and methods of contemporary art. Her contribution includes hundred year-old worker’s clothes, hand-printed wall paper, and a table that has been modelled on a wall of the author Moa Martinsson’s cottage in Ösmo, creating a captivating installation entitled A Wall Becomes A Table With Candlestick Legs that links together the past, the present and the future.more →
Art Treasures: Grains of Gold from Tensta’s Public Schools Tensta konsthall 7.2–31.12 2018 An exhibition that shines light on art in the public schools of Tensta. Around thirty works by artists such as Berta Hansson, Sven X:et Erixson, Carl Larsson, and Randi Fisher will be moved from their permanent location and hung salon style at Tensta konsthall. Meanwhile, the emptied spaces will be filled with works by Bernd Krauss (Nürnberg/Rotterdam), Mats Adelman (Stockholm), Nina Svensson (Timrå/Stockholm), Peter Geschwind (Stockholm), Thomas Elovsson (Stockholm), and Ylva Westerlund (Stockholm). As a part of Tensta museum: Continuesmore →
Snart nog: Konst och handling Tensta konsthall 7.2–29.4 2018 Snart nog: konst och handling handlar om framtider. Den är inspirerad av vår tids mest akuta frågor, och en övertygelse om att konstnärliga praktiker kan kommunicera komplexa problem och samordna handling. Vissa konstverk i utställningen riktar sig direkt till framtiden, andra pekar på fenomen, ämnen, färdigheter eller attityder som kommer att bli viktigare i framtiden. Självorganisering, hantverk och manuell kompetens, spelar alla en roll i utställningen. Likaså gör samarbetsmetoder, forskningsbaserade metoder, landsbygden och rymden. I utställningen ingår måleri, skulptur, video, fotografi, installation, performance, föreläsningar m m.more →
Soon Enough: Art in Action Tensta konsthall 7.2–29.4 2018 Soon enough: art in action is an exhibition about futures. It is inspired by the urgencies of our time, and a conviction that artistic practice can communicate complex problems and coordinate resistance. Some art works in the exhibition address the future directly, others point to phenomena, topics, skills or attitudes which will be more important in days to come. Self-organisation, craft and manual skills, play a certain role in the exhibition. So do collaborative methods, research-based practices, the rural, and cosmos. Media such as painting, sculpture, video, photography, performance and installation will be featured.more →
Magisk byråkrati av Måns Wrange Tensta konsthall 11.10 2017–14.1 2018 Den Stockholmsbaserade konstnären Måns Wrange har sedan 1980-talet på ett unikt sätt korsbefruktat konstnärligt arbete med curating som social praktik. Utställningen Magisk byråkrati är en mindre curatorisk retrospektiv som lyfter fram Wranges curerade projekt under perioden 1983–1998. Den byggs upp utifrån skilda fenomen som utopisk byråkrati, magisk realism och immaterialitet och involverar projekten The Aerial Kit och The Stockholm Syndrome. Wranges initiativkraft, självorganisering och roll som introduktör av både konstnärskap och curatoriska metoder är viktiga aspekter. Utställningen är gestaltad i samarbete med arkitekten och formgivaren Igor Isaksson (Stockholm) och är curerad av Nina Möntmann (Hamburg).more →
Magic Bureaucracy by Måns Wrange? Tensta konsthall 11.10 2017–14.1 2018 Since the 1980s, the Stockholm-based artist Måns Wrange has cross-fertilized his artistic work with curating as a social practice. The exhibition at Tensta konsthall is a smaller “curatorial retrospective” which highlights Wrange’s curated projects during the period 1983–1998. The exhibition is based on issues regarding utopian bureaucracy, magical realism, and immateriality and includes the projects The Aerial Kit and The Stockholm Syndrome. Wrange’s initiative, self-organization, and contribution to the development to both artistry and curatorial methods are important aspects of the exhibition. This presentation is designed in collaboration with the architect and designer Igor Isaksson and is curated by Nina Möntmann (Hamburg). more →
New Eelam av Christopher Kulendran Thomas Tensta konsthall 11.10 2017–14.1 2018 New Eelam: Tensta är ett långsiktigt verk som handlar om framtidens boende och medborgarskap utformat som ett teknikföretag i fastighetsbranschen, skapat av konstnären Christopher Kulendran Thomas i samarbete med Annika Kuhlmann. Syftet med företaget är att ta fram ett flexibelt, globalt bostadsabonnemang som ska göra hemmen lika strömningsbara som musik och film. Det här post-kapitalistiska startup-företaget bygger på kollektiv tillgänglighet i stället för enskilt ägande och planerar att omformulera äganderelationer genom att låta en slags lyx-kommunalism ersätta den privata egendomen. more →
New Eelam by Christopher Kulendran Thomas Tensta konsthall 11.10 2017–14.1 2018 New Eelam: Tensta is an exploration into the future of housing and citizenship. Conceived by the artist Christopher Kulendran Thomas, in collaboration with Annika Kuhlmann, the long-term artwork takes the form of a real-estate technology company that intends to develop a flexible, global housing subscription that aims to make homes as streamable as music or movies. Based on collective access rather than individual owner-ship, the post-capitalist startup plans to rewire property relations through the luxury of communalism rather than of private property. more →
The Annotated Friends of Interpretable Objects by Mariana Silva Tensta konsthall ?1.6–3.9 2017 In Space, Tensta konsthall’s?platform online, the artist Mariana Silva (Lisbon/New York) examines the second wave of digitalization?that is sweeping through western museums. Silva filters them through both fact and fiction and poses?timely questions about digitalization in a time when we are being confronted by the destructive consequences of climate change?and war. Crucial are questions concerning how digitalization?distorts ideas about ownership in relation to the acquisition of main attractions in museum collections which are coloured by circumstances now viewed in terms of colonial encroachment. Critics mean that such objects are stolen goods and should be returned to their country of origin. more →
The New Hird by Ylva Westerlund Tensta konsthall 1.6–24.9 2017 Borderlands, the future, and the relationship between the countryside and the suburb are the focus of artist Ylva Westerlund’s watercolors and pen-and-ink drawings in the Tensta gallery entrance. The images depict depopulated environments in and around a paper mill community in western Norrland, and a well-known suburb and surrounding green areas of the Järva Field (Järvafältet). Every day, Westerlund walks through the forest between her home in Tensta and her studio at Eggeby Farm. The landscape of her commute forms the background for some of her drawings, and others depict creatures that form a new kind of troop ready to make contact with a changed landscape. more →
Discrepancies with G.G. by Leonor Antunes Tensta konsthall 1.6–24.9 2017 The minimalist and yet sensual installations of Leonor Antunes reveal traces of twentieth-century modernist architecture as well as how materials move across the world. Antunes’ works often allude to figures that for many different reasons have been neglected within the context of art history or architecture, while also re-creating shapes and patterns from specific sites. In her research-based installations, furniture designed by for instance Eileen Moray Gray (1878–1976) and buildings by the architect Lina Bo Bardi (1914–1992) function as points of reference for new work. The atmospheric installations are also inspired by the specific context in which they are staged, the characteristics of the space itself. Another recurring feature is how techniques and materials which travel long distances and thus become?part of global trading appear in the work, for example hemp, cork and wood. At one and the same time, the installations activate the space and act as tactile and evocative en- counters between the architectural memory and craft history of certain places, and patterns of movement. more →
Den nya hjorden av Ylva Westerlund Tensta konsthall 1.6–24.9 2017 Gränsområden, framtid och förhållandet mellan landsbygd och förort står i fokus när konstnären Ylva Westerlunds akvareller och tuschteckningar presenteras i konsthallens entré. Bilderna skildrar avbefolkade miljöer i och omkring?ett pappersbruk i Västernorrland samt en välbekant förort med det närliggande grönområdet Järvafältet som mittpunkt. Varje dag promenerar Westerlund från Tensta genom skogen till ateljén på Eggeby gård. Det omgivande landskapet bildar fonden för en del av teckningarna, i andra finns varelser som skulle kunna vara början till en annorlunda trupp som vill etablera kontakt med en förändrad natur. more →
Discrepancies with G.G. av Leonor Antunes Tensta konsthall 1.6–24.9 2017 Leonor Antunes minimalistiska men sinnliga installationer bär spår av modernistisk 1900-talsarkitektur och vittnar om hur material fraktas världen runt. Antunes verk refererar ofta till gestalter som av många olika skäl har försummats i konst- och arkitekturhistoriska sammanhang, samtidigt som de återskapar former och mönster från specifika platser. I hennes installationer, som grundar sig på noggrann research, fungerar exempelvis möbler designade av Eileen Moray Gray (1878–1976)? och byggnader ritade av arkitekten Lina Bo Bardi (1914–1992) som referenspunkter för nya verk. De stämningsmättade installationerna är även inspirerade av den särskilda kontext i vilken de iscensätts, av själva rummets egenskaper. Ytterligare ett återkommande inslag är hur material – och tekniker – som färdats lång väg och därmed kommit att ingå i den globala handeln sedan framträder i konsten, exempelvis hampa, kork och trä. Installationerna aktiverar rummet och fungerar?på samma gång som taktila och associationsväckande förbindelseled där platsernas hantverkshistoria och arkitektoniska minne möter olika rörelsemönster. more →
Autonomy Cube av Trevor Paglen Tensta konsthall 1.2–7.5 2017 Idag vet alla att varje klick, kommentar, like och delning som go?rs online ocksa? o?vervakas och registreras av vad som liknar ett allseende o?ga, i form av fo?retag, myndigheter eller na?got annat. Autonomy Cube (2014) a?r ett verk av Trevor Paglen (San Francisco/ Berlin) som a?r framtaget i sam- arbete med civilra?ttsaktivisten, datasa?kerhets-forskaren och konstna?ren Jacob Appelbaum fo?r att motverka den situationen. Tanken a?r att kuben placeras i konstinstitutioner, gallerier eller offentliga platser och da?r erbjuder beso?karna ett sa?kert wifi-na?tverk. Pa? sa? sa?tt a?r kuben en skulptur som kan la?sas ba?de estetiskt och konceptuellt och dessutom anva?ndas praktiskt.more →
Autonomy Cube by Trevor Paglen Tensta konsthall 1.2–7.5 2017 Today, it is common knowledge that any activity online is being tracked. Every click, comment, like, share that we do is noticed by what seems to be an all-seeing gaze, be it an authority or marketer. Autonomy Cube (2014) is a work by Trevor Paglen (San Francisco/Berlin)made in collaboration with digital civil liberties activist, computer secrity researcher, and artist Jacob Appelbaum, which subverts that situation. The cube is intended to be placed in art institutions, galleries, and other public spaces, and provides a secure Wi-Fi network to visitors. In this way, it is a sculpture which can be both aesthetically and conceptually appreciated, and practically used. more →
It is Not Necessary to Understand Everything av Naeem Mohaiemen Tensta konsthall 1.2–7.5 2017 Konstna?ren Naeem Mohaiemen (Dhaka/New York) tar sig an den globala va?nsterns fo?rha?llande till visioner och misslyckanden genom essa?er, fotografier och film. Utsta?llningen It is Not Necessary to Understand Everything kretsar kring United Red Army (2011), en film som tar sin utga?ngspunkt i 1977 a?rs kapning av Japan Airlines flygning 472, da? planet omdirigerades till Dhaka, Bangladesh. En tidsaxel och en bangladeshisk tidning fra?n tiden som bera?ttar om ha?ndelsen och ackompanjerar filmen i Tensta konsthalls stora utsta?llningsrum.Som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsro?relser och kampen fo?r social ra?ttvisamore →
It is Not Necessary to Understand Everything by Naeem Mohaiemen Tensta konsthall 1.2–7.5 2017 Naeem Mohaiemen (Dhaka and New York) takes on the global left’s relationship to visions and failures through essays, photographs, and films. The exhibition It is Not Necessary to Understand Everything centers around United Red Army (2011), a film essay which departs from the 1977 hijacking of Japan Airlines flight 472, in which the plane was forcefully redirected to Dhaka, Bangladesh. An annotated Bangla- deshi magazine that covered the event at the time, and a timeline accompany the film in Tensta konsthall’s main exhibition space. As part of The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice.more →
Guide to Standard Length of a Miracle Goldin+Senneby Standard Length of a Miracle was a mutating retrospective by Goldin+Senneby. Over the past ten years, the Stockholm-based artist duo has explored virtual worlds, offshore companies, withdrawal strategies, and subversive speculation. In a unique and subtle way, they combine artistic practice, financial theory, and performative methods, which are sometimes borrowed from the world of magic. The retrospective was presented as installations and performances at Tensta konsthall as well as at other places not primarily associated with contemporary art. Stockholm School of Economics, the Third Swedish National Pension Fund, the Financial Supervisory Authority, the clothing store A Day's March, Cirkus Cirkör, and the historical art museum Prince Eugen’s Waldemarsudde all serve as stages for reactivations of Goldin+Senneby’s oeuvre from the past ten years. Introducing the artistic field to public institutions and commercial centers enables a shift of perspective about where art takes place and who the audience is. more →
Fuel to the Fire med Natascha Sadr Haghighian Tensta konsthall 20.10 2016–15.1 2017 I Natascha Sadr Haghighians nya installation Fuel to the Fire (Bränslet på elden) lyfts aktuella ämnen som militarisering av förorten, fotografier som vittnesmål och institutionalisering av rasism och våld. Centralt i utställningsrummet är screentryckta filtar med bilder på polisvåld som alla orsakat stora protester i olika delar av världen. I installationen ingår även delar av en balkong från ett hus i ett miljonprogramsområde, ett ljudverk med läckande hörlurar och tidningsurklipp som återger både mediastereotyper och alternativa berättelser. En nyproducerad tidning innehåller historiskt material kring piketpolisens historia och om hur ögonvittnens videoinspelningar skapar en legitimitetskris för polisen.more →
Fuel to the Fire with Natascha Sadr Haghighian Tensta konsthall 20.10 2016–15.1 2016 Natascha Sadr Haghighian’s new installation Fuel to the Fire raises topical issues like the militarization?of the police, images as testimonies, and institutionalized racism and violence. In one area, the blankets carry screen-printed images of incidents of police violence that have evoked significant protests. The installation also includes parts of a balcony from a million program housing unit, a sound piece with leaking headphones, and newspaper clippings echoing media stereotypes and alternative narratives. A newly produced newspaper contains material on the history of SWAT police and on the role of eyewitness video that creates a legitimacy crisis for the police. more →
Viet Nam Diskurs Stockholm av Marion von Osten med Peter Spillmann Tensta konsthall 10.6–25.9 2016 Viet Nam Diskurs Stockholm. Marion von Osten i samarbete med Peter Spillmann, Center for Post-Colonial Knowledge and Culture, som en del av Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa. I utställningen Viet Nam Diskurs Stockholm återvänder konstnärerna och forskarna Marion von Osten och Peter Spillmann till Peter Weiss och Gunilla Palmstierna-Weiss pjäs Viet Nam Diskurs (1968) och dess komplexa produktionshistoria, samt det politiska och kulturella sammanhang i vilket den tillkom. Deras pågående forskning introducerar samtida perspektiv på 1960-talets radikala politik och hur den blev en del av filmen, teatern och konsten. På Tensta konsthall antar Viet Nam Diskurs Stockholm formen av en växande samling. Vietnamdiskurs legendariska scenografi, av Gunilla Palmstierna-Weiss, presenteras i form av skisser, fotografier, texter och vittnesmål.more →
Viet Nam Discourse Stockholm by Marion von Osten with Peter Spillmann Tensta konsthall 10.6–25.9 2016 Viet Nam Discourse Stockholm by Marion von Osten with Peter Spillmann The Center for Post-Colonial Knowledge and Culture (CPKC).As part of The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice. For the project Viet Nam Discourse Stockholm, the artist and researcher Marion von Osten and Peter Spillmann have revisited Peter Weiss's and Gunilla Palmstierna-Weiss's drama Viet Nam Diskurm complex production history as well as the political and cultural context in which the play was created. Their ongoing research is creating a virtual archive of the radical politics of the 1960s and how they became a part of film, theater, and art. During the summer Viet Nam Discourse Stockholm at Tensta konsthall is creating a platform for conversations, interpretations, and readings about and of the entangled histories of art practice and solidarity movements. The play’s legendary set design by Gunilla Palmstierna-Weiss will be presented in the form of sketches, photographs, texts, and testimonies.more →
Halvmånsformade ärr Evin Cherif Andrapristagare Tensta konsthalls textpris 2016. more →
Nioosha Shams En värld som färgas röd Tredjepristagare Tensta konsthalls textpris 2016.more →
Standardlängden av ett mirakel av Goldin+Senneby Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 Standardlängden av ett mirakel är en muterande retrospektiv av Goldin+Senneby. Den Stockholmsbaserade konstnärsduon har under de senaste tio åren utforskat virtuella världar, offshore-företag, strategier för undandragande och subversiv spekulation. På ett ovanligt och underfundigt vis kombinerar de konstnärlig praktik, finansiell teori och performativa metoder som bl a lånats från magins värld. Retrospektiven presenteras genom installationer och performance dels på Tensta konsthall, dels på platser som inte specifikt förknippas med samtidskonst. Handelshögskolan, Tredje AP-fonden, Finansinspektionen, klädbutiken A Day’s March, Cirkus Cirkör och det konsthistoriska museet Prins Eugens Waldemarsudde fungerar som scener där verk från Goldin+Sennebys tioåriga praktik återaktiveras. Genom att låta det konstnärliga fältet möta offentliga institutioner och kommersiella aktörer förskjuts perspektiven för var konsten kan ta plats och vem som är publik. more →
Standard Length of a Miracle by Goldin+Senneby Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 Standard Length of a Miracle is a mutating retrospective by Goldin+Senneby. Over the past ten years, the Stockholm-based artist duo has explored virtual worlds, offshore companies, withdrawal strategies, and subversive speculation. In a unique and subtle way, they combine artistic practice, financial theory, and performative methods, which are sometimes borrowed from the world of magic. The retrospective will be presented as installations and performances at Tensta konsthall as well as at other places not primarily associated with contemporary art. Stockholm School of Economics, the Third Swedish National Pension Fund, the Financial Supervisory Authority, the clothing store A Day's March, Cirkus Cirkör, and the historical art museum Prince Eugen’s Waldemarsudde all serve as stages for reactivations of Goldin+Senneby’s oeuvre from the past ten years. Introducing the artistic field to public institutions and commercial centers enables a shift of perspective about where art takes place and who the audience is.more →
Standardlängden av ett mirakel Jonas Hassen Khemiri Författaren Jonas Hassen Khemiri svarar på Goldin+Sennebys tioåriga praktik genom en litterär meta-fiktion som läses upp på konsthallen varje dag kl 14:12. I novellen Standardlängden av ett mirakel tar berättarjaget namnet Anders Reuterswärd, med förhoppningen om att kunna få jobb på en konsthall. I ett rappt berättartempo utan punktion och möjlighet att hämta andan, slungas läsaren in i en medvetandeström där alla associationer är lika viktiga. Monologen kopplas också samman med en ek-installation på konsthallen.more →
Standard Length of a Miracle Jonas Hassen Khemiri The author Jonas Hassen Khemiri’s meta-fictional response to Goldin+Senneby’s ten-year practice will be read out loud at the konsthall every day at 14:12. In the short story The Standard Length of a Miracle, the narrator changes his name to Anders Reuterswärd, hoping to increase his chances of getting hired at a konsthall. At a brisk pace without punctures or breathing space, the reader gets thrown into a stream of consciousness where all associations are equally important. The short story’s monologue is connected to the installation of an oak in the gallery space. more →
Standard Length of a Miracle (Arabic) Jonas Hassen Khemiri The author Jonas Hassen Khemiri’s meta-fictional response to Goldin+Senneby’s ten-year practice will be read out loud at the konsthall every day at 14:12. In the short story The Standard Length of a Miracle, the narrator changes his name to Anders Reuterswärd, hoping to increase his chances of getting hired at a konsthall. At a brisk pace without punctures or breathing space, the reader gets thrown into a stream of consciousness where all associations are equally important. The short story’s monologue is connected to the installation of an oak in the gallery space. more →
New Visions med Rana Begum, Nadia Belerique, Monir Farmanfarmaian, David Maljkovic, Philippe Parreno, Adam Pendleton, Yelena Popova Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 Hur ser vi? Med vilken blick och från vilken horisont? I grupputställningen New Visions ingår verk där seendets mekanismer och förutsättningar står i fokus. I målningar, reliefer och fotografier av Rana Begum, Nadia Belerique, Monir Farmanfarmaian, David Maljkovic, Philippe Parreno, Adam Pendelton och Yelena Popova riktas uppmärksamheten till mötet mellan verket och den som betraktar. Som betraktare bidrar en till att formulera verket, påverka vilka mönster som framträder och vilka associationer som väcks. I New Visions uppmanas betraktaren att skärpa blicken och kroppsligt erfara såväl verken som deras plats i utställningsrummet.more →
New Visions with Rana Begum, Nadia Belerique, Monir Farmanfarmaian, David Maljkovic, Philippe Parreno, Adam Pendleton, Yelena Popova Tensta konsthall 27.1–15.5 2016 How do we see? With what gaze and from what horizon? In the group exhibition New Visions, seven artists with interests in the mechanisms and conditions of seeing address these questions. In paintings, prints, and photographs, the attention is pointed back to the observer. Thus, the observer contributes to the formulation of the work, affecting the patterns that appear and the associations that come forth. By refocusing and refiguring the way the eye apprehends a given space, New Visions contests the habits of seeing and the methods of directing the eye. more →
Transmission from the Liberated Zones by Filipa César Tensta konsthall 18.10 2015–17.1 2016 Opening this fall is the artist and filmmaker Filipa César's new work Transmission from the Liberated Zones. The show marks the starting point of a two-year program line at Tensta konsthall that investigates contemporary art’s relation to international solidarity movements and examines the notion solidarity can imply today. Since 2008, César has worked with the post-colonial history of Portugal and the liberation movement in Guinea-Bissau. Her work renegotiates the mechanisms of history writing by combining established and subjective perspectives with the poetics inherent in moving images.more →
Transmission from the Liberated Zones av Filipa César Tensta konsthall 18.10 2015–17.1 2016 I höst visas konstnären och filmaren Filipa Césars nya verk, Transmission from the Liberated Zones (Sändningar från befriade områden). Den utgör startpunkten för en två år lång programlinje på Tensta konsthall som undersöker samtidskonstens förhållande till internationella solidaritetsrörelser och vad begreppet solidaritet kan betyda idag. César har sedan 2008 arbetat med Portugals postkoloniala historia och befrielserörelsen i Guinea-Bissau. Hennes verk omförhandlar historieskrivandets mekanismer genom att kombinera vedertagna och subjektiva perspektiv med filmens poetiska potential. more →
Symposium Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa Tensta konsthall Symposium: Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa som ägde rum lördag 17.10, 10:00–18:00. Symposiet utgjorde startpunkten för Eros-effekten: Konst, solidaritetsrörelser och kampen för social rättvisa, en flerårig studie av förhållandet mellan konst och solidaritetsrörelser som manifesteras i form av utställningar, workshops, presentationer, filmvisningar m m. I en tid då fascistiska partier vinner mark i Europa och samhällsklimatet blir allt hårdare, vill vi återvända till begreppet solidaritet för att pröva dess giltighet idag. Har solidaritetsbegreppet en framtid eller måste vi hitta nya sätt för att beskriva samtidens politiska organisering och kamper? Vad innebär det att inse allvaret i en situation och hur agerar man därefter?
Bland de inbjudna deltagarna fanns Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Natascha Sadr Haghighian (Ashok Sukumaran (Mumbai)), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) och Aleksandra Ålund (Norrköping).more →
Liquidity Inc. av Hito Steyerl Tensta konsthall 10.10 2015–10.1 2016 Liquidity Inc. av Hito Steyerl, som en del av Den nya modellen. ”Be water, my friend.” Så inleds Hito Steyerls videoinstallation Liquidity Inc. (2014) om det formlösa, flytande, våldsamma och samtidigt livsnödvändiga som är vatten. I Liquidity Inc. strömmar vattnet fram över tv-skärmar och iPhone- skärmsläckare. Vattnet är på samma gång en faktisk vätska och en outtömlig metafor, kapitalets flytande form, It- bubblan när den spricker.more →
Symposium The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice Tensta konsthall Symposium: The Eros Effect: Art, Solidarity Movements and the Struggle for Social Justice, was held Saturday 17.10, 10:00–18:00. The symposium is the starting point of a multi-year inquiry into the relationship between art and solidarity movements, performed in a series of commissions, exhibitions, workshops, presentations, and film screenings. Faced with fascist parties gaining ground in Europe and an increasingly tough social climate, we see the necessity to return to the notion of solidarity in order to try its validity today. Will solidarity still be relevant in the future, or is it a historical concept? Do we need to find new ways to describe the political movements of today and their struggles, sympathies, and commitments? What does recognizing the urgency of a situation imply, and how do we act upon it?
The invited speakers were Mathieu Kleyebe Abonnenc (Metz), Filipa César (Berlin), Kodwo Eshun (London), Peo Hansen (Norrköping), Ingela Johansson (Stockholm), Stefan Jonsson (Norrköping), Kristine Khouri (Beirut), Doreen Mende (Berlin), Bojana Piškur (Ljubljana), Natascha Sadr Haghighian (Berlin/Tehran), Rasha Salti (Beirut), Rojda Sekersöz (Stockholm), Gulf Labor/Natascha Sadr Haghighian (Ashok Sukumaran (Mumbai)), Dmitry Vilensky (S:t Petersburg), Marion von Osten (Berlin), Mathias Wåg (Stockholm) and Aleksandra Ålund (Norrköping).more →
Liquidity Inc. by Hito Steyerl Tensta konsthall 10.10 2015–10.1 2015 Liquidity Inc. by Hito Steyerl, as part of The New Model. “Be water, my friend” reads the initial phrase in Hito Steyerl’s Liquidity ?Inc. (2014), a video installation about the formless, floating, violent, and simultaneously vital water. In Liquidity Inc., water gushes out of television screens and iPhone screen savers. It functions both as a liquid and as an inexhaustible metaphor: the liquefied form of capital, the dot-com bubble when it bursts.more →
Tensta museum: Fortsättning Tensta konsthall 17.6–4.10 2015 Tensta museum: Fortsättning följer upp den uppmärksammade utställningen Tensta museum: Rapporter från nya Sverige, om historia och minne i Tensta. Efter höstavdelningen (26.10 2013–13.1?2 014) och våravdelningen (18.1–18.5 2014) samt filialer under samma period på Stockholms Stadsmuseum och Stockholms Medeltidsmuseum, fortsätter ortens eget museum att vara en integrerad del av konsthallens verksamhet. I konsthallens entré visas utställningen Det träden ser av Tenstabaserade konstnären Mats Adelman. I klassrummet visas videoverket Porto 1975 av konstnären Filipa César och kortfilmen Rehearsals. I det sinnrika Tenstaskåpet får vi ta del av material från de projekt och utställningar som konstnärerna Nina Svensson och Bernd Krauss gjort i samarbete med konsthallen de senaste åren. På onlineplattformen Space presenteras radioprogrammet SR Urbania där rapparen Adam Tensta befinner sig i ett framtida Tensta. more →
Tensta Museum Continues Tensta konsthall Tensta Museum Continues follows up on the highly acclaimed exhibition Tensta Museum: Reports from New Sweden, about history and memory in Tensta. After Tensta Museum Fall Department (26.10 2013–13.1 2014) and Spring Department (18.1–18.5 2014) as well as branches during the same period at the Stockholm City Museum, and Museum of Medieval Stockholm, the suburbs’ own museum now continues as an integrated part of Tensta konsthall. On view in the entrance of the konsthall is the Tensta-based artist Mats Adelstam’s exhibition, What the Trees See. The classroom space features the video Porto 1975, by the artist Filipa César and the short film Rehearsals. The ingenious Tensta Cabinet features material from projects and exhibitions made in recent years by the artists Nina Svensson and Bernd Krauss in collaboration with Tensta konsthall. The online platform Space presents the radio program SR Urbania in which the rapper Adam Tensta resides in a future Tensta.more →
Here We LTTR: 2002–2008 Tensta konsthall 23.5–27.9 2015 LTTR är namnet på ett queerfeministiskt konstnärskollektiv med hjärtat i New York. I början på 2000-talet bedrev gruppen ett ambitiöst redaktörsarbete och kunskapsinsamlande som bl a resulterade i en årlig tidskrift, performancer och filmprogram. Genom samarbeten, organisering, föreläsningar och tidsskriftsskapande, kopplade LTTR samman ett vibrerande queer community. Tidskriften, som kan beskrivas som å ena sidan ett konstverk och å andra sidan en politisk händelse, antog för varje nummer en ny skepnad – så som spiralblock med guldinskription, manillakuvert och LP-omslag. LTTR skapade ständigt nya dialoger och utmanade givna former, även sina egna. Förkortningen LTTR befann sig i konstant rörelse och kom under åren att betyda allt från Lesbians To The Rescue, Listen Translate Translate Record, Lesbians Tend To Read till Lacan Teaches To Repeat. more →
Here We LTTR: 2002–2008 Tensta konsthall 23.5–27.9 2015 LTTR is a feminist, genderqueer artist collective originally based in New York. In the early 2000s, the group engaged in ambitious editorial work and knowledge gathering that resulted in an annual journal, performance events, and video programs, among other things. LTTR catalyzed a vibrant queer community in formation through collaboration, organizing, explicit discourse, journal making, and distribution. The journal, half work of art, half political event, took on a new guise for each issue, ranging from spiral notebooks with golden inscriptions to manila envelopes to LP covers. LTTR constantly created new dialogues and challenged given forms, including their own. The acronym LTTR was in constant motion and was to be read in a multitude of ways, including Lesbians To The Rescue, Listen Translate Translate Record, Lesbians Tend To Read, and Lacan Teaches To Repeat. more →
Jag är en Tensta-katt Marianne Al-Ghorabi Vinnande (förstapristagare) bidrag i Tensta konsthalls textpris 2015. more →
Untitled Lema Shansab Hederspristagare av Tensta konsthalls textpris 2015.more →
Frederick Kiesler: Visions at Work. Annotated by Céline Condorelli and Six Student Groups Tensta konsthall 11.2–2.5 2015 In collaboration with the Austrian Frederick and Lillian Kiesler Private Foundation in Vienna, Tensta konsthall shows the first exhibition in Sweden of Frederick Kiesler's genuinely transdisciplinary work. Frederick Kiesler (1890–1965) was an architect, artist, scenographer, pedagogue, theorist and - not least - a groundbreaking exhibition designer.more →
Frederick Kiesler: Visioner i arbete. Med tillägg av Céline Condorelli och sex studentgrupper Tensta konsthall 11.2–2.5 2015 Frederick Kiesler: Visioner i arbete, med tillägg av Céline Condorelli och sex studentgrupper. I samarbete med Austrian Frederick and Lillian Kiesler Private Foundation i Wien, visas den första utställningen i Sverige med Frederick Kieslers genuint transdisciplinära arbeten. Frederick Kiesler (1890–1965) var arkitekt, konstnär, scenograf, pedagog, teoretiker och – inte minst – banbrytande utställningsdesigner.more →
Life as a Full-Scale Demonstration: Konsument i oändligheten:1971 Helena Mattsson One particular aspect of the exhibition will be treated in this article, the use of "real full-scale architecture" as a curatorial practice, and how architecture, framed by the museum, becomes a tool for constructing a critical space based on corporeal experiences. The environments play with the reality and realism not only by their full scale but also by mirroring existing environments outside the museum. more →
A Canon of Exhibitions Bruce Altshuler Discussion of an exhibitionary canon is something new. And it is new because the serious study of exhibitions is something new, or at least relatively new. The two factors have driven recent research and publication on exhibitions: the changing landscape of art history, with its expanding interests in social and institutional histories, and, perhaps more importantly, the curatorial boom of the late 1980's and 1990s. more →
A Short Organum for the Theatre Bertold Brecht The following sets out to define an aesthetic
drawn from a particular kind of theatrical performance
which has been worked out in practice
over the past few decades. In the theoretical statements,
excursions, technical indications occasionally
published in the form of notes to the writer’s
plays, aesthetics have only been touched on casually
and with comparative lack of interest. There
you saw a particular species of theatre extending or
contracting its social functions, perfecting or sifting
its artistic methods and establishing or maintaining
its aesthetics — if the question arose — by rejecting
or converting to its own use the dominant conventions
of morality or taste according to its tactical
needs. more →
Monogamy Tirdad Zolghadr Monogamy is something you endure. It marks a sustained condition, rather than a rational decision or a natural impulse. In the best of cases, by highlighting the idea of commitment as an institution, monogamy denaturalizes commitment even as it consolidates it.more →
The Undercommons - Fugitive Plannings & Black Study Stefano Harney & Fred Moten In this series of essays Fred Moten and Stefano Harney draw on the theory and practice of the black radical tradition as it supports, inspires, and extends contemporary social and political thought and aesthetic critique. more →
Research by Drawing Dieter Bogner Frederick Kiesler was one of the 20th century’s most radical exhibition designers. To this day, the concepts he developed over four decades in Vienna, Paris, and New York redefine the relationships between exhibition object, spatial design, and spectator. Most importantly, Kiesler proposed that in every period of art, artists relate to specific aspects of the complex process of perception. more →
Det här är alla ställen av Ane Hjort Guttu Tensta konsthall 22.10 2014–11.1 2015 Det här är alla ställen av Ane Hjort Guttu, del av Den nya modellen. Filmen Det här är alla ställen består främst av en dialog mellan två kvinnor i Stockholmsförorten Tensta. Den arabiska våren utgör en bakgrund för dialogen och filmen kopplar ihop de tre senaste årens globala proteströrelser med protesterna i Husby, Tensta och på andra platser i Sverige i maj 2013. Det här är alla ställen är samtidigt en förföriskt vackert filmad studie av förhållandet mellan politiska och personliga kriser. Den Oslobaserade konstnären Ane Hjort Guttu arbetar poetiskt med grundläggande existentiella och politiska förhållanden, ofta i video- och installationsform. http://www.anehjortguttu.netmore →
This Place is Every Place by Ane Hjort Guttu Tensta konsthall New ModelThis Place is Every Place essentially consists of a dialogue between two women in the suburb of Tensta in Stockholm. The Arab spring is a backdrop for their conversation, and the film puts forward a connection between the global protest movements of the past three years and the riots in the Swedish suburbs. This Place is Every Place is a seductive, beautifully shot study of the relationship between political and personal crises, pointing to widespread lost faith in alternative social organization. The Oslo-based artist Ane Hjort Guttu works poetically with fundamental existential and political conditions, often in the form of video and installation. http://www.anehjortguttu.netmore →
School Section av Dave Hullfish Bailey Tensta konsthall 22.10 2014–11.1 2015 School Section av Dave Hullfish Bailey, del av Den nya modellen. Med utgångspunkt i 1960-talets utopiska idéer hittar konstnären Dave Hullfish Bailey i installationen School Section verkliga och påhittade samband mellan hur mark används i USA och det offentliga skolsystemet där. Han söker sig ut i ett landskap fyllt med sociala, politiska och ekonomiska spänningar. Drop City i Colorado, USA, var en sorts hippiekollektiv som låg i närheten av en nedlagd kommunal skola. Skolan hade byggts trettio år tidigare, som en följd av depressionen. Här valde progressiva amerikaner att satsa på den offentliga utbildningen och lokalt möta den ekologiska och ekonomiska ödeläggelsen som kom i spåren av sandstormar i regionen. Genom att utgå från skolan, ”det institutionella spöket", som ett villkor för livet i Drop City, finner Hullfish Bailey historiska - möjliga eller omöjliga - samband emellan dem båda. more →
School Section by Dave Hullfish Bailey Tensta konsthall 22.10 2014–11.1 2015 School Section by Dave Hullfish Bailey, as part of The New Model. Bailey's practice is rooted in close observation, cross-disciplinary analysis and the experimental mapping of specific places, often sites where geographical edges coincide with cultural and economic margins. Sculptural processes and forms—including models, improvised devices, working prototypes, provisional architectures and sited interventions—play multiple roles in his projects, not only as conceptual motors and concretely experienced objects, but as means for speculative realignments of social patterns.more →
No Exceptions Mickael Löfgren Inga undantag (No Exceptions) is the name of a new report authored by Mikael Löfgren and developed by Klister, a nationwide network of small and medium-sized contemporary art centers in Sweden. In the report, Löfgren argues that the demand for measurability and immediate statistics that characterizes contemporary cultural discourse is not suitable for evaluating the work of the country's smaller art institutions. Such a pragmatic and economically-driven model of analysis is taken from New Public Manegement (NPM) and only works if the primary goal of a business is to generate profit. But as cultural institutions in general, and smaller art galleries in particular, work towards other objectives, evaluations must also adapt to their language and methods. more →
Rapport: Inga undantag Mikael Löfgren Inga undantag är namnet på en ny rapport författad av Mikael Löfgren, och framtagen av Klister, ett rikstäckande nätverk för små och medelstora samtidskonsthallar i Sverige. I rapporten argumenterar Löfgren för att de krav på mätbarhet och omedelbara siffror som kännetecknar vår tids kulturdiskurs inte lämpar sig för att utvärdera det arbete som bedrivs på landets mindre konstinstitutioner. Löfgren menar att det som framför allt kännetecknar konsthallarnas arbete är deras förmåga att etablera fungerande nätverk, både lokalt, regionalt, nationellt och globalt.more →
The Paths to the Common(s) Are Infinite Tensta konsthall 11.6–28.9 2014 The Paths to the Common(s) Are Infinite utgår från de New York-baserade konstnärerna Ayreen Anastas och Rene Gabris frågeställningar och formuleringar kring begreppet the common(s) och utgörs av olika undersökningar, erfarenheter och materiella spår av möten. Med commons (allmänningar) har man historiskt sett avsett delat ägande och nyttjande av land och vatten, som t ex i medeltida England, men idag har begreppet vidgats avsevärt för att innefatta även kultursfären, programvara och allmännyttans grundskola, sjukvård och infrastruktur. Konstnärerna finner otaliga exempel på Commoning (att "göra det gemensamma") och en strävan efter the Common(s) i vår tid av privatiseringar och ekonomiska nedskärningar.more →
The Paths to the Common(s) are Infinite Tensta Konsthall 11.6-28.9 2014 The Paths to the Common(s) are Infinite is an attempt by the New York-based artists Ayreen Anastas and Rene Gabri to situate and share various inquiries, experiences, and material traces of encounters, which have brought them to questions of the common(s). The commons have historically referred to shared ownership and care of land and water, for example in Medieval England, but what is commonly held today is much wider encompassing the cultural sphere, software, and public goods such as public education, health care, and infrastructure. For the artists, the practices of commoning and struggles for common(s) in an ever more privatized and economized existence are everywhere today.more →
Miraklet i Tensta (Theoria) Tensta konsthall 11.6–28.9 2014 Magnus Bärtås nya film Miraklet i Tensta (Theoria) är en egensinnig skildring av hur Jungfru Maria uppenbarade sig i Tensta sommaren 2012, baserad på vittnesmål från internet. Med hjälp av boende i Tensta har vittnesmålen gestaltats och filmats i samma rum på konsthallen där filmen kommer att visas. Del av Den nya modellen.more →
The Miracle in Tensta (Theoria) Tensta Konsthall 11.6–28.9 2014 Magnus Bärtås' new film, The Miracle in Tensta (Theoria) is a wayward depiction of how the Virgin Mary appeared in Tensta in the summer of 2012, based on testimonies on the internet. With the help of Tensta residents, the testimonies have been visualized and shot in the same room in the gallery where the film will be shown. A part of The New Model.more →
META och regina: Två tidskrifter i systerskap Tensta konsthall 11.6–28.9 2014 Arkivutställning. META och regina är två tidskrifter som grundades oberoende av varandra på 1990-talet av två kulturproducenter. Båda använde sitt förnamn som titel på tidningen och därmed hade de skapat sig varsitt verktyg för att nå ut till allmänheten med en institutionskritisk hållning till rådande normer i tidens konstvärld. De två tidningarna har olika karaktär och arbetar utifrån var sin strategi men utgår båda från ett feministisk perspektiv.??more →
META and regina: Two (Magazine) Sisters in Crime Tensta Konsthall 11.6–28.9 2014 Archive exhibition. META and regina: Two (Magazine) Sisters in Crime. META and regina are both magazines founded independently in the 1990’s by two female cultural producers. Using their first names as titles of the magazines they made a public statement as a tool of institutional critique on normative concepts within the art system at the time. Although distinguished by their unusual characters and strategies, the two magazines - META and regina - share a common feminist position and subversive approach that make them 'sisters in crime'.more →
Tensta museum: Fortsättning Tensta konsthall 11.6–28.9 Tensta museum: Rapporter från nya Sverige handlar om historia och minne i Tensta, i förhållande till platsen och till människor som bor och verkar här. Efter Tensta museums höstavdelning (26.10 2013–13.1 2014) och våravdelning (18.1–18.5 2014) samt filialer under samma period på Stockholms Stadsmuseum och Stockholms Medeltidsmuseum fortsätter nu ortens eget museum i form av Salong Tensta, ett klassrum för svenskalektioner, originalritningar av Tenstas planarkitekt Igor Dergalin, affischer av konstnären Jakob Kolding, konst- och litteraturvandringar och seminarier. På onlineplattformen Space presenterar Beiruts Arab Image Foundation Rifat Chadirji Collection med fotografier av senmodernistisk arkitektur och människor i det offentliga rummet i Irak under perioden ca 1950–75. Medborgare till medborgare, en mötesplats för nyanlända som behöver stöd och kunskap om samhället i Sverige, äger rum varje tisdag. Genom The Silent University arrangeras språkcafé.more →
Tensta Museum Continues Tensta Konsthall 11.6–28.9 Tensta Museum: Reports from New Sweden is about history and memory in Tensta, both in relation to the place and to the people who live and work here. After Tensta Museum Fall Department (26.10 2013–13.1 2014) and Spring Department (18.1–18.5 2014) as well as branches in the same period at the Stockholm City Museum, and Museum of Medieval Stockholm, the suburbs own Museum is now continuing in the form of Salon Tensta, a classroom for Swedish lessons, original drawings of Tensta by architect Igor Dergalin, posters by artist Jakob Kolding, an Arts and Literature walk in Tensta and seminars. The online platform Space and Beirut’s Arab Image Foundation present Rifat Chadirji’s Collection of photographs with late modernist architecture and people in public space in Iraq from the period around 1950–75. Citizen to Citizen, a venue for newcomers who need support and knowledge of the community in Sweden takes place every Thuesday and a language café is organized through The Silent University.more →
Rifat Chadirji’s work: building modern Iraqi identity and hadara Caecilia Pieri Rifat Chadirji is considered to be one of the major 20th century Iraqi architects, not only through his realizations but also through the considerable bulk of his work in the fields of architectural practice, theory, teaching and photography. The text was first published in Modern Heritage Observer, Beirut (2013). more →
Doing the Dirty Work?: The Global Politics of Domestic Labour (2000) Editor: Bridget Jane Anderson Pages 1-27. There has been a tendency amongst feminists to see domestic work as the great leveller, a common burden imposed on all women equally by patriarchy. This unique study of migrant domestic workers in the North uncovers some uncomfortable facts about the race and class aspects of domestic oppression. Based on original research, it looks at the racialisation of paid domestic labour in the North - a phenomenon which challenges feminsim and political theory at a fundamental level.more →
At home: An Anthropology of Domestic Space (1999) Editor: Irene Cieraadred In a volume that brings together a wide range of disciplines - art history, sociology, architecture, cultural anthropology, and environmental psychology -, Irene Cieraad presents a collection of articles that focuses on the practices and symbolism of domestic space in Western society. These essays go beyond the discussion of conventional issues such as aesthetics and social standing. 'At home' takes an in-depth anthropological look at how different cultures use their homes as a visual model of the culture's social structure.more →
Vad gör konstförmedlingen? Tensta konsthall Vår 2014. En av de stora frågorna i samtidskonsten är hur konsten förmedlas, på vilket sätt publiken kan möta konsten och ta del ?av den. Förmedling innefattar alltså presentation och kommunikation om och utifrån konst i bred bemärkelse. Vad gör konstförmedlingen? är en seminarieserie på Tensta konsthall under våren 2014. I samarbete med Institutionen för bildpedagogik och Curatorlab, Konstfack.more →
What Does Art Mediation Do? Tensta Konsthall Spring 2014. One of the biggest issues in contemporary art is how art is mediated—in what way the audience can meet art and take part of it. How art goes public. Hence, mediation includes presentation and communication about and based on art in a wider sense. What Does Art Mediation Do? is a series of seminars at Tensta Konsthall during the spring of 2014. In collaboration with the Department of Visual Arts Education and Curatorlab, Konstfack.more →
Haunted by Shadows of the Future: ARTEFACTS STEALTH.unlimited & Peter Lang Haunted by Shadows of the Future: ARTEFACTS identifierar föremål från slutet av 1960-talet till slutet av 1970-talet som har ett personligt eller familjärt samband med
människorna och samhället under denna tid, och som innefattar en särskild känsla av tillhörighet, en önskan att vara en del av det moderna svenska samhälle som tog form vid den tiden. Resultatet av detta kollektiva sökande är en samling artefakter, företeelser och föremål i hemmet, sammanflätade med rika personliga berättelser och upptäckter.
Haunted by Shadows of the Future: ARTEFACTS identifies objects from the late 1960’s to late 1970’s that have personal or familial relationship with the people and the communities who lived during this era, and that embody a specific sense of belonging, a desire of being part of the modern Swedish society taking shape at that time. The result of this collective search is an assembly of artefacts, customs and domestic tropes, intertwined with rich personal stories and discoveries.more →
Swedish Grand Domestic Revolution Guide Casco – Office for Art, Design Theory The Grand Domestic Revolution (Hemmets stora revolution) (GDR) a?r ett pa?ga?ende “levande” forskningsprojekt startat av Casco – Office for Art, Design Theory i Utrecht. Projektet startade som ett la?genhets-residency i Utrecht som pa?gick fra?n oktober 2009 till oktober 2011, och fortsatte som utsta?llning pa? flera platser under 2011-2012. Projektet fortsa?tter nu genom Cascos program, den internationella turne?n GDR Goes On (GDR fortsa?tter), som hittills har rest fra?n The Showroom i London, Center for Contemporary Arts Derry i Derry, och till City of Women Festival i Ljubljana. Dessutom har olika samarbeten startat under projektets ga?ng.more →
English Grand Domestic Revolution Guide Casco – Office for Art, Design Theory The Grand Domestic Revolution (GDR) is an ongoing “living research” project initiated by Casco – Office for Art, Design and Theory, Utrecht, the Netherlands as a multi-faceted exploration of the domestic sphere to imagine new forms of living and working in common. It was set up through an apartment residency in Utrecht from October 2009 to October 2011, and manifest in a multi-venue exhibition from 2011 through 2012. Since then it continues on through the Casco’s program and the international tour GDR GOES ON, which has so far traveled to The Showroom, London, Center for Contemporary Arts Derry, Derry, and the City of Women Festival, Ljubljana, forming new alliances with different local communities along the way.more →
Reverberation: A film portrait of Megafonen by Behzad Khosravi Noori and René León Rosales Tensta Konsthall 13.6–29.9 2013 In the 30 minute long documentary Reverberation (2012), the artist Behzad Khosravi Noori (Teheran/Stockholm) and the ethnologist René León Rosales (Stockholm) follow some of the members of Megafonen on a trip to Gothenburg. Megafonen is an organization that works for social justice and the rehabilitation of the Swedish suburbs. During the trip many questions are asked regarding the processes of segregation and integration in Sweden today. more →
Genklang: ett filmporträtt av Megafonen av Behzad Khosravi Noori och Rene León Rosales Tensta Konsthall 13.6–29.9 2013 I den trettio minuter långa dokumentären Genklang (2012) följer konstnären Behzad Khosravi Noori (Teheran/Stockholm) och etnologen Rene León Rosales (Stockholm) några av Megafonens medlemmar på en resa till Göteborg. Megafonen a?r en organisation som arbetar för social rättvisa och upprustning av Sveriges förorter. Under resan till Göteborg ställs många frågor om processer för segregation och integration i dagens Sverige. more →
Zak Kyes Working With... Tensta Konsthall 13.6–29.9 2013 Zak Kyes Working With..., brings together a range of works by graphic designer Zak Kyes, as well as works by several of his collaborators—including architects, artists, writers, curators, editors, and other graphic designers—commissioned specifically for the exhibition. The new works all have a special - structural - role in the making of the exhibition, such as the exhibition display, object captions, exhibition poster, audio guide, workshop, lecture, archive, and publication. This way Kyes and his collaborators explore how graphic design today is a practice that both mediates and is mediated by its allied disciplines.more →
Zak Kyes Working With... Tensta konsthall 13.6–29.9 2013 Zak Kyes Working With... fo?r samman en rad av den grafiska formgivaren Zak Kyes’ egna verk med arbeten av personer som han samarbetat med. Det handlar om arkitekter, konstna?rer, fo?rfatttare, curatorer, fo?rla?ggare och andra grafiska formgivare som har gjort nya verk specifikt fo?r utsta?llningen. De nya verken har alla haft en sa?rskild – strukturell
- funktion i arbetet info?r utsta?llningen: tex utsta?llningsarkitekturen, verkstexter, utsta?llningsaffisch, audioguide, workshop, fo?rela?sningar, arkiv och katalog. Pa? sa? vis underso?ker Kyes och hans samarbetspartners dagens grafiska formgivning som en praktik som ba?de fo?rmedlar och fo?rmedlas av besla?ktade discipliner.more →
Vad hände med strejkkonsten? Ett konstprojekt av Ingela Johansson (2010-) Tensta konsthall 14.3–26.5 2013 Utgångspunkten för konstnären Ingela Johanssons projekt är den vilda strejk som utbröt i december 1969 i malmfälten i Norrbotten. strejken spred sig från Kiruna till Svappavaara och Malmberget och efter några dagar hade ca 5000 gruvarbetare lagt ner arbetet. Genom FNL-grupperna, och andra politiska grupperingar kom många kulturarbetare att solidarisera sig med gruvarbetarna, och engagera sig i deras situation. Projektet rymmer olika undersökningar av strejken och de materialiseras på skilda sätt. En del består av visandet av Gruvarbetarnas strejkkonstsamling, en konstsamling som kom till under strejken som stöd till strejkkassan, till vilken cirka åttio konstnärer skänkte verk.more →
Göra som man vill: Marie-Louise Ekman i sällskap med Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson Tensta konsthall 18.10 2012–13.1 2013 Göra som man vill fokuserar på Marie-Louise Ekmans verk från sent 1960-tal till sent 1980-tal och inkluderar på samma gång arbeten från samma period av Sister Corita av Kent, Mladen Stilinovic och Martha Wilson. För första gången i Sverige presenteras nu Ekmans tidiga verk tillsammans med samtida utomsvenska konstnärer vars intressen och arbetssätt är besläktade med hennes.more →
Doing what you want: Marie-Louise Ekman accompanied by Sister Corita Kent, Mladen Stilinovic and Martha Wilson Tensta Konsthall 18.10 2012 –13.1 2013 Doing what you want focuses on Marie-Louise Ekman’s work from the late-1960s to the late-1980s and also includes work from the same period by Sister Corita of Kent, Mladen Stilinovic and Martha Wilson. For the first time in Sweden, Tensta konsthall will present Ekman’s early work together with contemporary non-Swedish artists with kindred interests and spirits.more →
Katitzis resa genom Sverige Tensta konsthall 25.10 2012–27.1 2013 Utställningen handlar om Katarina Taikons självbiografiska romanfigur Katitzi som är huvudpersonen i tretton böcker och åtta seriealbum publicerade 1969-1982. Den lyfter fram och diskuterar en unik flickkaraktär, vars romska bakgrund är central i berättelsen, från barn- och ungdomslitteraturens värld. Utställningen består av originalutgåvor av böcker, serietidningar och album samt illustrationer, artiklar, recensioner, TV-inspelningar, fotografi och annat arkivmaterial.more →
Katitzi: A Literary Character Rooted in Reality Tensta konsthall 9.10–5.12 2013 The exhibition Katitzi - A Literary Character Rooted in Reality, was first shown at Tensta konsthall in 2012 and will now be on view at Gallery8, the contemporary art space of the European Roma Cultural Foundation in Budapest.??The exhibition deals with Katarina Taikon’s (1932-1995) autobiographical figure Katitzi, who is the main character of thirteen books and eight comics published from 1969 to 1982. The exhibition consists of original editions of books, comic books and albums, as well as illustrations by Björn Hedlund, articles, reviews, TV recordings, photography, and other archival materials.more →
Conceptualismo y Economía Sofía Hernández Chong Cuy, Lee Lozano, Seth Price, Mario García Torres & Aaron Schuster, Joe Scanlan "El título es puntual: Conceptualismo y Economía. La publicación reúne proyectos artísticos--en forma de ensayo, propuesta, guión y manifiesto--que tratan sobre la relación del arte conceptual y la economía. Esta pequeña publicación intenta introducir un puñado de obras que hacen una reflexión crítica y creativa de estos temas." Published by Murmur, 2009.more →
-1.JPG)
